Rätt och fel i Erborigien

Denna text är skriven med diskussionerna om etik och moral på världsmötet den 15/11 2014 som utgångspunkt. På en del ställen har tidigare kunskap om Erborigien, som inte diskuterades på Världsmötet, inkorporerats för helhetens skull. Närvarande vid mötet var: Emma Jansson Hjerdt, Maria Forslund, Anders Ekman, Anders Fridborg, Erik Stormark, Gunilla Carlsson, Henrik Johansson, Jennifer Viberg, Arvid Fridborg, Erik Bohlin, Lennart Egerquist och Sandra Hjelmérus. De tre första utgjorde världsgruppen och var sammankallande. Världsmötet föregicks av ett medlemsmöte i direkt anslutning till årsmötet 2014.

Syftet med texten är inte att en gång för alla bestämma vad som är rätt och vad som är fel, utan snarare att skapa ett ramverk inom vilket man kan resonera kring etik och moral i spel på ett fränt sätt, skilt från hur vi resonerar i vår verkliga vardag.

Etik, gudarna och Ragnarök

I Erborigien är det gudarnas syn på moral som avgör vad som är rätt och fel. Handlingar som de uppskattar är vad vi kallar goda, och handlingar som de ogillar är vad vi kallar onda. Deras främsta mål är att förhindra (eller snarare fördröja) Ragnarök, och handlingar som gör att Ragnarök kommer närmare är därför den måttstock som används för att mäta ondska. Loke, den trettonde guden, står för ondskan i världen genom att arbeta för att Ragnarök ska ske.

Begreppen Loke, Ragnarök, kaos och lögn är starkt förknippade med varandra och utgör en motpol till de tolv gudarna, ordning och sanning. Synder, som att ljuga, så split mellan goda människor, bryta de eder som upprätthåller feodalsamhället eller ignorera lagen, är synder just därför att de skapar kaos och därmed hjälper Loke att dra Ragnarök över världen.

Även om gudarna är överens i att försöka förhindra Ragnarök har de olika sätt att söka uppnå det målet. Tyr skulle till exempel inte vara speciellt imponerad av någon som lönnmördar en lokespräst eftersom det inte är i hederlig strid, medan Oden kanske skulle ha överseende med den biten. På samma sätt tycker nog alla gudar att det är fel att luras i affärer, men Njord blir säkerligare argare än de andra.

För en rättrogen (ett ord som nödvändigtvis inte behöver beskriva de flesta) erborigier är ett viktigt mål i livet att efter döden få komma till den gud man håller främsts boning. För att bli insläppt är det viktigt att handla rätt och riktigt, men utöver det bör man också leva enligt de dygder som ens gud håller högt. Dessa varierar mycket - Brage vill helst bjuda in skickliga skalder, medan Njord värdesätter framgång i affärer mycket högre än en tjusig dikt, och så vidare.

Människornas relation till gudarna

Till skillnad från den kristna guden som hör allt och ser allt så är de erborigiska gudarna inte allsmäktiga och kan inte läsa dina tankar. Däremot besitter de en visdom bortom vad dödliga kan föreställa sig - tänk dig den gamle kloke byäldsten som man vänder sig till för att få råd, fast i kubik. Att försöka lura en gud är därför inte teoretiskt omöjligt, men ingenting att rekommendera.

Eftersom gudarna inte är allsmäktiga har de en begränsad, om än omänskligt stor, förmåga att hålla uppsikt över världen. De måste välja att fokusera sin uppmärksamhet där de tror att den gör mest nytta. Att blota är det främsta sättet att dra till sig gudarnas uppmärksamhet och få dem att lyssna på dig. Ju större och mäktigare blot, desto större sannolikhet att gudarna verkligen lyssnar.

Människornas relation till gudarna är personlig och levande - det är en dialog. Man har därför anledning att försöka förklara sig inför sin gud och motivera sitt eget agerande.

Handling, avsikt och resultat

I verklighetens filosofi delar man ofta upp etiska system i pliktetik (det är handlingens natur som räknas), sinnelagsetik (det är din avsikt som räknas), och konsekvensetik (det är resultatet som räknas). I Erborigien råder en blandning av systemen, med tonvikt på konsekvens.

En god avsikt är ingen garanti för att en handling är god. Oavsett om din motivation är god så kommer du ändå att behöva leva med konsekvenserna av dina handlingar, såväl konsekvenser du kunde förutse som andra. Om du siktar på viltet men av misstag träffar en förbipasserande människa kommer gudarna (möjligtvis med undantag för Höder) att förargas över din klantighet trots att du inte menade något illa.

Det är ytterst få handlingar som är förbjudna oavsett deras avsikt och konsekvens. Till de få undantagen hör lokesdyrkan och brytande av en ed inför gudarna. Det är sak samma om du deltar i ett blot till Loke bara för att infiltrera sekten och på sikt kunna avslöja ledaren - gudarna kommer inte att vilja ha dig ändå.

Vidare kan gudarna ibland till exempel berömma en handling som är modig - som att ensam storma fiendelägret - även om den inte får några positiva konsekvenser utöver att du får möta gudarna desto tidigare.

Att sona ett brott

En människa begår tusentals handlingar i ett liv, men gudarna ska bara fatta ett beslut om vad som händer med personen efter dess död. En livsgärning måste därför vägas samman på något vis. Exakt hur detta går till vet bara gudarna, men några saker står klart.

Till att börja med är vissa handlingar svåra, kanske till och med omöjliga, att sona. Hit hör framför allt att vända sig till Loke men även att bryta eder som svurits inför gudarna. Anledningen till detta är att dessa handlingar direkt drar Ragnarök närmare.

Den som gjort något ont kan också förvänta sig att få betala tillbaka med ränta, för gudarna är trilska. Det är inte nödvändigtvis genom att ställa i ordning just det man förstört som man sonar sina brott, utan andra orelaterade men dygdiga handlingar kan också räknas.

Hur en gud ska göras nöjd är i slutändan svårt för en dödlig att veta. Man får kommunicera med sin gud via blotet, och om man inte har turen att få en tydlig känsla av att guden är nöjd med en får man nöja sig med att leta efter järtecken. Är man osäker kan man alltid tala med en präst, som har större insikt i gudarnas förehavanden. Ju högre präst man får tag i, desto mer insiktsfulla svar kan man få. Men huruvida man gjort tillräckligt vet man säkert först den dag man dör.

Lagen och moralen

Nars lag är ett riktmärke hur människor bör bete sig sinsemellan. Att sona ett brott inför lagen är dock inte samma sak som att sona det inför gudarna. En domstol kan tvinga dig att betala dyrt för oxen du stal av din granne, men bara för att du hostar upp några mynt betyder det inte att gudarna är nöjda. Det första handlar om relationer mellan människor, det andra om relationer till gudarna.

Att ignorera lagen, så som den läses där man bor, är något som gudarna i sig ser ned på, om än i olika grad. Lagen är till för att skapa ordning, för att mota bort kaos och Ragnarök. Den som ignorerar lagen lär ha en bra bortförklaring redo, som dessutom ska kommuniceras på ett lyckat sätt med ens gud.

Moraliskt laddade handlingar

Eder

Att bryta en ed är allvarligt, speciellt om det är en ed där gudarna är part (som om man till exempel svär vid Tor). Eder är nämligen en stöttepelare för att upprätthålla det ordnade samhället på bekostnad av kaoset - och kaos är vägen till Ragnarök. Att inte upprätthålla en ed man svurit inför gudarna är alltid fel oavsett varför man gör det. Om du exempelvis har gått ed på att skydda någon med ditt liv och misslyckas, så är det mycket allvarligt. Även för mindre saker än att skydda någons liv så är det är sak samma om din egen familjs liv står på spel - du skulle ha tänkt på det innan du svor eden.

Det innebär dock inte att det är omöjligt att befrias från en ed. En välutformad ed innehåller förpliktelser för båda parter som ingår den, och om den andra parten inte upprätthåller sina kan du vara befriad från att upprätthålla dina. En vasall kan till exempel göra uppror mot en länsherre som denne svurit trohet till om länsherren brutit mot sin förpliktelse att vara en god härskare. Den som svurit lydnad till prins Kei kan därför gå i opposition mot furst Kei, eftersom denna själv brutit eden. Å andra sidan resonerade nog många av de som stödde Mornam likadant, men lär få en överraskning den dag då de lämnar jordelivet.

En ed inför gudarna är en högtidlig och allvarlig sak och används inte lättvindigt. Inte ens en lokesdyrkare skulle våga svära falskt vid någon av gudarna, och inte heller tvinga någon annan att göra det. Att sålla ut spioner ur en grupp lokesdyrkare genom att be samtliga att svära en ed inför Oden, med baktanken att ingen som vänt sig till de sanna gudarna skulle våga avlägga en sådan ed, skulle alltså slå tillbaka på övriga. Man bör nämligen ha en hälsosam rädsla för gudarna även om man ogillar dem, och att försöka få Oden att gå Lokes ärenden kan vara ohälsosamt.

Äktenskap och sexualmoral

Den Erborigiska sexualmoralen skilljer sig markant från den medeltida. Sex i sig ses inte som syndigt, tvärt om är amorösa äventyr något som till exempel Idun gärna hör historier om när ni möts i Valhall. Utomäktenskapliga förbindelser och oäkta barn är alltså inget man ser ned på, och anses bara fel om barnet inte kan försörjas.

Äktenskap är en form av ed. Exakt vad det är man svär, och om man svär vid gudarna eller inte, kan variera från plats till plats eller till och med par till par. Precis som andra eder kan det upphävas om den ena parten inte följer sin del av avtalet, eller om båda parter så vill.

Otrohet är inte en synd i sig utan är bara orätt i den mån det är ett edsbrott, vilket i sin tur beror på vad som ingick i den äktenskapsed man slöt.

Lokesblot

Att vända sig till Loke är den värsta synd en människa kan begå. Har man en gång öppnat sitt hjärta för Loke går dörren aldrig att stänga helt igen och den svärtan kan aldrig helt tvättas bort. Att söka förlåtelse hos gudarna är möjligt, men mycket, mycket svårt. Man bör söka sig till ett tempel med starka präster, och man får räkna med att spendera resten av sitt liv med att sona sitt brott. Få personer som blotat till Loke kommer någon annanstans än till Hel, speciellt om man varit i Lokes tjänst under en längre tid.

Att döda

Till skillnad från i den kristna etiken finns inget absolut förbud mot mord av typen "du skall icke dräpa". Alla människor är inte heller lika mycket värda.

Att dräpa en lokesdyrkare är till exempel att betrakta som gott och inte ont. Gudarna lär inte heller se ner på den som dräper en hängiven ödesdyrkare, eller en påstådd asadyrkare som i själva verket går Lokes ärenden utan att förstå det själv. Det betyder dock inte att man kan göra vad som helst mot gudarnas fiender - den som för nöjes skull plågar en lokesdyrkare i onödan sprider ju kaos.

Även bland asadyrkare är det skillnad på folk och folk. En adelsman som genom sin position bidrar till att upprätthålla ordningen är viktigare än en simpel tiggare, och att döda adelsmannen är därför ett större brott. Å andra sidan är det inte speciellt modigt att mörda en försvarslös tiggare, och feghet är inte något som någon gud uppskattar. Den som sitter i en maktposition måste bruka den rätt.

Att dräpa barn är extra allvarligt och ses nästan alltid ned på, och inte bara för att det är fegt. I ett jordbrukssamhälle är barnen framtiden och utan dem är Ragnarök nära.

Att mörda, speciellt i fredstid, kan dock vara ett brott mot samhällsordningen även om offret är en ond person. Att till exempel med berått mod dräpa någon man tror är en tjuv skulle speciellt i Aralantha uppfattas som att åsidosätta en rättsprocess och därmed underminera lag och ordning - något gudarna inte uppskattar.

I envig är det acceptabelt att dräpa sin motståndare, eftersom denne då accepterat risken genom att anta utmaningen. (Att utmana någon som är uppenbart svagare på envig är dock fegt, och inget någon som aspirerar på ära skulle göra.)

Det finns ingen ursäkt till att mörda någon. Det är inte en förmildrande omständighet att man till exempel supit sig full och råkar ha ihjäl någon man muckar gräl med.

Att offra oskyldiga

För den som kämpar mot det onda uppkommer ibland situationer där man måste skada oskyldiga goda människor eller underlåta sig att försvara dem för att motarbeta ondskan. Du måste kanske ta hand om några vakter för att befria översteprästen, eller hoppa över att försvara de två försvarslösa hovnarrarna mot en fiende som kommer att krossa dem, för att istället satsa på att rädda hövding Rannvi. Att döda en oskyldig för att det främjar något större är inte alltid fel i Erborigien - enskilda människoliv är trots allt inte lika viktiga som att fördröja Ragnarök - men det är inte heller alltid rätt.

Man bör fråga sig om det verkligen inte finns något annat sätt, för om gudarna tror att du riskerade en oskyldigs liv för att du var rädd att riskera ditt eget ligger du pyrt till. Samma sak gäller om du helt enkelt var tvungen att riskera oskyldiga på grund av dina egna tillkortakommanden - den som dräper en hel by för att en enda lokespräst gömde sig i den borde kanske ha varit kapabel att lista ut vem lokesprästen var.

Man bör också betänka att våld mot oskyldiga i sig skapar kaos och kan tänkas hjälpa Loke indirekt. Gör du verkligen mer nytta än skada?

Slutligen bör du nog förklara dig nästa gång du blotar, och överväga att göra bot för blodet du har på dina händer. För vem vet - Hel kanske väntar.