Naronienkampanjen

Av Frida Gamero.

Borgevid, 642.

Borgevid försvarades, det räddades - men inte utan offer. Här berättas om hur det gick till när Befälhavare Varka Blodstand och Kraka Kartritare och Draugdräpare dog i Slaget om Borgevid.

Ett avlägset sorl från härlägret är det enda som hörs mellan träden där några ensamma figurer ligger dolda bakom stenar och nedfallna träd, mer eller mindre nedgrävda i den knädjupa snön.

Av Johan Dahlberg.

Nares Klinga, Naronien, 640.

Av Susanne Staaf.

Heigyns topp, Naronien, 640.

Disas betraktelser från Tillit och Misstro.

Av Karin Andersson.

Heigyns topp, Naronien, 640.

Av Sofia Stenler.

Heigyns topp, Naronien, 640.

Noras upplevelser under Tillit och Misstro.

Av Cecilia de-Mander Florin.

Utanför Borgevid, 642.

Innan slaget om Borgevid tillfångatogs Ylva Lärd av lokes anhang. Det här är historien om hennes slut.

Av Johan Dahlberg.

Naronien, sommaren 640.

Han såg sig om mot gården. Hans far satt lojt lutad mot stugväggen med ögonen slutna och pipan i munnen. Då och då släppte han ut en liten rökpuff, som seglade iväg upp mot sommarhimlen. Det verkade inte som att han märkt att pojken skyndade iväg bort och hade han gjort det var det inte säkert att han orkat bry sig om att ta reda på vart han var på väg. De hade jobbat med slåttern hela dagen, och nu ville han bara vila, röka en pipa och njuta av fåglarnas sång.

Av Emma Hjerdt.

Nära Nares Klinga, Naronien, 640.

När Rimdis äntligen stannade dunkade pulsen hårt i halsgropen och hon var så andfådd att hon hade svårt att dra efter luft. Ljudet av bäcken var starkare här och hon kröp den sista biten fram till vattnet; benen tycktes inte längre vilja bära henne.

Av Sofia Stenler.

Templet i Borgevid, 643.

Nora och Vanja lämnar Garms spjut i templet i Borgevid.

Sorgen. Vreden. Hatet. Bitterheten. Nora känner igen känslorna, men det gör dem inte lättare att
bära. Tyngden kring hjärtat, smaken av aska i munnen. Den smakar Hedevis nedbrända tempel, och
nu smakar den som hennes vänners död. Det är samma hopplöshet, och samma hopbitna vägran att
ge upp. Prins Almar lever, så även om alla andra är döda måste hon och Vanja fortsätta.

Av Lennart Egerquist och Patrik Oksanen.

643.

Det första brevet skrevs strax efter, och beskriver händelserna på, lajvet "medan tid ännu är".

Till Jorund Morgongåva-Dahl

Givet i Brethlavi 18:e Sunnifagn 643