En berättelse om Varghuvud

Jag hörde om vad Varghuvud gjorde. En gång var det en by i Grå Bergen dit det kom tvångsvärvare från Agnor. De gick från hus till hus och sökte efter alla som var unga och raska nog att kunna bli soldater. De hittade inga andra än småbarn eller gamla gubbar och gummor, för svaga för att hålla i en yxa eller ett svärd.

Då samlade tvångsvärvarna alla de kunde finna vid brunnen. Deras ledare ropade ut, att om inte ett halvdussin lämpliga soldater kunde påträffas i byn innan mörkret föll, skulle man ta med sig alla de funnit. De skulle göra barnen till soldater och spänna gummorna och gubbarna framför kärrorna. Allt annat de hittade i byn skulle de ta med sig till Gargul som skatt.

Innan kvällen var över hade värvarna hittat det halvdussin de behövde och tog dem med sig.

I kvällens mörker gav de sig av. Värvarna före och efter, några till häst och några till fots, de nyvärvade tillsammans i mitten tungt lastade med värvarnas packningar. Själva fick det inte mycket med sig. ”Utrustning får ni av fursten, när ni behöver den”, sade värvarkaptenen. Genom kvällens mörker vandrade de. Längs bergens branta sluttningar, under trädens mörka skuggor.

Mellan träden kunde man skymta. Rörelser. Ögon. Värvarnas hästar fångade pustar av dofter. Vilda, farliga – vargar. Kaptenen gav order om läger. Eldar byggdes, bål i ring. Spänd blev nattens väntan. Värvarna med bränder i händerna. Spända, spejande mot mörkret. I mörkret, ögonen, rörelserna – vargarna. Hästarna och de tvångsvärvade i ringens mitt.

Väntan blev lång, eldarna började brinna ut. Skuggorna bland träden tätnade, men vargarna var kvar. De flesta av de värvade hade kurat ihop sig, slumrade till eller somnat. Men inte alla. En av dem, en ung flicka under en tung mantel började röra sig och växa. Plötsligt var flickan inte längre kvar utan en varg var där i hennes ställe. Hästarna kände genast doften och drabbades av panik, vargen rusade mot tvångsvärvarna och högg först kaptenen i strupen och innan någon hunnit dra sina vapen var ytterligare en av värvarna död samtidigt som andra vargar strömmade in från skogen.

De värvade soldaterna var tillbaka till sin by redan till gryningen. Endast en som låtit sig värvas med dem kom inte tillbaka, en ung flicka under en tung mantel.