Välkommen!

Välkommen till Gyllene Hjorten, en av Sveriges äldsta föreningar för levande rollspel! Vi har vårt säte i Uppsala, men medlemmar och aktiviteter finns på många olika håll i landet, främst även i Gävle och Stockholm.
Skapa nytt event | Skriv ny novell | Skriv ny artikel

Njarka rör sig

Av Johan Dahlberg.

Nares Klinga, Naronien, 640.

Drabbningen vid Jalum

Av Patrik Oksanen.

Jalum, Chelmar, 628.

Som en fyr, som en bastion, som en ledstjärna ligger hon där. Jalum. Aralanthas yttersta väst blev prins Edarins värn. Men nu, omgiven av en hotfull här hotas borgen. Sådan är scenen när Nars anhängare träder in i handling.

Regons reseberättelser: Blotet

Av Patrik Oksanen.

Ur kyrkotexten till det nedlagda VHBII-projektet.

Ur mäster Regons reseberättelser.

Från Triti reste jag mot Borgevid. Den första dagen nådde jag ett värdshus sent på eftermiddagen när höstmörkret redan börjat lägga sig. Det hette Lagerkransen och låg i åkrok, alldeles intill en korsväg. Själva värdshuset bestod av många byggnader där gästerna inkvarterades. Jag hade just öppnat dörren med Lagerkransen på och stigit in då en man med mörkt hår, ganska lång, och med en frejdig uppsyn kom emot mig.

Gravar, gåtor och gamla ben

Av Lennart Egerquist.

En berättelse från ett ordensäventyr år 636.

Vägen hem

Av Anna-Maria Odén.

Jarneskogen, Noedren, sommaren 638.

Den här novellen beskriver Bjarkas upplevelser på Jubileumsäventyret.

Regons reseberättelser: Templet i Chelmar

Av Patrik Oksanen.

Ur kyrkotexten till det nedlagda VHBII-projektet.

Ur mäster Regons reseberättelser.

Under Isengårds fana

Av Johan Dahlberg.

Kylan gjorde sig allt mer påmind där Garm stod i ljuset av lyktorna som omgärdade det lilla sällskapet. Det var uppenbart att Isengård ville ha någonting av dem, och hon hade redan talat om att förhandla. Orden om att ett barn skulle offras ekade i hans huvud, och med ens var han tillbaka i Nedåkra för en vecka sedan.

Bad, bröllop och andra bekymmer

Av Anna-Maria Odén.

Aahren, 637.

Betraktelser efter Noedrens Tid.

Hur vattnet går på våren

Av Anna-Maria Odén.

Dagaberget, 640.

Om när Rouva födde sitt första barn, Vaja.

Vintern hade äntligen släppt sitt tag och släppt in våren till den lilla dalgången där Rouva tillsammans med Tara och Myrra hade bott sedan skaretid. Stjärtmesarna sjöng ikapp i pilbuskarna utmed bäckfåran. Isen i häcken var horta och vattnet forsade högt över vadstenarna. Det var en av dagafolkets dalar; den som var längst ner på berget. Inte for att Daga ägde sitt berg, utan for att de var de som bodde där.

Sidor

Subscribe to Front page feed