Hört och sett i Överböle

Hejhej!
Det har efterfrågats en möjlighet för Överböleborna att kommunicera mellan de speltillfällen som ges på "Den Lede Bybon" första onsdagen i varje månad. Här finns nu en sådan möjlighet!
Tanken är att man kan berätta ved den egna rollen har för sig, vad man tyckte sig se någon annan göra, eller bara har hört av en granne som hörde en annan bybo prata med en tredje i bykstugan…
Kort sagt: Fritt fram för Överbölesnack!
Ses!
E

Bure Bysmed knackade på hos Ubald, den egensinnige snickaren. Trots att det kom rök ur skorstenen öppnade inte Ubald dörren.
Det var för övrigt länge sedan någon såg Ubald. Vad lever han av?

Vangor, Sol och Rolf var tidigare i dag ute och lekte. När de av en händelse kom till Ubalds hus tittade de in genom ett fönster och fick se honom jobba intensivt med något. Så snart han fick syn på barnen drog han snabbt igen fönsterluckorna under grymtanden och svordomar.
Vad håller han på med?
Har han nu blivit galen på riktigt?

I dag sågs en grupp ganska tungt beväpnade människor gå norrut på vägen genom byn. De pratade inte med någon och såg allmänt mycket bestämda ut.
Det råder lite olika uppgifter om hur många de var, men omkring fem kvinnor, sju män och två stora hundar ingick i gruppen.

Bild för Anna-Maria Odén

-Har ni gått förbi Brobacka idag?
Det doftar bröd och bak ända från bron. Och jag såg minsann Hervor ställa björkris och hela björkbuskar i hinkar i ladan, så jag tror minsann att de kommer ha lövat i hela huset snart!

-Ja, Nog märks det att Hadwig och Hervor fyller år nästa vecka.

-Jasså är det därför alltså?

Niko Tappare har fått bud från sin syster, Ellen, som bor i Birest. Hon och maken, Hannes, har bestämt att skicka sin dotter, Lilja, till Överböle för att komma bort från osäkerheten i staden. Niko ser fram emot besöket, men är lite fundersam på hur han ska kunna ta hand om en åttaårig flicka!
Kanske är det t.o.m. Finngast, ledsagaren/guiden/människosmuglaren och den ganska frekvente DLB-besökaren som får uppdraget att föra Lilja i säkerhet!

Liv är hemma på besök! Dock utan make och barn, de är kvar i nya hemmet i Triti.
Hon kom nu på kvällen i snöslasket, så det tycks som att Hadwig till viss del såg rätt i tebladen i höstas: Liv var mycket riktigt kall om fötterna när hon kom, men inte förrän vid andra besöket efter spådomen.

Bild för Anna-Maria Odén

- Ja du ser, jag hade rätt! Första eller andra besöket, sådant kan vara svårt att se, vad jag såg var att hon kom hem, med kalla fötter, och det är väl ändå det som räknas att hon kom! Och dessutom var det ju kallt när hon kom första gången också, även om det inte var snö. Men vore jag du, så skulle jag fråga henne om den stora eken.
Nej, nu måste jag hem. Imorgon fyller vi år och Hervor är alldeles stirrig för mor sa alltid att om tvillingar firar år på Odens dag och månen står i växande skära, så kommer korpen att flyga med ödesmättade bud den dagen. För så var det när vi föddes. Så jag får väl komma ner till den Lede och se om det uppdagats något i väven imorgon.

Hadwig ler och skyndar iväg.

En kalv blev dålig på gården vid "Den Lede Bybon". Lilja (Nikos systerdotter som är på långbesök) sprang då till Liljekonvaljelunden för att hämta Blenda. Efter flera dagars ansträngningar lyckades Blenda få djuret friskt igen - något som firades med cider på krogen!

En man, som sade sig heta Godwin, kom till krogen sent på kvällen. Han åt, drack och betalade utan prut. Vare sig Niko eller Lilja hade någon anledning att tro något annat än gott om honom, så när han ville stanna över natten fick han givetvis det.
När Niko och Lilja vaknade tidigt på morgonen var mannen redan borta. Borta var också frukostbrödet och en rejäl bit korv!
Eländiga skurk!

Det är torrt i markerna. Fjolårsgräset täcker mycket av ängsmarkerna runt byn.
En förmiddag när Lilja och Niko var ute blev de överraskade av torråska!
Bara en liten bit bort slog blixten ned i en stor en omgärdad av torrt gräs, som genast började brinna.
Som tur var rann det en bäck en liten bit bort. Snabbt som ögat tömde Lilja sin skinnväska, fyllde den med vatten och hällde på det brinnande trädet. Niko försökte under tiden kväva elden.
Efter en liten stund och flera vändor tillbäcken var branden släckt! :roll:

Bild för Anders Fridborg

"Nejmen det var då själva Lo...!" Vagne avbröt sig mitt i meningen. Att säga hela den trettonde gudens namn sparade han till tillfällen då det verkligen var kris och katastrof. Nu var det bara kris. Han såg sig klentroget om i visthusboden.
"Vad är det, pappa?" undrade Vangor, som stod snett bakom och kikade in i dunklet.
"Den torkade humlen är slut! Jag var helt säker på att jag hade en säck till, men ... Tydligen inte. Nå, det finns ingen annan råd än att bege sig till Ledeby. Om vi går i morgon så hinner vi handla humle på portmarknaden utanför själva staden och slipper in i myllret och trängas... Ska du med?"
"Jaa! Kan vi köpa honungskakor också...? Snälla, snälla, snälla....?!"
Vagne vände sig mot sin son och log, medan han rufsade om hans hår.
"Kanske det, du...."

Lilja, Niko Tappares systerdotter som sedan en dryg månad bor hos Niko, gav sig efter frukosten ut på en promenad i skogen. Hon skulle komma hem till lunch.
När solen för länge sedan passerat sin högsta punkt och flickan inte kommit tillbaka började Niko bli orolig. Han sprang då över till Hadwig och Hervor.
- Utmärkt, sa Hadwig, ingen fara under granen! Är man uppvuxen i Birest behöver man lite praktisk överlevnadsträning. När det mörknar ser tösen lyktorna från byn och hittar hem själv.
- Men oj då, skyndade Hervor att fylla i utan att ta någon notis om systerns pragmatiska inställning, flickstackarn måste ju vara utsvulten! Jag följer genast med och letar!
Strax innan skymningen, efter flera timmars letande, hittade de så Lilja till sist.
Vad hon haft för sig får ni fråga henne om!

Du Niko, sa Lilja samtidigt som hon sopade den sista biten av golvet på krogens övervåning. Den senaste nattens gäster hade släpat in halva Ledebyskogen i rummet där Lilja och Niko trängdes med vägfarare av alla de sorten. Trängseln var inte något de direkt klagade över då den gav såväl koppar som högra temperatur i rummet framåt småtimmarna.
Du NIko, försökte hon igen när morbrodern åter kommit in i huset med en nyvädrad madrass i famnen, satte inte du på middagsgrytan där nere för en stund…
Längre hann hon inte innan hennes tal dämpades av madrassen som Niko precis burit in.
Vid den trettondes rövskägg, kunde hon höra Niko ropa när han sprang ned för slänten och in till spisen.
Mycket riktigt var grytan rejält bränd, och inte fanns det någon tid att laga en ny. Nej, det fick bli till att servera bränd gryta till halva priset.
En dyr städning, muttrade Niko...