Folk och fä i Tingsvattnet

Detta avsnitt kommer kompletetras med mer information och fler roller framöver.

Bror och de övriga på Bergsjögården

Byrådet Bror, som tog över efter Edel i samband med Stormidsommar, kände av de bättre tiderna på ett personligt plan. På gården som han driver tillsammans med sin hustru Asgerd, kusin Bror och dennes hustru Tanaquille betyder större skördar också mer jobb.

Som Byråd genererade den allt eftersom ökande skaran guldvaskare och andra lycksökare som rör sig i trakterna kring tingsvattnet också att det de sysslor ett Byråd ska sköta blev allt fler.
Att vara en del av byns utveckling kändes viktigt, att vara det på Tingsvattenbornas uppdrag mycket hedervärt, men för varje år hade tyngden av bördan blivit mer påtaglig och den extra energi ämbetet innebar fått allt svårare att väga upp i andra vågskålen.

Beslutet var välgrundat när det väl fattades: Han skulle kliva åt sidan och ett nytt Byråd skulle väljas vid så snart som möjligt (Midsommar?)!
Det ovanstående är Brors eget resonemang. Andra vill säkert göra gällande att det handlade om att planerna, eller snarare löftena, om ett varmbadhus inte verkade bli annat än löften. Snart var tre år gångna, och ingen såg skymten av något varmbadhus!

Guldådern

Asgeir och Malte Mo stretade på med sitt Värdshus. Skaldetävlignen i fjol hade varit både välbesökt och uppskattad, men det var ganska mycket jobb för en inte alldeles övertygande förtjänst. Nog ska det bli fler Skaldetävlingar, för roligt var det, men inte i år!

Nej, hela byn måste engagera sig om samhället ska växa!

Det vore ju inte så dumt om det där Byrådet fick ändan ur vagnen och lät bygga det där varmbadhuset. Det skulle nog få fler att ta vägnarna förbi Tingsvattnet och kanske stanna en extra natt!

Asgeirs yngre syster, Ylva, som lämnade sin tyghandel i Ravindal och såg till att allt fungerade på Guldådern i samband med Skaldetävlingen i somras var sedan länge åter vid Lambesjöns strand. Dock var det skönt, konstateradee Asgeir förnöjt, att veta både att systern fungerade så bra på Värdshuset och att de två fortfarande trivdes tillsammans. Röstravarna hade förvisso börjat jobba allt mer för Asgeir, men Ingunn skulle kunna komma väl till pass som extrahjälp även i framtiden.

Inga Vittfares Handelshus

Under de senaste åren har affärerna gått strålande för Inga och hennes lilla Handelshus med sin bas vid torget i Tingsvattnet. Frustrationen kring att Tingsvattnet inte växer lika snabbt som önskat finns där, men kärleken till platsen (och därmed tålamodet) är fortsatt stor.

Det senaste året har tiden delats ganska jämt mellan handelsresor, flera gånger till Gargul, och inventering, vila och allt annat som Inga trivs allra bäst med att göra i Tingsvattnet.

Röstravarna

De senaste åren har varit turbulenta för de unga röstravarna. Först blev de föräldralösa, sedan flyttade de till Tingsvattnet och Edel blev det första Byrådet, men redan ett år senare valde hon att lämna sin post för att ge sig ut i världen. Hon hade alltid känts mer som en Wennheimare, eller kanske snarare Världsmedborgare, än en Tingsvattenbo. Hon hade visserligen kommit tillbaka, men ingen trodde att hon skulle stanna för evigt i byn.

Sedan var det Luras som gav sig av. Den unge mannen hade en konstnärlig ådra som skulle användas och han hamnade snart i lära hos Godwin – Bataljmålaren. Som lärling till en kringresande konstnär är hela den kända världen att betrakta som arbetsplats.

Den yngsta, Selina, hann aldrig ut i världen. På försommaren 652 skulle hon gå nedströms längs bäcken och kom aldrig tillbaka. Hela byn engagerades i letandet, men alla ansträngningar till trots hittades hon aldrig. De övriga syskonen travade ett röse till hennes minne i utkanten av byn.

Haga har även hon kommit och gått, så det är endast Ino som utgjort någon slags kontinuitet i huset vid torget.

De goda tiderna har gjort att färre bergsbor har fått bita i gräset och därmed har också efterfrågan på nya rösen minskat. Detta har gjort att Röstravarna i allt större utsträckning har jobbat på Guldådern för att dryga ut kassan.

Huruvida de två unga kvinnor, Figg och Oline, som tröttnat på livet i Ravindal, tog sig upp till byn och fick husrum hos Röstravarna tär eller när familjens ekonomi vill jag låta vara osagt!

Are Byknekt med familj

Fler lycksökare betydde mer arbete för Byknekten. När sen också Aidar valdes till Byråd och Magne(a) anslöt som Notarie blev det mycket rännande kors och tvärs över bergen för att skipa rättvisa i utmarkerna. Några gånger har han gått bom, visst, men för det mesta har tipsen stämt mycket bra!

Are har varit ute och arbetat så mycket att barnen brukat skämta om vem den där store mannen som ibland sover i deras hus är.

Fiskarbröderna

Om livet har ändrats för de flesta som lever i Tangbergen så gäller det inte för Fiskarbröderna. De dra inte upp mer än de behöver, goda år eller inte, och rör sig precis som vanligt mellan sjöar och vattendrag, både för omväxling och för att inte fiska ut beståndet någonstans.