Rådslag I Garguls Tempel

Av Sonny Jakobsson.

Gargul, 626.

En redogörelse från lajvet, skriven av Armand Röde.

Kom fram till templet alldeles efter middagstid, (hade dock sparat mig för att jag visste att det skulle bli festligheter efter rådslaget,) och anmälde mig till en skrivare som satt vid ett bord i ett rum angränsande till festhallsalen. (Skrivaren visade sig dock ha mindre hörsvårigheter.) Gästerna samlades mer och mer, och tiden släpade sig fram. Eftersom jag var ny i orden så kände jag knappt någon och konversationen med de övriga medlemmarna var ej alltför mångordig. Det var många trashankar och krigare, vilket ej heller förbättrade konversationerna.

Efter en längre tidsperiod, när alla hade samlats och förberedelserna för rådslaget var färdiga, så släpptes vi in i salen där rådslaget skulle hålla hus. Bröd, äpplen och öl tillhandahölls som förfriskningar under rådslaget. Ett antal frågor togs upp under rådslaget, bland annat att Sigurd och Gillóme var tillfångatagna i Nems torn. Jag frågade oskyldigt om det inte var någon som skulle rädda dem, men Mäster Dahl sade då att om någon kunde ta hand om sig själva, så var det Sigurd och Gillóme. Dessutom togs det upp att Zaffra nu var oerhört mäktig och att han möjligen skulle ha avlat en son i Erdamaar. Ytterligare en anmärkningsvärd och roande historia var dock den om jungfrun som hade följt med en illvillig man som uppgivit sig vara hennes bror och som angav som ursäkt: "Inte kunde väl jag veta att han inte var min bror!" De flesta skrattade, men vissa såg sig olustigt omkring, troligen undrandes om det var trollkonster i krokarna! Sedan blev fler medlemmar insvurna i orden.

Efter rådslaget så fick vi gå ut ur salen för att tjänarna skulle möblera om och duka upp inför festligheterna. Det tog också sin tid. När vi väl släpptes in anvisades jag en plats som skulle vara "passande för min ställning". Jag hamnade vid ett eget långbord tillsammans men en köpman vid namn Aldor Irrfärdur, (som verkade extremt trevlig med tanke på att han kom från Noldria); en förtjusande köpmannadotter (vars namn jag av någon anledning har glömt); en köpmannason vid namn Gernon som var ute och äventyrade; samt en kort, något sympatisk, person i en stor och simpel hatt, som dock inte verkade ha alltför mycket under den och som tydligen kom ifrån Ödesskogen.

Festmåltiden, på fem rätter, (även om den fjärde endast var torkade fikon,) var superb. Jag var tvungen att spänna ut bältet två gånger. Det röda vinet var dock mediokert, och då påfyllning med vitt vin kom in så svepte jag min bägare rött så att jag fick påfyllning av vitt. Detta verkade imponera på Irrfärdur, som till och med sa att han kanske hade fel om Tereborna i alla fall. Sällskapet var dock i allmänhet trevligt. Kvällen avslutades med en långdans runt borden innan festligheterna avstannade och jag gick tillbaka till min värdshussäng.

Tags: