Stämning och förväntningar

Det var tidig kväll i Tingsvattnet. Solen stod fortfarande ganska högt på himlen och det varma ljuset silade ned genom trädkronorna. Vattenspegeln på den lilla dammen låg alldeles blank och bröts bara av något enstaka öringvak som spred ringar över ytan. Fiskarbröderna på västsidan dammen satt utanför sin koja och såg över sin utrustning. Ibland gick de till andra tjärnar och sjöar runt om i Tangbergen för att sprida fångsterna och inte tunna ur beståndet för mycket, men ikväll var det dags för fiske i dammen här hemma i byn.

Värdshuset Guldådern hade öppnat och en doft av grillad fläsksida ringlade sig ned likt gråstrimmiga ormar mot vattnet, förda av den svaga fläkt som följde bergets kant men som inte förmådde krusa dammens yta längst där nere i den trånga dalgången. Längs stigen upp mot Guldådern kom en kvinna med en korg på armen. Färska grönsaker dinglade över kanten och snart skulle de serveras på värdshustaffeln, lätt uppkokta och smörade – med gott salt!

Byknekten satt utanför sin stuga och tog på sig sina låga skor. De höga stövlarna för skogsvandring och vinterföre låg kvar i hörnet på stugan, infettade och redo men inte rörda på länge. Det hade varit lugnt i byn med omnejd och inte funnits något skäl att ge sig ut på längre vandringar. Han grymtade belåtet för sig själv medan han knöt remmarna och greppade sitt svärd för att hänga det bekvämt tillrätt i bältet. Han hade bara behövt dra det någon enstaka gång sedan han kom hit förra året, konstaterade han belåtet. Det mesta hade han kunnat lösa med starka nypor och vid behov ett slag med påken eller två. Oftast överförfriskade guldgrävare, överförfriskade på öl betalat med någon enstaka klimp nyfunnet guld eller – kanske oftare – med lånade pengar. Inteckningar i framtida fyndigheter de var säkra på att göra i en snar framtid… det är klart att det gick på tok emellanåt.

Höjda röster på avstånd bröt hans tankebana, och kastade honom direkt tillbaka till nuet. Han hade börjat känna sin by, och här grälades eller käbblades inte i onödan. När det lät sådär som han hörde nu så fanns det allt som oftast skäl att höra sig för lite. Innerst inne såg han fram emot att få förhöra sig om läget med de inblandade. Det fick ju inte bli tråkigt att hålla ordningen här i bergen – emellanåt är det ju bra att få göra lite nytta!
Han gick stigen ned mot dammen och blev snart varse någon främmande som stod i livlig dispyt med ett par av byborna.

”Vi vill inte ha ditt folk här – ta du dina anslag och spika upp dem i din egen röv!” skällde en av timmermännen i byn på främlingen, samtidigt som han hötte med näven som kramade ett pappersark.

”Så, så… ” svarade främlingen samlat.” Om nu Hövding Rannvi valt att låta folket avgöra landets framtid på detta sätt – vem är du då att stå emot hövdingens vilja?”

Timmermannen muttrade något och fick sedan syn på byknekten som ökat på stegen.

”Där är du ju…! Kan du inte säga till den här… förrädaren?! Vi vill inte ha några anslag från Nemrals Näve här i byn, och vi vill inte alls att de kommer hit!”

”Ah… så du är byknekten. Tack och lov att du kom!” utbrast främlingen. ”Den här mannen försökte hindra mig informera om en kandidat till hövdingavalet senare i höst. Om någon vecka kommer mina uppdragsgivare från Nemrals Näve hit, och då måste jag ju ha förberett byn på besöket. Kandidaten som har stöd av Näven, furst Grimar och furst Kei själv behöver få utrymme – eller hur…?”

Byknekten rev sitt skägg en stund. Å ena sidan… å andra sidan… Lokes svans! Det här blir knivigt…

”Mina damer, herrar… vänligen kliv åt sidan en stund så ska jag ta en pratstund med vår gäst!”

Stämning

Ett spel som pågår i nio dagar och med många deltagare kommer – helt naturligt – att erbjuda en stor spännvidd av stämningar. Hörnstolparna i detta tält är vardagslunk, festlighet, oro och spänning.

Festlighet

Stormidsommar är en erborigisk höjdpunkt som har såväl religiösa som magiska och esoteriska förtecken. Det är Nars kyrka absolut största höjdpunkt över huvudtaget och firandet har planerats i åratal. Även den som är lycklig nog att få leva ett långt liv kommer inte att få uppleva många stormidsommar. Detta är en tid att fira och visa sin tacksamhet inför gudarna! Inget borde få stå ivägen för det...

Vardagslunk

Under nio dagar finns tid att uppleva vardagslivet som det ter sig i Erborigien. Bagaren kan baka sitt bröd, smeden kan smida i smedjan och barnen kan leka i skogen. Tillsammans skapar vi därmed en levande miljö för varandra.

Oro och spänning

Det finns en fond mot vilken allt spel under Vargagryning och förspelet Vargen vaknar kommer att förhålla sig: Wenheims framtid står på spel. Alla, från guldgrävaren i Tangbergen till fåraherden i Yabon, från skomakaren i Gargul till stadsrådet i Ravindal, vet detta, men i olika grad.
För den luttrade äventyraren som sett Loke i vitögat och förstår vad som står på spel upptar kanske tankar kring detta sinnet såväl natt som dag. För den Wenheimske fårahedern är det kanske något man trevandes diskuterar med grannen medans man blickar ut över dammen en sen sommarkväll. Men imorgon måste ju fåren klippas, och världen står nog allt kvar då också.

Hur stämmningarna möts

Om du tänker på Sagan om Ringen och hobbitarnas liv i Fylke, så finns det i byn Tingsvattnet inslag av samma stämning. Sommaren är varm, kvällarna är ljumma och öl finns för den som önskar. En festkväll kan likna en afton på Gröna Draken i Hobsala. Men bland de förnöjda hobbitar som tror att åskmullret från världen utanför aldrig ska nå deras åkrar finns också de som har sett världen utanför Fylke, som har sett ondskan och bär djupare insikter med sig.

På Vargagryning är kanske dessa fler än vad de var i Hobsala, men kontrasten mellan det lantliga firandet och kampen om världens öde är densamma. Samtal förs om framtiden för landet, och oron är starkare än vad de isolerade hobbitarna i Fylke kände.

Om du tänker på Game of Thrones så ligger ”winter is coming” nära tillhands. Kanske inte nu, kanske inte inom ett år eller två, ens… Tiden går långsammare i Erborigien, men vintern närmar sig även om flera årstider kan hinna skifta, löven falla och nya löv spricka ut innan den når Tingsvattnet...

Ömsesidiga förväntningar

Vad kan du förvänta dig av oss?

  • Vargagryning är ett deltagardrivet arrangemang. Du kan förvänta dig tips, råd och grundläggande intriger för din roll. Du kommer inte att få detaljerad rollutveckling eller färdiga roller med omfattande bakgrunder.
  • Du får som ny eller oerfaren i Gyllene Hjorten ett större mått av coachning till spelvärlden och hjälp att vid behov etablera din roll i en lämplig spelgrupp med mentorer.
  • Du får goda fysiska förutsättningar för din upplevelse i form av möjlighet till mathållning, vatten, sanitet, boende.
  • En genuin erborigisk känsla.

Vad förväntar vi oss av dig?

  • Att du medskapar berättelsen om Tingsvattnet, Wenheim och Erborigien inom ramen för den övergripande berättelsen och eftersträvade stämningen.
  • Att du tar ansvar för din rolls berättelse och sammanhang.
  • Att du tar ansvar för ditt eget boende och mathållning på det sätt som överenskommits.