Randersmarkare i Nemevid

Denna text skrevs inför lajvserien Klanen och Skolan.

Randersmarkare har funnits i Nemevid så länge någon kan minnas, men det var först i samband med befrielsen från ödesfurstarna för snart trettio år sedan som de kom att öka i antal och inflytande. Under ödestiden fanns här enstaka handelsmän, de som kommit därefter har varit allt ifrån klanlösa brottslingar till rika borgare sugna på att tjäna pengar på en ny och växande marknad. Det randerska samhällssystemet där enbart jordägande gifta kvinnor och deras makar har något att säga till om har drivit många arvslösa kvinnor hit, och bristen på krig att visa tapperhet i har fått många unga män att söka ära och lycka på annat håll än i hemlandet. De senaste åren har också många utfattiga randersmarkare lockats till staden med löften om arbete och pengar, och för somliga har det gått bra, för andra inte.

De flesta randersmarkarna i Nemevid bor samlade i några kvarter i närheten av hamnen. Den randerska dominansen här är så total att området har kommit att kallas Västra Randersborg, oftast förkortat till bara Väster, både av dem som bor där och av övriga i staden. Trots att många lämnat sitt hemland för att komma bort från de regler som styr livet där lever de randerska traditionerna starka Nemevid, med det stora undantaget att jordägande inte är nödvändigt för inflytande. Här räknas andra meriter.

Störst inflytande har utan konkurrens klanen Eldrimur. Från en blygsam start som vinhandlare har de byggt upp ett imperium som inrymmer både lagliga, tveksamma och direkt olagliga aktiviteter. De har ett finger med i nästan allt som händer i Väster och ingen som bor här kan undgå att påverkas av dem. Med tiden har de kort och gott blivit kända som Klanen.

Officiellt är de fortfarande vinhandlare. I Väster vet man dock bättre.

Det är sant att Klanen handlar med vin, men en stor del av den import som sker passerar aldrig stadens tullverk och tunnorna säljs heller inte vidare till vem som helst. Smugglingen inbegriper även andra varor, främst kryddor från öster och en och annan häst. En annan inkomstkälla för Klanen är den skatt de tar upp från de boende i de randerska kvarteren i utbyte mot att de håller gatorna säkra. Detta gör de mycket effektivt, brottsligheten är rekordlåg och har man bara sin klanhalsduk på sig kan man vandra helt tryggt här även mitt i natten. Rykten om Klanens snabba och brutala rättvisa är spridda i Nemevid och tjuvar och bråkstakar väljer hellre andra områden för sin verksamhet.

Nemevids stadsvakt sätter sällan sin fot i Västra Randersborg, och lägger sig inte i vad som pågår. Det är lugnast så, och så länge randersmarkarna håller sig på sin kant finns ingen anledning att börja bråka. Måhända har Klanen betalat dem för att hålla sig borta, men det vet ingen säkert.

Nyanlända randersmarkare som avser att starta någon form av verksamhet i stadsdelen gör säkrast i att förankra sina planer hos Klanen först. Det minskar risken för att man i ett senare skede ska känna sig tvungen att lägga ner.

Det viskas att Klanen sedan krigsslutet har hemliga affärer med Njarka, och att många av de randerska fattiga som kommer till staden tillslut hamnar där uppe i norr. Hur frivillig den resan är tål att diskuteras, men de flesta är överens om att ingen vettig människa skulle flytta till Njarka om hon hade något val.

Klanen leds av en kvinna som för de flesta bara är känd som Matriarken. Vid sin sida har hon en krigsveteran hon gifte sig med efter att hennes första make dött, och sina barn. Familjen och klanen betyder allt för henne, och hon skyr inga medel för att hålla dem säkra.