Spejarna, sakletarna och kunskaparna

Datum: 
lördag, 11 september, 2010
Arrangörer: 
Erik Bohlin
Maria Forslund
Plats in: 
Byn Ragle i sydvästra Wenheim
Plats off: 
Risön i Florarna, Uppsala
År: 
643 e.u.
Utskick: 

Skrivet av: Maria Forslund 2011-02-23
Det var en sådan där härlig höstdag då luften är klar, solen står hög och växtligheten sprakar av färger. Ett tiotal barn hade lyckats ta sig till byn Ragle, kallade med brev av byäldsten:
”Jag är byäldste i byn Ragle. Vår by har i över ett halvår haft problem med en grupp soldater från Njarka. Trots att kriget är över lämnar de inte markerna intill byn. De ställer till med besvär för oss. De är många och har alltför många vapen för att kunna tas med vapenmakt. De verkar vakta något. De är inte vaksamma mot barn på samma sätt som mot vuxna. Vårt hopp står nu till modiga barn som ska överlista soldaterna.
Ni modiga barn som hörsammar denna kallelse är antingen duktiga på att smyga i skogen, är bra på att övertala andra, är påhittiga eller är duktiga på hitta saker. Ni kommer att delas in i tre grupper med varsin vägvisare och förväntas samarbeta med de andra grupperna. Om ni lyckas kommer byns innevånare att vara er evigt tacksamma.”
Barnen möttes av byäldsten som var fullt fokuserad på att engagera barnen trots att han samtidigt underhöll ett litet spädbarn. På plats fanns även en av byns jägare och två andra bybor som gärna ställde upp som vägvisare. Övriga bybor var fullt sysselsatta med att förbereda värdhuset, jobba ute i hagarna eller göra olika sömnadsarbeten. En besökare dök upp mitt i allt – det var en kvinnlig dvärg som tänkte testa värdshusets gästfrihet. De flesta barnen valde att följa jägaren till Njarkasoldaternas läger. Tre barn blev visade till eremiten.
Barnen som gick till den vresige eremiten fick tag på ett dokument. I det stod vad som behövs för att laga till en sömnbrygd. Eremiten hade stolt proklamerat att han kunde sådant. Dokumentet var dock trasigt.
Barnen som gick till lägret insåg snabbt att de måste ta soldaterna med list. De lyckades komma i kontakt med fången och fick ett meddelande av henne.
Grupperna återsågs och utböt erfarenheter. Meddelandet tolkades och det visade sig att fången var en högt uppsatt prästinna. Man kom fram till att det kanske skulle gå att förgifta soldaternas dagliga korg med mat med den där sömnbrygden. Det var dock lite mer eller mindre kluriga saker som behövdes för brygden:
Kokkärl
Salepsfrön
Blåbär plockade av havande kvinna
Hår från dvärgskägg
Nyslaget hö
Granbarr
Mortel
Koskit
Vatten som sett fullmånens sken
Bivax
Någonting sött
Ett föremål som tillhör någon av de som ska sova
Ett horn att röra med
Färgat ullgarn
Barnen delade snabbt upp sig i mindre grupper som förändrades under eftermiddagen för att försöka få tag i så många saker som möjligt. Några barn konfronterade soldaterna och fick tag i en handske. Några barn rådfrågade byborna och dvärgen om hjälp och fick på så vis tag på flertalet ingredienser och tillbehör. Barnen lyckades även hitta den del av dokumentet som sa hur brygden skulle tillverkas. Alla barn gav sig så till eremiten och enligt konstens alla regler blandades så brygden ihop. Den hälldes över soldaternas mat som bars till deras läger. Så fort de ätit av maten föll de i en djup sömn varvid barnen kunde rädda fången. Några bybor tog senare hand om soldaterna – de bands och forslades till närmsta större stad för avvisning ur landet.
Fången – en hög prästinna var oerhört tacksam för att äntligen räddas och byborna var jätteglada för att äntligen vara befriade från soldaterna. Barnen lyckades även övertala eremiten att återkomma till byn. Han var egentligen byäldstens bror och de båda hade nog glömt bort vad det var de bråkade om från början. Det blev en glad återförening mellan bröderna. Det blev givetvis fest på kvällen där det skålades mycket till barnens ära. Kvällen fylldes av god mat och dryck och många sånger. Kvinnorna i byn blev helt till sig då det kom in riktigt skäggig man i värdshuset. De hade småpratat hela dagen om vad det var som karaktäriserade en riktig karl och vad som kan finnas i vedbodar. De män som hade jobbat i hagen hela dagen kunde känna sig nöjda med det gräs de slagit och de buskar och småträd de röjt bort. Barnen somnade en efter en, till slut var bara Vaja vaken, och hon blev mäkta förgrymmad då hennes mor talade om att det var dags att bege sig hemåt.
----
Lajvet kändes lyckat och barnen var mycket nöjda. Någon beskrev det som att intrigen var mer komplex under sina tre timmar än vad ett helt helglajv brukar hinna med. En annan ansåg att det var ett precis lagom spännande och skrämmande äventyr. Det kändes som en riktig by eftersom alla vuxna som inte hade någon egentlig roll i lajvet ändå iklädde sig roller genom att ha lajvkläder och prata in då barnen var i närheten. Det kändes bra att några förberedde maten och dukningen till värdshuset, några slog med lie och hanterade yxor ute i hagarna och några stod och småpratade medan de pysslade. Arbetet i hagen bidrog även till att vi fick en natt gratis av Länsstyrelsen, som hyr ut Risön.