Taras hjältehymn

Av: Anders Fridborg.

Det här är berättelsen om hur Tara räddade Garm och Bard från fångenskapen. Skriven till Ordensmöte på Gard.

Det hände sig i Starrfrost, sexhundrafemtiosju
Att Zaardras två begav sig, från Wenheim med ett bud
Men budet det kom aldrig, till rätta händer fram
För Zaardras de blev fångna, på stranden till en damm

Omkväde:
När fränderna i fara är
Och förs mot ovisst öde fram
Ett hopp om räddning Tara bär
Står fast som björkens stam

De fördes till den borgen, som allra säkrast var
I djupa fängselhålan, de framled sina dar
I fullt ett år de hölls där, i kedjor, rep och tross
Tills så en dag de fördes, mot Nemevid att slåss

Omkväde:
När fränderna i fara är...

Men Zaardras de blev inte, till vilda vargars rov
De räddades av Tara, som – satt på svårast prov –
Med list och mod och styrka, ur dödens famn dem slet
Att hon är deras hjälte, det varje Zaardras vet!

Omkväde:
När fränderna i fara är...