Aahren stad

Denna text är hämtad ur Vägen till Erborigien.

Aahren präglas av att det är en mötesplats för människor och varor, det finns en puls och ett liv i staden som inte står att finna någon annanstans. Det sägs att Aahren är staden som aldrig sover.

Stadens betydelse som handelsplats är stor, delvis på grund av dess skickliga hantverkare av alla de slag men framför allt på grund av att handelsvaror från alla rikets hörn fraktas hit på floder och vägar. För att ta sig förbi Drikros forsar norr om Aahren används små båtar som ryms i slussarna. Varor tas även landvägen och många vagnar går längs den stenlagda Norra landsvägen mot Noedren, österut mot Erdamaar eller söderut via Havsvägen. Genom Aahren flödar järn och ädelmetall från Feodras, viner från Chelmar och Randersmark, lintyg från Noedren, vadmal från Tuve samt dahlenstenar, smycken, siden, brokadtyger, kryddor och speciellt saltet från Aralond, för att nämna de viktigaste. Aahrens borgerskap är organiserade i olika skrån som tillsammans väljer en borgmästare. Det mäktigaste skrået är handelsmännens skrå och det sägs att ingen borgmästare i Aahren kan bli vald utan att ha handelsmännens stöd. Borgmästaren sitter på två år och kan inte väljas om, samma skrå får inte heller inneha på varandra följande borgmästarskap. Borgmästarna i Aahren ansvarar för bland annat stadsvakten, brandvakten, renhållning, gatuunderhåll, stadsplanering och andra gemensamma verksamheter. Borgmästarens inflytande är dock begränsat på Väktarö. Där finns det många andra med stort inflytande att ta hänsyn till.

Väktarö – Aahrens hjärta

Aahren började byggas på Väktarö, som idag förutom slott, tempel, skola och magikergille också har ståtliga byggnader ägda av de viktigaste frälseätterna. Numera går det inte att köpa ett hus på Väktarö, utan vilka som får bo på ön bestäms av drottningen. Många av husen tillhör jarlar och friherrar från andra delar av landet och står tomma under stora delar av året. På Stora Torget vid Aravadsbron hålls marknader varje lördag, där folk från både Väktarö och Väster handlar.

Kungliga slottet är beläget på södra delen av Väktarö och Kungatornet är det första som resenärer från Aralond ser av Aahren. Härifrån slottet styrs Aralantha av Nars ätt. I det kungliga slottet ryms hela hovet, ämbetsmän knutna till drottningen och en kunglig vaktstyrka på 400 soldater. Det är hit tillresande jarlar och andra undersåtar som är kallade till drottningen kommer. I slottets källarvalv ligger alla Aralanthas kungar av Nars ätt, utom Arned, begravda.

Stortemplet i Aahren är den Höges Kyrkas främsta tempel. Här finns de ursprungliga gudabilderna från Borgevid, som Nar lät tillverka, kvar. Tempelområdet är stort och utgör en betydande del av Väktarö, dess kärna är ett väldigt stavtempel som är öns äldsta byggnad. Biblioteket i templet är det största i hela världen, här finns många av de ursprungliga skrifterna från Nars tid bevarade. I Stortemplet utbildas många präster, dessutom finns här en vaktstyrka bestående av chelmarriddare och kämpar i kyrklig sold. Många av dessa är ärrade veteraner från kriget i Naronien.

Skolan för Skalder och Lekare grundades under Konung Stigfinns regenttid på 200-talet. Skolan ligger alldeles intill slottet och är den främsta lärdomsborgen i världen. Där kan man studera många fler ämnen än vad som kan gissas av namnet.

När skolan grundades fick den sina privilegier mot att den ansvarar för rikets historieskrivning, en uppgift som vårdas med största omsorg. En av de främsta artefakterna som finns i skolan är Brages horn, som sägs vara skänkt av guden själv under ett av hans sällsynta besök i världen.

Skolans Äldste är Laurentius, en uråldrig man som ibland ses ute på Stortorget letande något pergament att inköpa, eller på värdshuset Tre kannor på Öster, berättande historier. Laurentius satt många år fängslad under Mornams styre men har återvunnit både hälsa och krafter.

Gillet för Magi och Trolldom är den tredje institutionen för lärdom och vishet på Väktarö. Det är den minsta i både antal människor och yta men har bredvid stortemplet ändå ett eget muromgärdat kvarter med en imponerande tornbyggnad.

Sammanlagt finns ett drygt hundratal magiker, samt dubbelt så många lärlingar och annat gillesfolk, i denna Erborigiens enda riktiga magikerskola.

Budbärarorden är kronans förlängda arm. I ett kvarter med ett halvdussin hus nära Nybron ligger ordens högkvarter. Här finns stallar med några av de snabbaste och uthålligaste hästarna i riket och kvarter för budbärare som vilar upp sig mellan olika uppdrag. Budbärarordens kvarter kallas i folkmun för tornhusen eftersom den vanligaste graden i orden är just budbärare av Tornet.

Väster – den gamla staden

När Väktarö inte längre räckte till slogs en träbro över Aravad till den västra stranden. Ett torn anlades till brons beskydd, detta finns kvar än idag med en kunglig vaktstyrka. Husen närmast brofästet på den västra sidan blev med tiden större och mer välbyggda och idag är många hus hela fem våningar höga. Kvarteren runtom är de välbärgade borgarnas och det inte fullt så framstående frälsets stadsdel. Här bor även de lärde som inte bor på Väktarö.

På det övriga Väster bor många hantverkare, särskilt sådana som är skickliga och har en lite större rörelse. Väster är idag en välbärgad stadsdel vars invånare ser sig som litet bättre än det yngre och vidsträcktare Östers.

Väster om stadsmuren finns ingen bebyggelse förutom ett fåtal bondgårdar som kan skymtas från murkrönet. Åkrar och betesängar börjar direkt vid murfoten. Här utanför finns även tornerspelsplatsen där Midsommarkransen brukar hållas varje år.

Öster – handelns stadsdel

Från Väktarö kommer man till Öster över Nybron, en stenbro byggd så hög att det går att segla under den, direkt till Nybrotorget som är kommersens hjärta. Vid den angränsande Nybrokajen kan flera skepp samtidigt lossa sina laster, vilka tillsammans med varor som fraktats landsvägen eller producerats i Aahren alla säljs på Nybrotorg. Här pågår handel och marknad alla dagar i veckan med allehanda varor, och det som inte säljs här kan inte köpas lagligt i Aralantha.

Närmast kajerna ligger höga magasin med vackra stenfasader, längre från kajerna minskar magasinen i storlek. Söder om Nybrotorget ligger sjömanskvarteren där de flesta husen endast har två våningar och där gränderna är leriga och trånga. Här förekommer all möjlig verksamhet efter mörkrets inbrott. I kvarteren öster om Nybrotorget bor handelsmännen. Här ligger även många av stadens värdshus, många längs stadsmuren så att resande lätt kan hitta dit, och alla har sina egna stamkunder och specialiteter. De enklare hantverkarna bor samlade på norra Öster, där gränderna mellan de små husen är smala men välskötta, och gatorna har lämpliga namn såsom Skomakargatan och Svärdsfejargatan.

Aahren har växt utanför sydöstra delen av murarna, här finns ett slumområde där fattiga och misslyckade försöker finna sitt uppehälle. Dessa är inte erkända som borgare i Aahrens stad, och ingen vill riktigt ta ansvar för lag och ordning i det här området. Att bege sig ut här efter mörkrets inbrott är inget att rekommendera. En bit söder om slumområdet ligger Aahrens begravningsplats, där stadens invånare bränns eller begravs.

Galgholmen

Till staden hör även en liten ö norr om Väktarö. Här bor bara stadens mästerbödel, hans bödlar och rackare och deras familjer. Dessutom finns här stadens fängelse för dem som väntar dödsdom. Den är med rätta döpt till Galgholmen, då den som namnet antyder är stadens avrättningsplats och begravningsplats för brottslingar.