Björkskogen

Denna text är hämtad ur Vägen till Erborigien.

För att för det mesta vara gestaltad i form av mellansvenska blandskog, oftast i dess gästrikska steniga variant, är Björkskogen en förvånande magisk plats. Det märkligast är antagligen hur dess västra del plötsligt dog några år före utvandringen och lämnade plats för Nebreons slätter, och hur skogen lika plötsligt började växa upp igen flera hundra år senare, strax innan Naroniens fall. Hela skogen heter Björkskogen, men talar man om den västra återuppväxta skogen brukar den kallas Rakenskogen. Den skogen har nu långsamt börja att dö igen och lämnar åter plats för slätten.

Skogens östra del, längs lambekusten, är mindre mystisk och här kan man finna fler människor och det är säkrare att resa. Det man har mest att frukta är nog rövare, av vilka det finns många olika band. Dessa brukar den aralanthiska friherren av Myrkvid, vars mark ligger nästan helt i skogen, försöka lagföra. I praktiken är det dock mest längs vägarna i öster han har verkligt inflytande. Den norra delen av skogen hör till Naronien och Triti.

Björkskogen förknippas både med Zaardras och vättar. Björkskogsvättarna är särskilt skygga och vilda eftersom de jagas aktivt av Zaardras. Det är därför bland de farligaste vättar man kan stöta på.

Skogen är också den enda plats där man kan möta de märkliga myhrnam. Dessa skogens beskyddare är bara delvis fysiska, och visar sig bara då de själva vill. Det finns många omtalade svårfunna platser i Björkskogen såsom värdshuset Gyllene Hjorten. Det finns också många myter om Björkskogen, en av dessa är att vättarna ska ha haft ett eget rike och dess förlorade huvudstad har ett tempel fyllt av guld som rövats från Naroniens folk.

Noveller