Randersmarks kultur (gammal)

Randers folk är idag ett stolt ryttarfolk, snara till handling. De är väl medvetna om sitt ursprung, och de ätter som en gång utvandrade lade grunden till de klaner som idag utgör stommen i Randersmarks samhälle. Idag finns 103 klaner, alla med egna, sorgfälligt bevakade och omhuldade områden. Många klaner är ganska små och fattiga, medan vissa är mycket rika och mäktiga.

I Randersmark är det kvinnan som ärver gods och gård och ansvarar för grödor och boskap. Männen tjänar fem år i konungens här, och återvänder sedan till sin klan för att finna en kvinna och en gård som kan ge dem försörjning. Flickans föräldrar brukar vara noga med att försäkra sig om att deras blivande svärson är duglig och visat tapperhet. Att utmärka sig i hären är därför viktigt för de flesta randerska män. Vid giftermål behåller kvinnorna sitt namn och sin klan, medan mannen, i de fall han inte redan tillhör kvinnans klan, byter klan till sin hustrus.

I familjer med många döttrar uppstår problemet att de yngsta blir jordlösa och får svårt att hitta en make då de inte har någon försörjning. Dessa kvinnor söker sig ofta till hären eller till städerna för att finna sin lycka.

Vikten av att äga jord

För att få rösträtt på ting och för att överhuvudtaget vara någon att räkna med i Randersmark måste man vara gift och äga jord. Gårdarna går för det mesta odelade i arv, vilket skapar många jordlösa randersmarkare som står utanför det politiska systemet. Om familjens gård är stor kanske man kan få arrendera en bit jord av sin syster eller svägerska, och kanske kan hon tänka sig att tala för ens räkning på tinget. Men många är de som föds av jordlösa föräldrar och som inte har andra möjligheter än att tjäna som pigor eller drängar, ta värvning i hären eller flytta till städerna. Städerna har en växande ekonomisk makt, men saknar politisk representation då få stadsbor äger jord. Handelsmän och hantverkare har lågt anseende även om de är rika. Enda undantaget är smeder, som ofta visas respekt då deras yrkeskunnande är så viktigt för jordbruket.

Hästarna

Randersmarks hästavel är den främsta i världen och de randerska hästar är mycket eftertraktade. Den förnämsta hästrasen är hjorvahästen, som anses vara en gåva från Gudarna till Randers folk och vördas därefter. Hästen är mycket stor och stark både till kropp och sinne och används av de fruktade Sleipnerryttarna. Hjorvahästarna är den enda ras som inte säljs utanför landet. När en hjorvahäst dött bränns den på bål under hedersbetygelser. Randersmarkarnas kärlek till sina djur är något man ofta gör sig lustig över utomlands, och de ägnar verkligen mycket tid och kraft åt sina hästar. En vacker och vältränad häst är den absolut viktigaste statussymbolen man kan ha, och skall man ha en chans att avancera i hären krävs både att man är en duktig ryttare och att man har en bra häst. Att föda upp hästar är främst männens syssla, och det är för det mesta män som rider med hästhjordarna och vaktar dem. Men att vara skicklig på hästryggen är ändå viktigt även för kvinnor, och alla randersmarkare av klass lär sig rida ungefär samtidigt som de lär sig gå.

Vidskeplighet

Randersmarkare beskrivs ofta som vidskepliga. Framför allt kan man framhålla att de är mycket skeptiska till magi och trollkarlar. Inga sådana har någonsin kommit från Randersmark och skulle någon drista sig dit skulle de finna gästfriheten mycket snål.