Elof i Stallet

Av Anna-Maria Odén.

Det var en tidig morgon i stallet. Morgonsolen sken in genom fönstergluggen och i dess strålar kunde man se hur dammet yrde runt i spiltan hos Rimtursk. Det luktade starka av hö och häst som de ska i stall. Elof Starke av Eldrimnr stod och ryktade Rimtursk med kraftfulla lugna tag. Det hade varit hans uppgift i flera år nu och han såg en stor ära i att få göra Rimtursk redo och glänsande var morgon som husbonden skulle rida ut. Men den här morgonen var tagen med ryktborsten lugnare än vanligt, ja rent långsamma verkade Rimtursk tycka som ruskade otåligt på sig.

- Jaja, jag förstår, men du vet, det är en viktig dag idag, Idag är dagen då jag ska vara modig, om någonsin, så är det idag jag ska göra det.
Elof avslutade ryktningen med några sista snabba tag och gick istället över till att kratsa hovarna.

- Vad tycker du, när ska jag fråga? Undrade han högt. Nu när hon mjölkar? Nej, det är nog bättre om jag väntar till frukosten. Fast då hör ju de andra också, kanske bättre att vänta till efter. Skulle hon inte upp till fäbodarna och töserna där idag? Kanske att jag kunde hejda henne på vägen dit och fråga?

Medan han funderade hade han utan att märka det stannat av i sitt arbete och blivit stående med ena bakhoven i handen. Nu fick Rimtursk nog av drängens velande och med en plötslig rörelse ryckte han kloss sin hov från Elof och i nästa stund kunde flugorna i stallet se hur Elof flög ut ur spiltan med huvudet före. Med möda reste han sig upp och tittade in mot den stora hästen.

- Jaja, jag får väl fråga nu med en gång så jag får det gjort.
Han snörvlade till och torkade sig med handen. Den blev röd av blod. Elof muttrade medan han lämnade stallet.

- Fast hon får allt plåstra om mig först, skulle just se snyggt ut att fria med blodig näsa!

Tags: