Erdamaar

Denna text är hämtad ur Vägen till Erborigien.

Erdamaars yta tas till stora delar upp av det legendomspunna Digerträsket. På de jordbruksmarker som finns lever ett drömmande tobaksodlande folk långt från storpolitik och handelsrutter. Här trivs magiker i det stilla livet. Samtidigt är den motsträviga befolkningen inte sen till protester och uppror om den utsätts för oförrätter.

Beskrivning

Digerträsket som breder ut sig i södra delarna av jarladömet är väldigt och ogästvänligt. Djupt inne i träsket sägs det att det bor ett träskfolk som varken välkomnar gäster eller sådana som rest vilse. Om nätterna lurar irrbloss ned vandraren i bottenlös gyttja. Ja, det inte är så konstigt att folket i Erdamaar ser på träsket som något som man håller sig borta från. Det egentliga jarladömet är jordbruksmarkerna norr om träsket. Markerna breder ut sig längs Derons sjöar och den stora sjön Ranwas, sjöar som ger rikligt med fisk. Förr i tiden togs myrmalm upp ur Digerträsk vintertid, men kvaliteten var låg och det tunga tackjärnet var olönsamt på grund av de långa transportvägarna.

Eftersom Erdamaar saknar viktiga handelsvägar och yttre gräns är det ett jarladöme som väcker ringa uppmärksamhet i Aahren. Jarladömet var vid utvandringen obefolkat och de första nybyggarna slog sig ned i trakterna år 50 e.u. De kom att grunda två rivaliserande städer, Khanmar och Erdamaar.

Eftersom jarladömet ligger avsides, folket är ganska välmående och tobaken är billig så har magiker ända sedan utvandringen dragits till platsen. Det finns de som säger att det finns andra skäl, men på värdshusen vet man att det framför allt är tobakens förtjänst. Inbördeskriget innebar slutet för jarlaätten Bolmes styre i Edramaar. Jarl Aaron Bolme, som fängslats av sin mornamstrogne son Olvar, återinsattes efter kriget men dog efter två år. Sedan 636 styr istället jarl Signhild Höök jarladömet. Hon hämtades från Skolan för skalder och lekare där hon varit mäster i Nars styre.

Befolkningen i Erdamaar är känd för att vara frispråkiga och protestvilliga, de demonstrerar gärna handgripligen mot såväl höjda brödpriser som impopulära domar. Trots detta fritänkande är de i allmänhet sävliga och livsnjutande, och spenderar mycket tid bolmande i långvariga diskussioner. Tobaken är viktig i Erdamaar och många värdshus är tobaksbodar med både stort sortiment och egna blandningar. En stor folkfest är Höstbolmet då man provröker årets skörd.

Städer

Huvudstaden Erdamaar, som har omkring 12 500 invånare, är omgärdad av en stenmur och rejäla torn. I den västra delen av staden finns många hus med två till tre våningar. I Erdamaar finns Alkemisternas och magikernas skrå som samlar tre-fyra dussin magiker. Med undantag för Mornamtiden då den mornamstrogne Olvar Bolme styrde med brutal hand och lät avrätta åtskilliga magiker har skrået varit välsett och haft en del i stadens styre.

Khanmar var länge den ledande staden i jarladömet och trots att jarladömet bar namn efter Erdamaar var det många jarlar, särskilt under 500-talets början, som favoriserade Khanmar och höll sitt hov här. Khanmars ställning kom av att tobaken upptäcktes här och började odlas i stor skala, men när svartlusen härjade på 560-talet gick Erdamaar om. Staden blev istället ett tillhåll för rövare och skörlevnad. Av tillfälligheter gjorde Khanmar motstånd mot Mornams kupp vilket slutade med blodbad på det narstrogna borgerskapet. Idag har staden bara ungefär 3 000 invånare.