Tiria

Status: Del av det självstyrande jarladömet Åtuna. Staden Tiria lyder under Ering Ragnarsson Vädersol som bär titeln herre av Tiria. I praktiken sköter drotsen Onund Vilte stadens skötsel.

Befolkning: Omkring sju till nio tusenden.

Näringar: Handel. Tiria är centralorten för handeln mellan Aralantha och hennes grannar.

Vapenfärger: Gyllene ginbalk på röd botten.

Inbördeskriget i korthet: Jarlen Ranar Bole avrättades av Åtunajarlen, staden, men inte jarlaborgen, föll sedan i randerska händer. Ett kort tag körde Åtunaborna helt ut randersmarkarna innan hela staden föll ånyo. Jarl Sigurd av Aralantha och den randerska garnisonen överlämnade Tiria till Mornam efter freden mellan Randersmark och Mornams Aralantha i Nibble år 627. Staden tillföll efter det Åtuna.

Larmet var bedövande. Måsarna skränade i skyn, fartygen knarrade vid kaj, myllret av folk låg som en dov stämma över hela torget. Ibland kunde en enstaka handlare höras över mängden..."salt, prima havssalt" ..."vackra österländska tyger - strålande kvalitet"..."här var det viner... prima viner...belchariviner"..."Känn eggen - den vassa. Direkt från Tere"...

Här fanns folk av alla de slag, stadsbor, bönder, handelsmän från Ravindal, randersmarkare, sjömän från Lombarerna, ädlingar från Åtuna, riddersmän från Noedren, nordbor från Aralond och naronier. Deron Tunnbindare log för sig själv, ja Tiria var en fantastisk stad för den som ville höra nya historier. Med bestämda steg skyndade han sig mot värdshuset Galna Galten för ett stop mjöd, och förhoppningsvis några goda kväden och berättelser."

Tiria i forntiden

Tiria ligger där Lamben och Tiriaån möts. Trakten där staden ligger har sedan urminnes tider varit bebodd. Långt bak i tiden, längre tillbaka än det finns skrivrullor bevarade, anlades en stad vid Arabuktens strand, denna stad låg en bit längre västerut än dagens Tiria. Det enda som återstår av den staden är ruiner och rester av gamla stäk i vattnet. Här och där sticker gamla stenkistor, minnen av en gång välbesökta kajer, upp ur Lambens vatten. Än i dag berättar fiskare historier om andar som ännu inte fått frid i den mystiska gamla staden, andar som verkar oroliga och som verkar vara på flykt. Vad som orsakat deras oro, eller vad som förstört staden, en gång i forntiden är det ingen som vet.

Tirias historia

Under konung Ragnes tid, runt år 300, anlades en handelsplats vid Tiriaåns utflöde. Den lades direkt öster om ån och gavs snart namnet Tiria, efter ån. Under många år drevs handel med både Naronien och Randersmark. När Naronien började de stora krigen föll handeln norrut helt ihop och platsen minskade i betydelse. Under vissa tider har området till och med räknats till Randersmark. Det finns folk i Randersmark som hävdar att så skulle vara saken än i dag - något som gjorde att striderna under den randerska inblandningen i det aralanthiska inbördeskriget blev särskilt bittra runt Tiria.

När kung Gladoron efterträdde sin stupade far år 552 e.u. och tvingades till en dyr fred mot Naronien svor han att Aralantha aldrig mer skulle behöva krypa för sin arvfiende, Naronien. Mycket av Gladorons regeringstid gick åt att stärka landet för att kunna möta hotet mot norr. Tiria var en del i Gladorons planer.

Genom att bygga upp en stark handelsstad vid Lamben skulle Aralantha kunna vinna inflytande i éstra Naronien, dessutom skulle staden bli en god bas för en krigsflotta. I Gladorons tankar fanns en stark allians med Randersmark där Randersmarks ryttare och den Aralanthiska flottan skulle kunna bli städet som den Aralanthiska hammaren slog mot genom hären som marscherade upp på Nebreons slätter. Resultatet skulle bli att Naronien befann sig i ett omöjligt trefrontskrig.

Första steget i kung Gladorons långsiktiga plan var att ge Tiria stadsnycklar år 559 e.u. Kung Gladoron retade genom detta upp jarlen i Åtuna, den nuvarande jarlens farfars far, då detta skedde utan att Åtuna blivit tillfrågad om saken. Handelsplatsen låg på Åtunas mark.

Under 570-talet började man att bygga vallar där man trodde att en framtida mur skulle byggas. I norr började man även byggandet av en vallgrav, men dessa strävanden avtog på grund av penningbrist. Istället påbörjades ett rejält pålverk av timmer och en mindre borg. Pålverket stod färdigt första gång runt 605. Med tiden har pålverket förstärkts med porttorn och torn av murad sten. Vid sekelskiftet hade staden växt till nästan fem tusenden.

När nordborna kom till Aralond lät kung Gladoron hämta upp en handfull skeppsbyggare, för att börja bygga en flotta enligt nordbornas sätt.

Innan allt blivit klart för att sjösätta Gladorons planer tvingades Aralantha i krig i förtid mot Naronien. Genom segern på Nebreons slätt år 619 var planen med ett flottangrepp på Naronien förlegad. Men Gladoron insåg stadens betydelse för handel med det nya riket éstra Naronien (senare Wenheim) som utropats fritt efter slaget på Nebreon. Gladoron beslöt att inrätta ett jarlaämbete i staden för att stärka stadens utveckling - ett beslut som jarl Ragnar Ering Vädersol motsatte sig. Konungen lät inte bekymra sig över det - utan utsåg friherren Ekenhed till Tirias första jarl.

Tiria jarladöme

Tirias historia som jarladöme har varit kort och blodig. När jarl Ekenhed tillträdde hade staden 8 000 invånare. Även om avsikten med Tiria förändrats tog man på Lombarerna jarlautnämningen som en intäkt på krigiska avsikter. Lombarerna som av tradition med fredliga medel behärskat handeln i Lambesjön fruktade att deras ställning skulle krossas nu när Aralantha utsett en jarl i Tiria. Uppviglade av naronska sändebud beslöt man sig ta till vapen och krossa staden innan expansionen av Tiria kunde leda till krossandet av Lombarernas sjövälde.

Från vättevind 620 och ett år framåt hotade lomberna Tiria. Flera stormningsförsök gjordes och staden belägrades under perioder. Under dessa strider stupade jarl Ekenhed i försvaret av sin stad. Till sist tvingades lombarerna att kapitulera. Den nye jarlen Ranar Bole byggde upp det som förstörts, han gjorde sitt yttersta för att förbättra relationerna till lomberna och öppnade för utökade handel med éstra Naronien. Staden expanderade och åtskilliga nybyggnationer gjordes. Tiria hade blivit Aralanthas nordöstliga pärla.

Tiria efter kuppen

Ranar Boles blomstrande tid slutade som den började, med blod och kaos. Jarl Ragnar Ering Vädersol som utåt gjort sitt ytterst för att förbättra relationerna med sin gamla stad kom på gästabud i början av starrfrost år 626. När är alla druckit sig fulla på gästabudet tog Åtunas soldater kontrollen över staden. Dagen därpå avrättades Ranar Bole och hans närmaste män.

Randersmark blandade sig dock i inbördeskriget och en randersk fylking knäckte lätt stadens försvar dryga månaden senare, och tog allting utom jarlaborgen. Men det kritiska läget i Noedren tvingade fylkingen att skynda vidare, och man efterlämnade sig bara en svagare belägringsstryka. I några förvirrade månader kom staden att byta herrar ett par gånger. Först körde försvararna i borgen ut belägringsstyrkan, men när randersmarkarna fick förstärkningar kapitulerade Åtunas försvarare. Efter det randerska nederlaget vid Hovaskulle tog jarl Sigurd av Aralantha över befälet över staden, och höll den med randersk trupp - trots belägring av jarlen av Odels och trupper från Åtuna. Men när Randersmark tvingades till fred fick jarl Sigurd fritt avtåga och lämna över staden i Åtunas händer.

Åtunas Tiria

Åtunajarlen lät sätta sin äldste son Ering Ragnarsson som herre över Tiria. En utnämning som var mer av tituläret än i praktiken. Nominellt under Ering Ragnarsson styr drotsen Onund Vilte. Som stadens nya styresman har Onund Vilte ansträngt sig för att vinna borgerskapet efter det blodiga året - som år 626-627 kallas i folkmun.

Genom en rad nya utnämningar tillförsäkrade sig Onund Vilte de stora handelsmännens lojalitet, och låga skatter på matvaror till staden har gjort att den stora massan av hantverkare också accepterar det nya styret. Missnöjda finns i de kretsar som känner sig förbigångna, eller som är på kant med drotsens favoriter. Favoriterna rör sig om en handfull personer vars inflytande i staden är mycket stor, vilket lett till en hel del godtycke. Den som kommer på kant med någon i Onund Viltes närmaste krets kan räkna med indragna tillstånd, högre avgifter och andra problem. Det ryktas också om att Onund Vilte skor sig själv, och försöker komma över landområden runt staden.

Handeln med Randersmark sker med stor, ömsesidigt, misstroende. Den mesta av handeln till Randersmark från Tiria går genom lombariska mellanhänder. Däremot är förbindelserna med Wenheim bättre.

Handel i Tiria

Tiria är en handelsstad där många handelsleder möts. Från Aralond kommer salt på väg norrut, härifrån skeppas viner från Belchari mot Naronien eller går landvägen mot Aahren. Lin, säd, ädelstenar och en del metaller går från Aralantha och norrut. Från Naronien och från Randersmark kommer skinn och pälsar. Från Naronien även utmärkta vapen, som knivar från Tere. Ja, det som inte går att köpa eller att sälja i Tiria är lätt uppräknat. Handeln bedrivs genom handelshus eller på något av stadens torg.

Värdshus

Då Tiria är en stad med många resenärer är det också en stad som är rik på värdshus, tavernor och badhus. Bland värdshusen kan särskilt Den Galne Galten nämnas. Tätt inunder stadsmurens skugga, längst i söder ligger värdshuset. Även om det har förfallit en del under årens lopp så är det välbesökt. Under lombernas belägring för decenniet sedan var Galten det enda värdshuset som hade mjöd. Hur värden lyckades med det är en väl bevarad hemlighet. Den Galne Galten är unikt i det avseendet att värden lika ofta tar betalt i sång, kväden, berättelser, gyckel som silver. Det gör att en kväll på Galne Galten sällan blir tråkig. Galne Galten är också ett särskilt tillhåll för Gyllene Hjortens ordensmedlemmar. Sedan länge kan ordens medlemmar här söka skydd och lämna meddeleanden till andra inom orden. Bakom en hemlig lucka finns en sal dit värden enbart släpper ordens bröder och systrar och där enbart det bästa mjödet serveras.