Felmeddelande

Deprecated function: implode(): Passing glue string after array is deprecated. Swap the parameters in drupal_get_feeds() (line 394 of /customers/c/e/d/gyllenehjorten.se/httpd.www/d/includes/common.inc).

Ödesval

Av Emma Jansson Hjerdt.

Tere, 640.

Rapport från lajvet med samma namn. Karel Kloskarpe, furste av Tere, blev ihjälslagen och Teres drakar, de ledande ätternas överhuvuden, måste bland sina egna led finna en ny furste. Utsända både från Njarka och Naronien var närvarande, och kunde efteråt berätta hur det gick.

Givet uti Tere stad den tjugonionde i starrfrost 640. Från Ulvmar, gudaman, till Derion Dahl, överstepräst.

Ers upphöjdhet!

På ert uppdrag har jag övervakat utnämnandet av en ny furste över Tere. Trots den senaste tidens oro med lönnmord och intriger har de fem drakarna nu kunnat enas, och Keral Kloskarpe har utsetts till sin faders efterträdare. Vid sin sida har han sin trolovade Eldrid Kloskarpe och genom deras förening har ätten skjutit sin inre fiendskap åt sidan.

Det är min tro att furst Keral kommer att inhämta råd från Valdis Bergstolts, som leder sin ätt med visdom och sätter Teres intressen framför sina egna. Även Trond Järhierta, som för mindre än en vecka sedan efterträtt sin far som ledare för sin ätt, kommer att bli furstens rådgivare, men utifrån hans bristande erfarenhet och den vanära som fram till nyligen vidlådit släkten efter dråpet på furst Karel så torde hans inflytande bli ringa.

Eirid, Trond Järhiertas syster som bar skulden för dråpet, har nu infångats och pliktat för sitt brott. Hennes egen bror utförde avrättningen och vann därigenom den välvilja han behövde för att kunna leda ätten till förmånliga avtal och till en betydande del i alliansen som förde furst Keral till tronen.

Det gläder mig att kunna meddela att Njarkas sedan gammalt nära band till Tere nu tycks försvagade. Genom furst Kerals välvilja blir jag och mina följeslagare gästfritt bemötta och tillsammans med Rurik Stormhatt har jag även lyckats utverka Teres stöd i Naroniens svåra belägenhet! Kanske kan vi med Teres hjälp bemöta hotet från Njarka redan när snön smälter, för här finns väl rustade krigare som inte lidit brist på vare sig föda eller kämpaträning medan Naroniens folk trängts undan och svultit.

Dock tycks fursten framför allt vilja främja vår sak i utbyte mot att ett ödesdyrkande Njarka åter skapas med den fördrivne furst Karg på tronen, och jag har förespeglat honom att detta är en möjlighet. Hittills har inga avtal slutits och inga eder svurits, och i denna fråga ber jag om ert råd. Hur kan vi ingå förbund med löften i frågor som vi inte med gudarnas välvilja kan uppfylla? Tills vidare synes det mig som om den bästa vägen är att hänskjuta vidare samtal tills ett möte kan komma till stånd mellan furst Keral och någon som har prins Almars förtroende att å Naroniens vägnar förhandla i frågan. Dock är vårt behov av Teres härsmakt som ni vet trängande, och före midvinter bör dessa samtal inledas.

Under min tid här har jag även gjort vad jag kunnat för att bryta Njarkas makt över mina fränder i Blodstupeätten. Till en början tycktes läget mörkt, men tack vare min broder Havgrim har jag kunnat närma mig släkten igen och är nu återförenad med min broder Atle. Han ser mig åter som sin frände och har samtyckt

till att bryta alla band till Njarka, men jag fruktar att hans välvilja snabbt skulle förbytas i hätsk fiendskap om han anade sanningen om mina uppgifter i Odens tjänst. Några tecken på att han skulle vara redo att vändas till gudarna kan jag tyvärr inte skönja.

Något som länge bekymrat mig är mina njarkiska fränder Nordanvind och deras ställning bland Lokedyrkarna, och min vistelse här i Tere har ytterligare stärkt mina misstankar om att markfursten har vänt sig till den Trettonde. Genom frändskapen med Blodstupe kvarstår Nordanvind som en länk mellan Njarka och Tere och detta oroar mig storligen.

Mycket oroande är också att ett av Lokes farligaste vapen, en av de odöda draugarna, i tysthet härjar i Tere och redan har dräpt många. Dock vet jag att kunskapen om draugarnas väsen bland gudatrogna i Naronien avsevärt ökats under de senaste åren och att det kan vara möjligt att bekämpa dem, och om vi kan hjälpa Tere att bli kvitt detta vidunder tror jag vi kan hoppas på furst Kerals tacksamhet.

Det njarkiska sändebud som sänts för att övervara furstevalet har försökt att sprida sitt gift bland drakarna och jag fruktar att man på vissa håll har lyckats. Särskilt bland Bergstolts tycker jag mig ha sett större vänskap mot sändebuden än man kunnat vänta sig och jag tror att särskilt Serik Bergstolts är en man som man behöver hålla ögonen på.

Efter furstens kröning tilläts sändebuden från Njarka att återvända hem och de begav sig skyndsamt av mot gränsen mot Naronien. Bland dem fanns en lokepräst som genom vänlighet sökte vinna sympati för Njarka, och den härförare som nu är det största hotet mot det naronska försvaret. Jag tror det är ett fruktansvärt misstag att låta dem leva och att Tere såväl som Naronien kommer att få lida för detta inom kort. Njarka kommer att handla snabbt, och så snart Blodstand är tillbaka bland sina egna kan ett anfall, trots den annalkande vintern, vara över oss eller över Tere som nu öppet ses som en fiende.
Under kröningen försattes Teres tempelfru i trans för att kunna skåda ödets väv och däri se furstendömets framtid. Stora delar av skådandet tycks sakna profetisk kraft, men det är min tro att där ändå kan finnas en glimt av en djupare sanning. Under skådandet tycktes hon fyllas av en vision som kanske rentav kan vara sänd från gudarna som en varning till oss. Jag återger här de delar jag minns och ber att denna text skall bevaras i Borgevid och studeras av visare kvinnor och män än jag. Stora delar är dunkla för mig, men det jag tycker mig förstå fyller mig med fasa.

I väven ser jag trådar spinnas,

ditt öde är stort och lätt att finna.

Tråden löper starkt och ren

Ändå, tag dig i akt för den som är len

Viskande ord,

flammande eld

Förrädare kräver sin gäld.

Striden rasar i väven mellan starka öden som sliter,
som kämpar, blöder, slåss och biter

Giftet deras droppar i ner bland vävens trådar

och fräter, skadar, men brister inte, som jag skådar

Ännu en glimt jag får

av prövningar för fursten vår

Tre av de som står draktronen nära

Kommer inte att hålla den i ära.

Nu vänder jag mig mot droppen

Du tjänar det kallaste med själen och kroppen

På din jakt du ingen kommer att skona

Söker gör du efter hjortens krona

Ofervillig dör den för din hand

Men lyckan din blir kort Blodstand.

Hjortens horn hämnas död syster

Din tråd tar slut och mister sin lyster.

Ormen skall ersätta nycklarna

En tid för de visa, en tid för hycklarna

en tid än måste det dröja

innan ödet en avsikt kan röja

Teres främsta, ni sover i oroliga bon

Men när fursten är åter på sin tron

Då svär ni trohet på gammalt vis

För den tid som nalkas med mörker och is

där Nemevid härskar, vädersträcken tjänar

Det är ordningen som ödet värnar.

Kungars land

Står i brand

Med en ny furste av Tere utsedd återstår inget annat för mig än att lämna min rapport och skyndsamt återvända till Borgevid, som jag nu fruktar kan sväva i än större fara än vi tidigare trott.

Må gudarna beskydda oss alla.

Land:

Lajv: