Om salthandel

"Traditionellt har salthandeln från Aralond, där det enda prima havssaltet framställs, tagit flod- eller landvägen till Aahren, sedan vidare över Noedren över Tiriaån in i Randersmark eller över Lamben till Lombarerna - som sedan säljer det vidare till Östnaronierna.

Det aralanthiska inbördeskriget, som bröt ut år 626 då usurpatorn Mornam mördade kung Gladoron, stoppade tidvis denna trad under 626 och första halvan av 627, till förtret för köpmän från Aralond till Gargul. När sedan prins Edarin tog Aralond med storm under vårvintern 629 innebar det ett nytt stopp - som blivit långvarigt. Det har gjort att salt nu smugglas med stort besvär och höga kostnader den gamla vägen, eller följer bergsvägen Feodras, Jalum, Meldar, Patre/Noldria. Men det finns också en helt ny handelsled.

Det vi ska koncentrera oss på här är saltets nya väg. Då prins Peder av Dahlen i lönndom slöt pakten med Edarin, som senare ledde till Aralonds befrielse, underhandlade han samtidigt med ombud för kung Vidar av Randersmark. Det primära intresset var ej då saltet, utan mer om hur kung Vidar med hemliga subsidiéer och vapenlaster kunde stödja Nars ätts sak. Gemensamma ansträngningar gjorde att Tiriaåns flöde från Slänte vid Storfall, den stora förkastningen som avgränsar det randerska slättlandet mot den omfattande Norra marsken, till Chelmiahavet började att nyttjas. Först sporadiskt och improviserat, men med tiden allt mer organiserat. Ett stort hjul i Slänte vid Storfalls kant uppfördes. Hjulet gjorde det möjligt att sänka ned hästar och varor för den lodräta bergsväggen. Dahlens folk och nordborna rensade upp till en seglingsbar sjöled längs Tiriaåns huvudfåra i Marsken.

Denna led iakttogs av köpmän från Aralond som genast såg en ny väg för sitt vita guld. Snart kom den första saltlasten. Nu sker huvudparten av frakten av salt denna väg. Först seglar köpmännen sina koggar till Varli, där prins Peder av Dahlen tar upp skatt. I Varli lastas saltet om till nordbornas drakar som är de enda skepp som tar sig igenom Tiriaån till Storfall. Där hissas saltet upp och tas hand om randerska köpmän. Här tar förövrigt den randerska kronan, Trivaldi-klanen och Jarnvidr-klanen gemensamt upp skatt, trots att det egentligen är Jarnvidrs område. Det beror på att expansionen av Slänte knappast hade varit möjlig utan Kungligt stöd och bistånd från Trivaldi.

Denna salttrad har medfört att näringarna i både Varli och Slänte expanderar med en hastighet sällan skådad. Kommersen är livlig i de båda städerna, och det sägs från köpmannahåll att möjligheterna är långt ifrån till fullo utvecklade. Det talas om att försöka få frakta saltet vidare till Lamben längs Tiriaån, men detta kräver Åtunas medverkan. Något som i dagsläget är svårt då det råder frostiga förbindelser mellan Randersmark och Åtuna. Men Åtunas separat-vapenstillestånd med Nars ätt, och avfall från Mornam bådar ändå gott. Det finns cyniker som säger att det var saltets möjligheter som gjorde att Åtuna bröt med Mornam av Aralantha.

Denna utveckling av en ny väg för saltet medför andra effekter av god art för södra Randersmark. Bland mycket har priset på saltad fisk sjunkit. Tidigare fångades fisk i Lamben, som saltades i Havaport, och som sedan fördes ned till Markrikes fjärding. Nu fångas fisken och saltas i Dahlen, och sedan skeppas fisken till Markevi."