Resa med Hels döttrar

Av Daniel Mägi.

643.

Mäster Ergrim av Ljuset var en krönikör som följde Hels döttrar på deras färd mot Arildskälla i Björkskogen för att där delta i ritualen som skulle dra Ragnarök över världen. Här är några utdrag ur hans anteckningar.

Händelserna ägde rum innan lajvet "medan tid ännu är".

Haldis död, vetri den tionde.

Sällskapet med Hels döttrar rörde sig igenom skogen i Wenheim då vi under natten förlorade en av våra spejare vid namn Haldis. Det framgick tämligen snart att det var en grupp med motståndskämpar som låg bakom, vi förutsatte att de hade dödat Haldis men så var inte fallet. Även om det förmodligen hade varit enklare. Senare på dagen blev vi stoppade på skogsvägen av männen som låg bakom, de hade Haldis i bojor. Deras vilja var tydlig och deras ord underströk det, för att frige Haldis hade de krav att ställa på vårt följe och Hels döttrar.

Hels döttrar klev fram och såg Haldis i ögonen. Hon log och såg lycklig ut och sa:

- Jag är så glad för din skull, du ska få komma till Loke.

Den andra såg bister ut och tillade:

- Känn skräcken, hur den greppar kring ditt hjärta. Dö!

Haldis föll ihop död på marken. Motståndskämparna förstod vad som hade skett, vad de hade gjort. Skräcken lös ur deras ögon och de försökte fly. Deras försök var meningslösa och Hels döttrar dödade dem en efter en, en man slet ur sina egna ögon med ett lyckligt leende på läpparna. En annan dog skrattades och föll på sitt eget svärd. En tredje skar av sin hals av skräck. Till slut var alla döda.

Nemrals dolk

Nemral var en kämpe som levde och dog på Nars tid, hans liv är icke av betydelse för dolken men det är hans död. Nemral försökte tvinga till sig styret av Borgevid genom att utmana Nar på envig när denna var till ålderns höst. En kämpe vid namn Nerod slogs för Nar och dräpte Nemral, när Nemrals kropp undersöktes hade hans rustning svartnat. Därav referensen till den svarte bäraren i Hels döttrars profetia. Om det var hans död eller liv som förbannade dolken är oklart, men det är den första gången den visar sig i historien.

Dolken var dock försvunnen men har genom historien dykt upp på olika platser. Genom blod och död har den karvat sin egen väg. Dess bärare genom historien har varit dolkens redskap snarare än tvärtom som det sedvanligt är. Den som äger dolken känner känslor av ambition och avundsjuka, ofta väljer dessa människor den enklaste vägen för att få det som de önskar. Oftast något som hade gått till dem ändå, en man mördar sin sjuke far för att få arvet, istället för att vänta på att han avlider. Det kan även röra sig om att döda dem som man känner har gjort fel emot en. En man kan döda en annan för att den vägrar ge den första mannen sin dotters hand i äktenskap, mordet kommer knappast att göra äktenskapet möjligt. Men dolken väljer sina bärare med omsorg, de med avundsjuka och hat i sina hjärtan.

Den som genomför dådet brukar finna sig själv ensam med dolken, ingen flyktväg, ingen utväg och de dräps ofta själva. Så att dolken kan finna en ny bärare. Jag har själv funnit flera konkreta exempel på dolkens inverkan.

I början av inbördeskriget i Aralantha fanns det en familj som hette Vinghede. En ung flicka i familjen Vinghede kom över dolken och mördade en friherre med den. Varför är jag icke säker på. Men resultat av hennes handlingar var att både hon, hennes bror och deras föräldrar hängdes för mordet. Vid ett senare tillfälle i Aralantha var det en man vid namn vid namn Orm som kom över dolken. Han hade för avsikt att laga taket till sitt hus, men istället mördade han den familj som bodde närmast honom och tog deras hem i besittning. Även Orm hängdes för sina brott och dolken försvann på nytt.

När Tarja Blodstand och hennes trupp hämtade dolken fann de enligt utsagor en by vars befolkning hade blivit mördad av en ensam man med dolken. Det låter mycket troligt i och med dolkens natur. När de transporterade den var det med hjälp av en lokespräst som visste vad det var för slags dolk, om Loke skyddade prästen eller inte är oklart men samma tendenser till att mörda har inte visats upp där.

Även Hels döttrar verkar inte påverkas av dess inverkan.

Oren Vilja

Aino var en man som rest med Hels döttrar ett längre tag, en man som säkerligen hade goda kvalitéer men han dolde de väldigt väl. En lismare av sällan skådat slag som påstod sig vara lojal till Loke in i döden. Om han var det råder det delande meningar om. Jag som inte blotar till Loke brukar ofta iaktta bloten och agera skydd eller hjälp vid olika moment. Det var vid ett sådant tillfälle som jag noterade att Aino inte visade sin vanliga frenesi. Efter det började jag iaktta honom närmare, efter några dagar verkade det tydligt att han tvivlade på vårt mål. På Hels döttrar.

Istället för att förgöra honom så anklagade jag honom för det brott som han var skyldig till, oren vilja. Hels döttrar belönade mig med att få utföra straffet. Det var med glädje som jag gjorde det, hans kläder brann, hans blod kokade och hans kött svartnade innan skriken slutade. I döden är han dock mer värdefull än i livet.

Land: