Välkommen!

Välkommen till Gyllene Hjorten, en av Sveriges äldsta föreningar för levande rollspel! Vi har vårt säte i Uppsala, men medlemmar och aktiviteter finns på många olika håll i landet, främst även i Gävle och Stockholm.
Skapa nytt event | Skriv ny novell | Skriv ny artikel

Mot Erdamaar

Av Tobias Amnell.

Aralond och Erdamaar, 632.

Ett sent möte

Av Peter Engström.

Tuve, yolatid 634.

Drygt ett år efter freden i Aralantha får en av Jarl Edars närmaste nog och ryter till.

Det var en mycket sen afton i slutet av yolatid. Den första snön virvlade fram längs gränderna i Tuve och folket i staden kurade bakom stängda fönsterluckor. En äldre kammarherre hastar längs korridorerna i slottet mot jarlens privata kammare.

Drottningens fall

Av Patrik Oksanen.

Lärke, Randersmark, våren 636.

Här beskrivs hur det gick till när hövdingatinget avsatte drottning Nanna av Randersmark. Om du vill veta vad som hände under tingets första dagar, läs [[Molnen hopar sig]].

Det var tingets tredje dag som det hände, det som skulle leva i historien, det som skulle berättas som sagor i stugor långt efter att de som närvarade hade lämnat jordelivet och det som skulle vara något för laglärda att diskutera i många år framöver.

Att uppfylla löften till en edsbrytare

Av Sofia Stenler.

Templet i Borgevid, 643.

Nora och Vanja lämnar Garms spjut i templet i Borgevid.

Sorgen. Vreden. Hatet. Bitterheten. Nora känner igen känslorna, men det gör dem inte lättare att
bära. Tyngden kring hjärtat, smaken av aska i munnen. Den smakar Hedevis nedbrända tempel, och
nu smakar den som hennes vänners död. Det är samma hopplöshet, och samma hopbitna vägran att
ge upp. Prins Almar lever, så även om alla andra är döda måste hon och Vanja fortsätta.

En kvinnas sorg

Av Kristina Hedenberg.

Aralond, 629.

Furstar kommer, furstar går, men folket det består. Så även i Aralond - Aralanthas blodbesudlade pärla. Under år av krig har det män och kvinnor sett nära och kära som dött. Detta är en berättelse hämtad från tiden vid Aralonds återtagande.

Efter midvinter

Av Sofia Stenler.

Noras betraktelser efter midvinter 640.

Morgonen efter midvinterafton är grå och snö hänger i luften. Natten hade varit lång, även de flitigaste runt spelbordet hade fått timmar av sömn till skänks av mörkret, just såsom Vanja hade sagt vid blotet. Mörkret är inte bara en kylans tid, utan också skydd och vila.

Dit stigen bär

Av Emma Hjerdt.

Nära Nares Klinga, Naronien, 640.

När Rimdis äntligen stannade dunkade pulsen hårt i halsgropen och hon var så andfådd att hon hade svårt att dra efter luft. Ljudet av bäcken var starkare här och hon kröp den sista biten fram till vattnet; benen tycktes inte längre vilja bära henne.

En vätte bland skatorna

Av Daniel Hallbygård.

Brantvik, Wenheim, sommaren 644.

Under lördagskvällen 11/6 2011 hölls en värdshuskväll för spel på värdshuset Den gamla buteljen i Wenheim. Förvisso är Wenheim vättarnas lans i vår sagovärld, men få rollspelare hade väntat sig att bland de tjugotalet rollspelarna på Hästmuren – scoutstugan utanför Gävle, finna en vätte. Här är vättens berättelse, så som en historieberättare kanske kunde berättat den.

Under Isengårds fana

Av Johan Dahlberg.

Kylan gjorde sig allt mer påmind där Garm stod i ljuset av lyktorna som omgärdade det lilla sällskapet. Det var uppenbart att Isengård ville ha någonting av dem, och hon hade redan talat om att förhandla. Orden om att ett barn skulle offras ekade i hans huvud, och med ens var han tillbaka i Nedåkra för en vecka sedan.

Sidor

Subscribe to Front page feed