Aralanthas budbärarorden

Budbärare är ett gammalt och högt ärat yrke i Aralantha. Särskilt de av konungen utsedda budbärarna bemöts så gott som alltid med respekt och tillmötesgående. Den traditionella röda tabarden med det gyllene tornet bars redan av män som red land och rike kring på konung Arneds uppdrag. Redan inom en generation efter utvandringen hade de rödklädda budbärarna bildat den traditionsrika Budbärarorden. De unga män och kvinnor som upptogs till denna grupp svor en ed på att tjäna konungen framför allt och att ej taga sig någon hustru eller man och ej heller äga något land. Budbärarna kom från alla slags familjer, både hantverkare, köpmän, bönder och frälse, men de var alla villiga att riskera sina liv för konungen.

Budbärarordens mörkaste tid inföll under Bodvars regentskap, då budbärarnas löftet till konungen tolkades till förmån för den konung som satt i Aahren. När så Stigfinn störtade Bodvar och straffade de skyldiga inbegrep det även Budbärarorden som upplöstes. Konung Stigfinn insåg dock nyttan av Budbärare och efter att ha förlitade sig till mindre pålitliga soldater och tjänare instiftade Stigfinn Aralantahs Budbärarorden stormidsommaren 250. Till ledare för den nya Budbärarorden utsåg Stigfinn en av sina mest pålitliga män Hender Kvenkulle* och förestavade själv ordenseden där Budbärarna svor lydnad till Aralanthas konung av Arneds ätt. I den nya Budbärarorden infördes även två nya grader, budbärare av svärdet och budbärare av nyckeln medan de vanliga budbärare kallades budbärare av tornet.

Budbärarordens organisation

Budbärarordens organisation påminner om en riddarorden, även om det egentligen är tvärtom så att riddarordnarnas i Aralantha organisation påminner om Budbärarorden eftersom denna är äldre. Budbärarorden består av ungefär 500 budbärare varav tre fjärdedelar är budbärare av tornet, ungefär ett tjog är budbärare av nyckeln och resten är budbärare av svärdet.

De olika graderna har inte bara olika rang utan även skilda uppgifter. En budbärare av tornet är en vanlig budbärare som rider med bud från eller till konungen. De har rätt att nyttja de kungliga hästbytena som finns med jämna mellanrum längs de stora landsvägarna i Aralantha. En budbärare av tornet svär vid sitt inträde i orden lydnad i sex år och får efter fullgjord tjänst förnya detta hur många gånger han eller hon vill. Det är dock vanligt att budbärarna endast tjänstgör i tolv år varefter de slår sig till ro som hantverkare eller bonde. Om budbäraren har utmärkt sig så att konungen uppmärksammat det är det inte ovanligt att denne blir dubbad till hedersriddare.

De budbärare som utmärkt sig särskilt väl kan ibland befordras till budbärare av svärdet. Denna rang innebär att budbäraren förutom sin tjänst som budbärare har rätt att i konungens namn taga befäl över en fänika eller rote. De kan även taga befäl över en jarls fänika eller rote om de har ett kungligt brev som beordrar detta men konungen brukar vara restriktiv i detta eftersom jarlarna vanligtvis ser detta som en förolämpning. En budbärare av svärdet har även rätt (ibland tolkad som skyldighet) att döma i brott som endast får dömas av konungens representanter enligt den naronska lagen.

En budbärare av nyckeln är äldre budbärare som tjänat sin orden i minst arton år. Deras antal är litet men deras ansvar är stort. Deras syfte är att kontrollera jarlarnas förehavanden, deras tecken nyckeln symboliserar deras rätt att undersöka alla låsta utrymmen. Budbärarna av nyckeln bemöts med stor respekt, näst intill fruktan av alla, även vanligt folk. Till skillnad från budbärare av svärdet har de ej rätt att föra befäl över några trupper och har ej heller rätt att döma någon. Därför reser de ofta i sällskap med en budbärare av svärdet som i sin tur har med sig en rote eller mer till deras försvar. Dessa soldater är dock sällan nödvändiga eftersom budbärarna ytterst sällan antastas av någon. Att hindra eller sinka en budbärare är belagt med dödsstraff, en dom som vanligtvis verkställs med omedelbar verkan.

Budbärarordens ledning består av en representant av varje grad i orden samt en Stormästare, vanligen kallad Den Kungliga Budbäraren. Denna person är en budbärare som av konungen upphöjts till sin rang. Den Kungliga Budbärarens verkliga uppgift ligger inte i ledarskapet för Budbärarorden, den sköter sig bra själv, utan i förmedlandet och sammanställandet av de rapporter som budbärarna avlägger om tillståndet i riket. Särskilt budbärarna av nyckeln brukar ha mycket intressant att berätta om stämningarna vid jarlarnas hov. Budbärarna av tornet och svärdet brukar kunna ge upplysningar om hur det vanliga folket har det.

Budbärarorden har sitt säte på väktarön i Aahren där de har logering för budbärarna samt rustkammare, och hantverkare som ombesörjer budbärarnas behov. Den Kungliga Budbäraren bor i själva slottet men finns även ofta i ordens högkvarter. Budbärarorden har inga ytterligare besittningar men är de flitigaste nyttjarna av konungens hästbyten och kan även räkna med hjälp från lokalbefolkningen varhelst de reser i riket, att inte hjälpa en budbärare kan tolkas som att man försöker hindra honom...

Budbärarorden idag

Det ordenslöfte som konung Stigfinn förestavade för den ombildade Budbärarorden gav ingen tvivel om hur Budbärarna skulle ställa sig vid Mornams statsomvälvning. Hedrande nog svek inte en enda budbärare sitt löfte, tyvärr med dödliga konsekvenser för alla som upprorsmakarna kunde få tag på. Budbärarna var den första tiden efter kuppen ett minst lika eftertraktat byte som någon Chelmarriddare. Många, främst av tornets rang, räddades dock av att de var utanför städerna vid denna tid. De som befann sig i Aahren eller någon av de andra revolterande städerna hade dock mindre tur. Detta drabbade de flesta budbärarna av nyckeln samt åtskilliga av svärdet och tornet.

Tiden efter kuppen har inte heller varit nådig mot Budbärarorden. Överallt där striderna stog som hårdast syntes trupper ledda av ledare i röda tabarder. Men få av dessa lever idag, ingen nåd kunde utges till så trogna tjänare till Arneds ätt. Idag lever högst ett fåtal dussin av Budbärarna och i all praktisk mening kan Budbärarorden sägas vara upplöst.

Det finns dock ett fåtal som fortfarande är trogen sin ed mot Kungaätten, en av dessa är riksföreståndaren Edarins hirdhövding herr Eron Ersson Tride. Även om ingen vet med säkerhet hur det ligger till, kan det mycket väl vara så att han är den idag längst tjänande, ännu levande, budbäraren med sina 25 år i Konungens tjänst.

Under sina år som riksföreståndare såg Edarin till att herr Tride kunde utöka den lilla skara budbärare som fortfarande lever och finns i Aralond. Idag är budbärarna en fem-sex dussin. En hel del har dock förändrats till följd av kriget och dess krav. Bland annat reser budbärarna numera sällan med sina röda tabarder, de används vanligen bara när bud skall frambäras och på säkra platser som i Aralond. De funktioner som budbärarna av nyckeln och svärdet tidigare utförde har nästan helt upphört. Ingen av de nyinsvurna budbärarna har upphöjts till dessa ranger. Inte heller någon ny Kunglig Budbärare har utsetts. I praktiken har dock herr Tride den funktionen såsom kanslichef i riksföreståndarens hov.

* Den under tidigt 600 tal i Aahren verksamme skattmästaren är vanligtvis inte sen att påpeka sitt släktskap med denna högt ärade man. Detta har även gjort att Budbärarorden för tillfället inte har några problem med att få pengar från kronan.