På resande fot

Det mesta vi gör i Gyllene Hjorten är att resa. Vi genomkorsar världen i jakt på äventyr och på något sätt lyckas vi alla sammanstråla med några timmars lucka på ett och samma ställe. Där dricker vi några krus mjöd och pratar om vad som timats sedan sist.

Den här texten, och efterföljande resetabeller, har för avsikt att ge resandet en helhetsdräkt. Tanken är att man ska kunna använda detta för att få stöd i sitt resande och få perspektiv på hur stort Erborigien egentligen är.

Erborgien brukar jämföras med halva Europa, det har sagts Njarka i norr till Aralond i söder motsvarar ungefär sträckan Nordkap - Bayern i vår egen värld. I Erborigien, liksom under vår egen medeltid, var vägnätet av varierande kvalitet. De bästa vägarna finns i Aralantha, där några större stenlagda vägar knyter samman de större jarladömena. I Naronien finns det några större vägar som band ihop furstestäderna. Dessa är bitvis stenlagda och av god kvalitet för att kunna användas av furstarnas trupper. I Randersmark är vägnätet inte utbyggt. Landet är relativit slätt och lättframkomligt, bruket av klövjehästar är utbrett och därför föreligger inte behovet av vagnar på samma sätt som i andra delar av Erborigien.

Hastigheten då, ja man har räknat ut att större följen under medeltiden färdades med hastigheten av 40-45 km / dag. Adam av Bremen (†1085 tysk historieskrivare och föreståndare för en klosterskola) angav avståndet mellan olika platser i Skandinavien i dagsfärder. Hans dagsfärder varierar mellan 44,3-65 km / dag. Men i gengäld ansågs en dagsfärd på Island vara 37 km / dag. För en vandrare bör en dagsfärd ha varit 3-4 mil / dag, det samma gäller klövjehästar (packhästar).

Men man måste komma ihåg att bedöma terräng, och inte minst årstid. Dagarnas längd varierar avsevärt i norr beroende på årstiden och alltså även dagsfärdens längd. Dessutom måste man tänka på att man är i behov vilodagar om man färdades längre sträckor. Tillgång till mat och värdshus påverkar också hur mycket man kan resa på en dag. En som tvingas jaga tre timmar varje dag färdas kortare än en som hittar ett värdshus vid varje skymning.

Sjöresor går snabbare än de till lands. I Erborigien är det i Lambesjön och kusten mellan Aralond och Dahlen där riktig sjöfart förekommer. Men även i de stora floderna förekommer livlig trafik, som till exempel Chelmiaån, Tiriaån, Rakenälven och Sorgens Flod.

Hastigheten i floderna varierar starkt. Faktorer som farbarhet, uppströms och nedströms spelar in. Men två saker bör poängteras om sjöfärder. Det första är att sjöfärder inte går dag och natt som vi är vana med idag. Det finns inget fyrnät, förutom på Lombarerna, därför är de kaptener som riskerade sitt fartyg om natten få. Detta gäller förstås inte färder över havet. Det andra att fästa uppmärksamhet på är isen. Erborgiens norra floder fryser tidigt, så färder på dessa är omöjligt under hela vintern. Den stora sjön Lambens kuster brukar vara frusna under tre-fyra månader varje år, men en mild vinter kan innebära att sjöfärder i delar av sjön är möjliga nästan hela året. Aralanthas sydkust har särskilda förhållanden. En varmvattenström går förbi Aralond, och det gör att havet kanske fryser en gång i varje generation. Utanför Dahlen går en kallvattenström, det gör kusten bister under hela året och tillfrusen i fyra-fem månader. De två strömmarna möts i havet någonstans utanför Lisya, och det området är känt för sina malströmmar.

De tabeller som nedan presenteras anger avstånd i dagsmarscher (landvägen) under gynnsamma förutsättningarna. Här räknas med att årstiden är sommar (med torra och lagom långa dagar), att man reser utan de uppehåll som gör resandet bekvämt, att man varje dag har lätt tillgång till mat, att färdhastigheten är den maximala som samma man/kvinna och eventuell häst orkar hålla under en längre tid. Siffrorna tar hänsyn till terräng och vägstorlek. Dessutom är det alltid den snabbaste vägen som anges, och det är inte alltid den väg som är närmast på kartan. Det räknas också med att det längs resvägen råder fred, lugn och stabilitet. Något som i stora delar av världen hösten 629 blott en önskedröm.

Tabellen anger helt enkelt antalet resdagar under de bästa förutsättningarna. Tempot är snudd på hjälteknäckande, utan den minsta mjödtröst. Den som vill göra resan till ett njutningsfullt äventyr bör lägga på ett rimligt antal dagar för mysiga värdshus, spännande städer, dåligt väder, framdragande arméer, oväntade händelser som kan leda till äventyr och annat som kan vara värt att berätta på värdshuset.

Fotnot: Den historiska underlaget bygger på Leif Gahrns bok Bland Svear och Götar. Versioner av artikeln har tidigare publicerats i fansinet Nordstjärnan och i Gyllene Hjortens medlemsblad Hjortspår.

Aralantha

Kommentarer

• ¤ Bara dvärgar och idioter försöker resa landvägen.
• Resan mellan Tiria och Erdamaar är beräknad via Tuve. Sker resan över Aahren tar det 28 dagar.
• Resan mellan Åtuna och Aahren går över Noedren. Sker resan via Erdamaar tar det 27 dagar.
• Resan mellan Khanmaar och Åtuna går över Tuve. Sker resan över Aahren tar det 28 dagar.
• Resan mellan Aralond och Erdamaar går på småvägar mellan Söderskogen och Digerträsket.

Randersmark

Wenheim

Hövding Rannvi har en del att göra. År av vanskötsel under Agnors välde gör att Wenheim har alldeles för få vägar på alldeles fel ledder.

Naronien

Lägg märke till att Stafgard och Godhem sydost om Tere saknas i tabellen, ock att ett par vägar som tidigare saknades numera har ritats in på kartan. Tag därför avståndsangivelserna till Teretrakten som ungefärliga (och i överkant).

Gränsöverskridande resor

Då tabellerna endast täcker inrikes resor presenteras här avstånden mellan några gränsstäder.