Stor var sorgen

Av: Emma Jansson Hjerdt.

Visa från Naronien apropå det nyss avslutade kriget mot Njarka. Ack, säg den glädje som varar…

Å, jag minns en tid då landet nyss från furstar blivit fritt
och när hoppet återvände till Naroniens rika jord.
Då, när Borgevid just återtagit sanna namnet sitt,
men i tysthet hotar fienden i nord.

Stor var sorgen, stor var smärtan när små prinsarna försvann,
stor var ilskan emot prästerna i Njarkas fjärran land.
Oron tilltog över barnen i den Trettondes bevar
hos den enda fria prinsen bland oss kvar.

Så kom våren, när den skira björkens grönska tittat fram,
och när bonden plöjde åkern, och när saven steg i skog.
Då blev prinsen lockad ut på färd och föll i fiendshand
och han togs till evig fångenskap i nord.

Stor var sorgen, stor var rädslan när vårt land stod utan prins.
Stor var skräcken hos det folk som ännu furstetiden minns.
Vi var enkelt byte då för grymma härskares kontroll,
vi blev enkelt byte nu när kriget kom.

Så kom hösten och det mörknade kring prinsens fria land.
Krigets vindar blåste åter över sjön vid Borgevid
så föll Hagre först och Motvi sen för Blodstands grymma hand
och vid Nares klinga bjöd hon in till strid.

Stor var sorgen, stor var saknad efter alla som försvann,
stor var trösten att de välkomnats i sanna gudars famn.
Men allt glesare stod leden av de få som blivit kvar
och allt sämre var Naroniens försvar.

Mitt i vintern kom så budet att prästinnors hela här
full av vidunder och krigare som samlades till strid
tågat ut att möta oss och kom från fjärran och från när
och att slaget skulle stå om Borgevid.

Stor var sorgen, stor var fruktan när den dagen grydde röd.
Stor var fasan över lidande och många kämpars död.
Där stod Blodstand emot Silverlans som själv i striden gick
och där vanns den enda segern som vi fick.

Och så kunde rikets folk med ens i lättnad andas ut
för vår fiende låg krossad och tillbaka kom vår prins,
då när freden kom och rättvisan som segra ska till slut
och när framtidstron och hoppet åter finns.

Stor var sorgen, stor förtvivlan över det som skedde då
men störst av allt var sveket från den prins vi litat på.
Ja, den dagen var en sorgens dag för allt som hände sen
för den dagen börja furstens tid igen.