Ordensmöte

Datum: 
lördag, 28 juli, 2018 - 13:07
Arrangörer: 
Johan Dahlberg
Plats in: 
Naronien
Plats off: 
Jannes Fäbod, Gävle
År: 
640 e.u.


Ordensriddare Kraka kallade till möte strax innan slaget vid Nares Klinga för att diskutera vad Orden kunde bidra med i slaget. På mötet dök även prins Almar själv upp.
Ett tag efter lajvet hölls ett skrivarmöte för att reda ut vad som egentligen hände under slaget. Det resulterade i ett antal noveller och texten om [[erborigien:naronien:historia:kriget_mot_njarka:slaget_vid_nares_klinga|Nares Klinga]].

Arrangörens redogörelse


Den tjugoåttonde i tystetid kallade Riddar Kraka Kartriterska sina ordensfränder till möte strax utanför byn Rothem, öster om Motvi och en halv dagsmarsch från den kulle som kallas Nares Klinga. Anledningen till att mötet sammankallats var att den ring, känd som seendets ting, som stulits från prins Kei av njarkiska soldater återfunnits och vridits ur ondskans grepp.
Mycket har hänt i Naronien under våren och den tidiga sommaren. Försvararnas kampvilja har stärkts av Prins Almars återkomst. Sedan en tid tillbaka har Njarkiska härstyrkor varit i rörelse. En lämnade det ockuperade Hagre och gick mot Motvi, för att som det verkade upprätta en belägring av staden. Den naronska hären, stationerad i Ronäs, svarade på detta med att lämna säkerheten bakom palissaderna för att om möjligt hindra Njarka från att inta ännu en stad. När naronierna lämnat Ronäs kom bud från spejare att Njarka utnyttjat en krigslist, och att ännu en styrka lämnat Hagre. Den styrkan hade gjort en kringgående rörelse för att skära av naronierna från Ronäs. Styrkan som tidigare varit på väg mot Motvi hade också vänt och marscherade nu rakt mot den naronska hären. Då reträtt inte längre var ett alternativ beslöt prins Almar och hans rådgivare riddar Silverlans att föra hären mot Nares Klinga, en höjd i belägen mellan Lauseströmen och en av dess bifloder.
På platsen för ordensmötet fanns förutom Kraka hennes resesällskap som bestod av Karsk från Borgevid, Hartass, Sedrik av Jarl Simons trogna och Tyko Svärdslöse från Triti. När kvällen närmade sig anlände fler till platsen i mindre sällskap, Eimer från Randersmark och Rimdis anlände tillsammans med två desertörer från den Njarkiska hären. Faron anlände från norr tillsammans med mäster Kimla, och tillsammans med två utsända från Jarl Dana av Chelmar kom Yrja.
Till platsen kom också Prins Almar av Naronien i sällskap med flera av ordens kämpar. Riddar Rana Köldgrip, Vanja Köldgrip, Ylva Lärd, Nora och Chelmarriddare Lärka, kom alla i sällskap med prinsen. Kort efter att prinsen och hans sällskap anlänt dök även Garm upp.
Vid Garms ankomst till platsen framkom det för alla att Karsk var den man som drivit spelhålan Källaren i Borgevid, där många farit illa, däribland ordenssyster Yrja. Garm bad prins Almar om tillåtelse att slå ihjäl Karsk, men det påpekades att en rättegång var på sin plats, och med prinsen som domare inleddes en sådan. Anklagelserna som fördes fram mot Karsk var många, och Yrja berättade om Källaren som en fruktansvärd plats där människor hade sålts som boskap, och där kämpar stridit till döden i vadslagningsspel. Karsk anklagades även för att, i vetskap om vad som skulle ske, sålt människor till lokesdyrkare som senare offrat dem till den trettonde gudens ära. Karsk försvarade sig själv, men även andra talade för honom. Kraka talade om hur Karsk förändrats, om hur han hjälpt dem i sökandet efter seendets ting och om hur han upprepade gånger hade värnat om de andra i gruppens liv med risk för sitt eget. Också Hartass och Sedrik vittnade om detta. Under rättegången fick Yrja nog och anföll Karsk, men avväpnades dock och rättegången kunde fortsätta. Ytterligare dramatik uppstod när Karsk förolämpade prins Kei, vilket fick Faron att lova att skjuta Karsk så fort han fick chansen. Rättegången slutade med att prins Almar dömde Karsk till att tjäna i den naronska hären till dess han själv löste honom därifrån, samt att han fick svära att aldrig igen skada en oskyldig.
När rättegången avslutats överräcktes seendets ting till prinsen, som dock lämnade den i ordens vård ännu en tid, i hopp om att orden skulle kunna finna ut hur den skulle kunna användas för att mota mörkrets härskaror. Faron och mäster Kimla överräckte också prins Keis krona, som återfunnits norr om Norrskenströskeln, till prinsen.
Med Eimer och Rimdis kom det bud söderifrån om att Friggstemplet vid Hedevi bränts till grunden av lokespräster, detta trots att templet borde ha stått under gudarnas beskydd. Många av dem som befann sig i templet brändes inne, eller dödades av lokesprästerna när de försökte fly. Enligt Eimer och Rimdis som bevittnat slakten på håll var prästerna tretton till antalet, och de tycktes mycket mäktiga. Nora, som genom sitt förflutna har mycket starka band till templet, blev mycket upprörd över nyheterna. Frågan om varför templet kunde brännas framfördes, och Ylva lärd framkastade teorin att det föremål som grävts upp på en mo i norra Naronien av aralanthiska prisjägare, och som sedan först till Hedevi, kunde ha någonting med saken att göra.
Efter att ha tackat orden för deras bistånd, och uttryckt särskild tacksamhet inför dem som hjälpt honom fly fångenskapen i Ormsnäs, lämnade prins Almar platsen i sällskap med Faron och mäster Kimla. Han uppmanade även ordens medlemmar att ansluta sig till Naroniens försvarare vid Nares Klinga.
När prinsen lämnat platsen fördes diskussioner kring vad orden kunde göra för de naronska försvararna, både i det stundande slaget, och också på längre sikt. Insikten att det fanns en möjlighet att alla ordensmedlemmar på platsen skulle kunna komma att dö under slaget, ledde till att Ylva lärd skrev ett brev som skulle sändas till flera betrodda personer, innehållande de hemligheter rörande seendets ting som orden vakar över. Vanja Köldgrip, som var den som fått seendets ting av prinsen, försökte använda sig av ringen på plats, men överväldigades av dess kraft. Hon trodde dock att det skulle vara möjligt att utnyttja ringens fulla potential om flera präster förenades för att kanalisera dess kraft. Förhoppningsvis kan man med hjälp av ringen finna de ”onskans frön” som hittills orsakat så stor modstulenhet i de naronska leden. Vad som skulle göras om det var möjligt att finna onskans frön blev inte klart, och vad nytta orden faktiskt kommer att göra under slaget vet bara gudarna.
Seendets ring hade återtagits av Kraka och hennes sällskap i norra Tere, där de stulit den från lokesprästen Greshnod av andra cirkeln. Vad som var hans mål med ringen var högst oklart, men det tycktes som att han använde den för att finna och tortera älvor. Att han gjorde detta endast för nöjes skull tycktes föga sannolikt, och Ebhen berättade att han hört Jarl Sigurd nämna två smycken som tillverkats åt Nar;
en amulett och en ring, och var och en innefattade ett av hans ögon. En förklaring till det Greshnod ägnade sig åt var sålunda att han sökte det andra av seendets ting, amuletten. En sak att göra efter slaget vore därför möjligen att följa i Greshnods fotspår och söka seendets amulett.
Sent på kvällen återinsvors Garm i orden, efter att ha utträtt i samband med att han svor trohet till Varja Isengård. Hans ordenslöfte kompletterades dock med att han skulle sona de brott han begått som Isengårds tjänare genom att utföra tre stordåd, som skulle specificeras av riddarna.
När mötet avslutats vandrade så gott som alla ordensmedlemmar på plats vidare mot Nares Klinga.