Möte med Gyllene Hjortens Orden

Arrangörer: 
Peter Engström
Plats in: 
Söder om Triti
Plats off: 
Ekbacken, Uppsala
År: 
639 e.u.


Ordensbroder Ebhen kallade till ordensmöte utanför Triti, för att diskutera prins Keis försvinnande, kriget mot Njarka och mycket mer.

Lennart Egerquists sammanfattning


Värdshuset Gäddan och Gåsen ligger en bit strax söder om Triti. Där hade ordensbrodern Ebhen i helgen kallat till möte, och flera ordensmedlemmar dök till slut upp med sina vänner. Trots att det länge såg glest ut med folk, och att många gamla kämpar saknades, så kom till slut ändå en tapper och manstark skara att samlas.
Förutom Ebhen själv fanns där riddare Rana och Ylva, ordens krönikör, i sällskap med prästadepten Vanja Köldgrip, Yrja den Stumma och Nora av Friggs tempel. De fem senare visste att berätta om hur Varga Isengård och Den svarta vargen fördrivits till Hel för ett halv år sedan. Herr Ebhen kunde också förtälja om hur konung Vidar likaledes fördrev gamle furst Tre Nätter under förra året. Ebhen vände sig sedan mot Rana och hennes sällskap för att kritisera dem angående det barn som nu hädangångna Vita Vargens Väktarinna lämnat efter sig. Barnet antas vara son till Agnor den Svarta vargen och en mörk spådom vilar över det;
varför tillåts det leva?
Vilmar av Vinden och Frenja av Elden kom i sällskap med riddar Ulver av Aralantha och med sig hade de även två unga svärd vid namn Tyke och Sigvald. Vilmar och Frenja kunde berätta om Nars fyra elementarkrukor som tidigare legat nedgrävda i en kraftkedja norr om Aralantha, men som nu måste återbördas till Erdamaar, eftersom den onde magikern Targrim försöker stjäla krukorna. I jakten på en av krukorna hade gruppen dessutom nyligen träffat på den Lokesprästinna (mäster Blodstand) som i våras lierat sig med Targrim. I kampen mot Lokesprästinnan hade Vilmar, Frenja, Ulver, Tyke och Sigvald blivit attackerade av två mörka skepnader med rödglödande ögon och tvingats vika tillbaka. Så är det alltså, att illvättar åter kommit i ordens väg!
Tara av Zaardras folk kom, och även hon kunde berätta om händelserna vid Kamor stenar, då Vilmar och Frenja måst kämpa mot den onde Targrim om en av Nars elementarkrukor. Taras berättelse var emellertid en annan: hon talade om sitt folks lidande i Björkskogen och om oraklesvaren vid Kamor stenar och deras dunkla antydningar om hur ett mörkt frö planterats i skogens mitt;
hur ett mörkt träd växte och spred sina fördärvbringande rötter allt längre ut i världen.
Även Armand Röde lyste upp vår tillvaro;
han kunde under nuvarande omständigheter inte nå fram till Borgevid utan hade fått nöja sig med att smuggla njarkiska vapen till de naronska trupperna som nu försöker samlas i Ronäs under riddare Silverlans. En annan glädjande gäst var Gark, som för ett och ett halvt år sedan avlagt sig ordensbandet, men som nu beslutat att åter bära det i bältet och vandra med sina systrar och bröder i orden. Från söder kom också läkekvinnan Åslög från Odels, som tidigare sällskapat med Zaardras, samt Sedrik av Simons Trogna, som under förra året inträdde i orden direkt efter den randerske konungens seger över draugen Tre Nätter.
Från trakten av Borgevid kom randersmarkaren Eimer i sällskap med Klotass av Borgevid och de berättade om svårigheterna att omärkt ta sig in och ut ur staden. Från templet i Borgevid kom även gudaman Halldor också tagit sig ut på farliga vägar. De kunde alla berätta om den märkliga modlöshet som tycks drabba stadens befolkning och som ytterligare försvåras av prinsens försvinnande och rådets oförmåga. De talade också om hur härens soldater kommit tillbaka från striderna med skräck och hopplöshet i ögonen;
om hur Njarkas här brutit sönder de naronska leden utan minsta motstånd under de första striderna. Från staden Hagre kom Rindis Korpe och berättade om hur den staden var nära att falla. Hennes berättelser om skräck och modlöshet hos soldaterna stämde väl överens med vad Klotass, Eimer och gudaman Halldor sagt. Ordensfolket dryftade orsaken till allt detta och magikerna menade att något slags enorm, storskalig sinnesmagi av icke tidigare skådat slag kunde ligga bakom, men ingen hade några spår efter vad detta kunde röra sig om.
Mot slutet av mötet var riddare Rana tvungen att dra sig tillbaka på grund av en pilskada i armen och kunde inte deltaga i slutdiskussionen. Det verkar dock som att Ylva, Rana, Nora och Vanja håller sammanp, vilket företag de än ämnar genomföra. Tara och Yrja ämnade vandra för att besöka Darrvi och Garm.
Riddar Ulver ämnar sig till Gargul för att göra vad han kan för Naroniens folk. Hans tanke är att åtminstone övertala Rannvi att överlämna Triti till Silverlans naronska trupper så att dessa kan ha ett starkt fäste att möta Njarka ifrån. Gark tar över efter Ulver och färdas med magikerna, Tyke och Sigvald efter Nars elementarkrukor.
Sedrik och Rindis bestämde sig trots varningar för att vandra norrut och söka upp Zaardras för att hjälpa dem i letandet efter prins Kei.
Gudaman Halldor hade flera plikter men erbjöd sig ändå att söka upp platsen där barnet till Vita Vargens Väktarinna finns, för att ytterligare utröna något om barnets väsen. Klotass skulle föra bud tillbaka in i Borgevid;
han och Eimer skulle också försöka upprätta en säkrare väg för budbärare än hamnen som numera används nattetid. Det ryktas om att något av värdshusen vid ringmuren har en hemlig gång ut in och ut ur Borgevid, men Klotass vet ännu inte vilket. Ingen av ordensmedlemmarna kunde heller hjälpa honom med detta.
Handelsman Armand Röde må ha varit en smula förfriskad då han lovade att träda i tjänst hos Ebhen Kettilsson Rave för ett glas vin, men åtskilliga ordenssystrar och bröder är vittnen till hans ord. Återstår att se hur Ebhen önskar hålla Armand vid hans löfte.
Trots att det under mötet dryftandes många orosmoln och spörjdes om ännu fler obesvarade frågor, kändes det som att det det avslutades med en beslutsam vilja att att ta tag i svårigheterna och att åter bjuda det onda i världen spetsen. Kanske stundar äntligen en föryngring och en pånyttfödelse av orden nu när hårda tidender mejslar fram det som finns inom goda män och kvinnor och låter dem stå starka och gå framåt i det framvällande mörkret.
Vi ses till midvinter, hjältar.