Roller: Asgeir och Malte Mo (och Ingunn), värdshusvärdar (och lite allmän handel)

Familjen Mo

I spel:
Asgeir Mo, 41 år (Anders Fridborg) och sonen Malte Mo, 12 år (Arvid Fridborg)

Ej i spel under Förmidsommar:
Ingunn Mo, 40 år (Ingela Fridborg)

Asgeir Mo driver sedan många år tillbaka värdshuset Guldådern tillsammans med sin familj: hustrun Ingunn och sonen Malte. Asgeir är född och uppvuxen i trakten av Tingsvattnet och kan området väl, men har också varit ute och rest en del i södra Wenheim i sin ungdom då han försökte sig på en karriär som handelsresande. Det var under sina resor längs Lambesjöns norra kustlinje (rutten Havaport – Tuna – Ravindal – Brantvik – Hedevi kan han utantill!) som Asgeir träffade Ingunn, tyghandlare bördig från Ravindal. De fattade tycke och slog sommaren 635 sina påsar ihop. Året därefter föddes deras son, Malte.

Ungefär samtidigt som Malte kom till världen hörde Asgeir talas om att det gamla halvt förfallna och illa skötta värdshuset i Tingsvattnet var till salu. Ägaren Enok Bergsman hade till slut gett upp försöken att hålla liv i det som egentligen var knappt mer än en skänkstuga med övernattningsmöjlighet och sålde det billigt till den hoppfulle Asgeir.

En upprustning av stället skedde och namnet byttes från det lite dystra Sista utposten till det betydligt mer hoppingivande Guldådern. Asgeir hoppades att det skulle locka till sig fler av de tillfälliga besökare som behövdes för att få verksamheten att gå runt – att leva på de boende i och kring Tingsvattnet skulle inte ge särskilt mycket koppar i börsen. De första åren gick det trögt, och mer än en gång har de funderat på att ge upp och flytta ned mot dalen till; kanske ända in i Ravindal. Ingunn har fortsatt att handla en del med tyger för att dryga ut hushållets ekonomi och befinner sig ganska ofta i Ravindal på resa. Asgeir har en känsla av att hon egentligen inte trivs så bra därute i ödemarken som hon brukar kalla Tangbergen och att hon söker sig anledningar att komma därifrån ibland. Han låter henne hållas med det…

Men så vände det plötsligt när guld faktiskt började hittas i lite större mängd och värdshusets namn plötsligt blev något mer än bara en lockande skylt. Fortfarande är det inget att bli rik på, men det går ihop sig med råge och går att stoppa undan en del. Asgeir och Ingunn funderar som bäst på om det nu är läge att sälja och ta hem vinsten från att ha byggt upp en fungerande verksamhet, eller om de ska satsa på att anställa, expandera och bli kvar i Tingsvattnet. Innan Malte är redo att ta över verksamheten dröjer det säkert tio år, och frågan är om de orkar vänta så länge?

Om Asgeir:
En traktens son och en entreprenör i samma person. Samtidigt som han är mån om det ”gamla, fina” Tingsvattnet och de orörda vidderna inser han att den egna överlevnaden och traktens utveckling är beroende av guldet med allt vad det för med sig. I valet mellan tradition och hävd och framtidens möjligheter har han satt ned foten i det senare lägret, och han är ingen stor vän av hövding Rannvis styre som han tycker inte varit tillräckligt aktivt. Särskilt när han drev handel som resande mellan Randersmark – Wenheim – Naronien tyckte han sig se andra takter i grannländerna. Furst Kei är han dock kluven till. Det är ingen tvekan om att han gjort en hel del gott för Naronien, och någon med hans dådkraft skulle även Wenheim behöva! Samtidigt finns det en hel del tveksamma rykten om den där fursten. Och Nemrals Näve verkar ju vara en bunt ouppfostrade ungdomar som borde tas i upptuktning!

Han är oreflekterat asatroende och vördar gudarna. Det är ju så man gör, helt enkelt. Njord är såklart en favorit, som ger framgång i affärer, men Asgeirs traditionstyngda sida hyser också ett gott öga till Heimdall.

Om Malte:
Malte har växt upp med värdshuset Guldådern, och har med tiden blivit en ovärderlig hjälpreda för Asgeir. Han är ganska försiktig av sig; nästan lite räddhågsen skulle någon ha sagt. Själv menar han ”klok”. Någon större utforskarlust har han hur som helst inte visat utan håller sig mest i byn. Han är plikttrogen och håller ord, men kanske tycker att han får jobba lite för mycket.