Den magiska boken

Det var en gång på sommaren sexhundrafyrtiofem
Jag hade ätit, druckit och var nu på vägen hem
Jag kan ej minnas hur allt gick men först gick allt på tok
Och allt elände började /: den stund jag fann en bok :/

Ja, på den stig jag vandrade ifrån vårt värdshus sal
jag snubbla´ uppå nå´nting uti sommarkvällen sval
Det var en samling pergament som samlats i ett band
av skinn med tecken som jag aldrig /: sett i vårat land :/

Så boken följde med mig hem och lades i ett skrin
som lades i en låda och därpå i kistan in
Jag gick se´n prompt till bädden och kröp ned i fällen varm
och skulle till att somna sött /: när till min stora harm :/

Ur kistan hördes knackningar som lät som någon slog
med knogar uppå värdshusbordet på vår byakrog
Men det var inte takt till sång som knackades däri
Nej det var nå´n som ville ut - /: Vad är det här? Magi? :/ 

Här är det nog så illa att mitt minne sviker mig
Jag kommer blott ihåg att jag ej kunde säga nej
Jag tror jag öppna´ kistan, lådan och tillslut det skrin
Där boken låg och tog den upp /: i högra handen min :/

Sen är det som en dimma, töcken, inget alls jag minns
Men plötsligt är jag på en plats där någon annan finns
En mörk gestalt som pekar på mig och min nya bok
“Ge genast hit den där du har /: om du är minsta klok!” :/

Han pekar uppå mig med staven som han har i hand
I samma stund far lågor upp och världen står i brand
Jag skriker, tjuter, våndas och är helt fylls utav skräck
Jag skäms ej säga att det ut /: i hosan blev en fläck :/

Och boken lämna´ strax min hand och allt blev plötsligt tyst
Blott mörker var det kvar där eld och flammor nyss upplyst
Jag stod där ensam kvar och såg ej någon spökgestalt
Och det som nyss var varmt i grenen /: började bli kallt :/

Jag vände om och tänkte så jag kan väl börja gå
Det är väl ändå bättre än att ensam kvar här stå
Jag vandrade och vandrade tills att jag föll i sömn
Och vaknade uti min säng /: allt hade var´t en dröm :/

Jag blinkade mot ljuset som föll in i stugan min
Och kliade mitt tunga huvud och mitt tröga sinn´
Så föll min blick på kistan där vid stugans bortre vägg
Dess lock var gläntat och jag menar /: att jag har belägg! :/

För att det något märkligt varit i min kista där
Det rykte, pyrde, osade som Lokes eld, jag svär
Bland alla brända saker som jag haft i kistan min
Jag hittade en okänd ring /: uti en pung av skinn :/

Den ringen bär jag på mitt finger än i denna dag
Och att den hjälpt mig mången gång det vet nog säkert jag
En missad pil i Björkskogen, ett vunnet vad i Sel
Jag haft mer tur än någon som /: har kommit hem från Hel :/

Så låt det vara allom känt och för dig välbekant
Att snubbla på en trollkarlsbok kan nog bli intressant
Och om du överlever blir du inte lottlös, nej
Se blott på lyckan som har veder- /: farits uppå mig :/

Som tack var gåvan menad, och jag ger er detta råd:
Närhelst du går från krogen gör då vägen mindre bråd
Håll uppsikt uppå stigen men så se dig också kring
Ty värdshusvägen kantas kan /: av märkligaste ting :/