Triti

Denna text är hämtad ur Vägen till Erborigien.

Furste
Maris av Tre Nätter

Invånare
3 200 000

Näringar
Spannmålshandel, boskap, hästavel

Städer
Triti, Ungtuna, Arebo

Triti, Naroniens kornbod, ligger i södra delarna av landet längs Lauseströmmen. Trots att hotet från Aralantha i söder hängt tungt genom historien har man i det välmående, tättbefolkade furstendömet utvecklat en uppskattning av de fina konsterna som får andra naronier att framstå som okultiverade bondtölpar. För Tritiborna har den egna staden varit världens centrum.

Beskrivning

Likt de övriga furstdömena i Naronien kan Triti räkna en historia som sträcker sig ända till Nars tid och staden var ett maktcentra redan då. Väl försvarad med höga murar och en stark borg är Triti en mäktig och välmående stad. Längs Lauseströmmen breder rika slättmarker ut sig och särskilt trakterna söder om staden kring Ungtuna och Arebo är synnerligen bördiga. Härifrån har Triti bärgat sin rikedom under århundraden.

Mellan Ledeby och Hedevi är marken både mer höglänt och mindre bördig, med skogsdungar och vidsträckta hedar. Längts i söder breder den stora och djupa Björkskogen ut sig. Sedan omkring år 620 har skogen på ett märkligt sätt först växt västerut så att hela Rakenälvens dalgång blev skogstäckt från Shijnen till Lambesjön, för att sedan åter börja gå tillbaka.

Med undantag för en 20-årsperiod efter Ödesnaroniens fall år 625 har Triti alltid tillhört släkten Tre Nätter, efter Keis återkomst representerad av furst Maris Tre Nätter. Från sitt slott på Tritis borgkulle har furstarna och furstinnorna i ensamt majestät styrt över stad och land. Härskaren har alltid varit enväldig. Endast inför fursten i Nemevid böjer Triti knä.

Kring furstefamiljen finns ett rikt hov från Trits ädlaste släkter. Till skillnad från förr då endast jordagods räknades finns nu även köpmannasläkter med bland de upphöjda. Ärlighet och heder är ideal som sätts högt och de fria konsterna praktiseras livligt, särskilt bland de allra främsta. Tritiborna har en tendens att förhärliga sin historia och lägger gärna stor vikt vid symboler och ståt.

Under oredan efter ödesnaroniens fall fick randersmarkare och wenheimare stort inflytande i furstendömet när de stod som segerherrar efter att ha intagit staden år 625 efter en tre år lång belägring. Wenheim tog över styret av staden och furstefamiljens egna marker, medan resten av fustedömet formellt lydde under Borgevid. Randersmarkare och andra utlänningar fick samtidigt stort inflytande över handeln. Maris Tre Nätter, ättling till den gamle fursten, försökte under dessa år att skapa ett motstånd mot de nya herrarnas inkompetenta styre men kunde inte finna allierade för detta utan att samtidigt behöva gå i Njarkas ledband. Maris ställde sig så småningom på Keis sida och hjälpte bland annat till med att förhandla fred mellan Borgevid och Tere. Detta kan mycket väl ha bidragit till att just han utsetts till ny furste av Triti efter furst Keis återkomst.

Ätten Tre Nätters vapen.

På Ödesnaroniens tid var slottsvakten furstendömets och möjligen hela landets främsta soldater. De hade som huvudsakliga uppgift att vakta fursten, furstens familj, samt slottet i Triti. Furst Maris har tagit initiativ till att återskapa denna legendomsusade styrka. Förutom slottsvakten som mestadels består av fotfolk är Triti känt för sitt lätta rytteri. På grund av sitt geografiska läge har Triti ofta varit skådeplatsen för sammandrabbningarna med Aralantha, vilket av nöden tvingat fram ett effektivt och välorganiserat försvar.

Triti har på många sätt Naroniens mest förfinade kultur. De lärda kanske har fler och bättre böcker i Nemevid och de sociala koderna kanske är mer sofistikerade i Tere. Men ingenstans i Naronien förekommer danser, teaterföreställningar eller skaldetävlingar lika ofta och med lika stor och insatt publik. Tritiborna själva anser att deras smak är den finaste och mest utvecklade i Naronien.

I Triti finns självklart även folkligare nöjen. Som exempel kan ringlöpet runt stadens mur nämnas, vilket företas årligen som en del av stora folkliga fester. Särskilt värdshuset Murkrönet förknippas med denna fest. Där firas segraren och inget av husets bästa öl sparas.

Furst Keis nya budskap har trots furst Maris entusiasm inte fått fullt genomslag. Många handelsmän, präster och lycksökare från Wenheim, Aralantha och Randersmark sökte sig till staden efter ödestidens slut. Dessa har haft svårt att acceptera den nya furstens tankar om asatro och ödestro och klagade högljutt, men till ingen nytta, när det stora templet i staden stängdes.

Städer

Triti är furstens befästa stad med tjocka och starka stenmurar. I stadens östra del reser sig en hög och brant kulle och på dess topp är fursteborgen belägen. Borgen har en yttre ring som är en del av stadens mur. Innanför denna finns ett tätt gytter av hus som huserar soldater, hantverkare, byggmästare, tjänstefolk, skrivare och åtskilliga andra som arbetar med borgens, stadens och furstendömets skötsel. Stadens mäktiga befästningsverk, med sina tjocka murar, byggdes under en tid då hotet från Aralantha var ständigt närvarande.

Från fursteborgens källare leder gångar ut under murarna och mynnar på flera platser i staden. Utanför murarna på kullens sluttningar har stora trädgårdar anlagts, med vackra blommor och vatten strömmade genom anlagda forsar och fontäner. Många av furstehovets gladaste och mest storslagna fester hålls i trädgårdarnas lusthus. Den kände barden Anter från Nemevid tillhör de spelmän som lyft festerna till det öde som de förtjänar.

Lauseströmmen delar Triti i en östlig och en västlig del och för att skydda staden mot översvämningar har den muddrats och grävts ur just ovanför och nedanför staden. Öster ut breder stora våtmarker ut sig och gör det svårt att närma sig staden från det hållet.

Den östra stadsdelen domineras av fursten och furstendömets administration. Mitt i den östra stadsdelen ligger Stora torget där bland annat Naroniens största boskapsmarknad brukar hållas.

Den västra stadsdelen kan räknas som det vanliga folkets stad. Här lever och verkar borgarna, hantverkarna och handelsmännen. Byggnaderna är oftast två eller tre våningar höga och byggda av sten eller tegel. Gatorna väster om strömmen är sällan stenlagda utan liknar mer leriga avskrädeshögar med utlagda gångplankor över de värsta hålen. Trots sin mindre imponerande yta är detta den livaktigaste delen av staden. Handeln är omfattande och hantverkarna är fullt sysselsatta. På flodens västra strand ligger även hamnkvarteren med lagerbyggnader, kranar och bryggor.

På de södra slätterna ligger städerna Ungtuna och Arebo. Båda är väl befästa centralorter för landsbygden runt omkring. En gång var de viktiga mönstringsplatser och stödpunkter i försvaret mot Aralantha men nu är de snarare livfulla marknadsplatser.

Övriga platser

Fästet Rakendri, även känt som Nebreon byggdes av myhrnam före utvandringen och gavs till Neber, son till Tritis dåvarande furste. Borgen kom att skydda landet från attacker söderifrån. Efter utvandringen förföll borgen men vid dess ruiner stod många av de mäktigaste slagen mellan Aralantha och Naronien. Borgen ligger i det som numera är Aralantha och år 639 gav myhrnam dess nycklar till prinsessan Svava av Aralantha som utsåg jarlen av Odels att befästa och rusta borgen. Triti erkänner dock inte Odels överhöghet över Rakendri.

Den sydliga gränsen mot Aralantha utgörs till stor del av Björkskogen. Den ogästvänliga skogen befolkas mest av rövare, vättar och zaardras. Ska man resa igenom den gör man klokast i att inte gå långt från landsvägen.

Läs mer
Noveller