Tillståndet i världen 643

Aralantha

Under slutet av sommaren kröntes prinsessan Svava till drottning av Aralantha. Förmyndarrådet upplöstes därmed, efter att ha styrt landet i tio år. Rojalistisk yra har rått, och drottningens ställning uppfattas av de flesta som stark.

Drottningens första viktiga beslut var att utse en ny jarl i Tuve. Den åldrige och sinnessvage jarl Edar fick kliva tillbaka till förmån för sin rådgivare Doringer Falk, som i praktiken styrt jarladömet ända sedan inbördeskrigets slut. Som pris för jarlatiteln fick Doringer lämna tillbaka det under inbördeskriget ockuperade friherradömet Nordanudd till Noedren.

Randersmark

Läget i Randersmark har inte förändrats mycket under året. Kung Vidar är fortfarande ifrågasatt, men inte akut hotad. Randersmarks bidrag till att befria Naronien såg ut att bli en välbehövd propagandaseger för kungen, men Keis utnämnande till furste har saboterat det.

De randerska ryttare som deltog i kriget i Naronien återvände hem efter att ha hjälpt till att rensa upp på landsbygden efter segern vid Borgevid. Inför slaget om Borgevid förhandlade Randersmark till sig löften från Naronska befäl om belöning för sitt deltagande i form av exklusiva handelsrättigheter och herrskap över Triti enligt wenheimsk modell. De pressade naronska befälen gick med på detta å Almars vägnar, men furst Kei har inte funnit anledning att infria löften som andra givit. Det enda Randersmark har fått är en liten handelsenklav i Hedevi, i vilken randersk lag ska råda. Enklaven skall vara randersk så länge som kung Vidar lever. Denna lilla eftergift kan dock visa sig vara nog så betydelsefull, om inte annat som fristad för oliktänkande.

Den ursäkt för bristande respekt och tacksamhet för Randersmarks bidrag i kriget som utlovats har Kei vägrat att leverera, vilket man i Randersmark uppfattat som en skymf mot Kungen och hela landet. Det generella tack som Kei vid segerbanketten riktade till alla som bidragit till kampen uppfattades inte av Randersmark alls stå i paritet med det som borde ha tillfallit dem.

Wenheim

Hövding Rannvi har inte haft ett lätt år. Keis byte av titel och betonande av "det gamla, enade Naronien" uppfattades genast som hotfullt, och inte blev det bättre när prins Grimar utnämndes till furste av Gargul i början av hösten. Även om Naronien inte verkar rusta för krig genast är oron inför framtiden stor. Det upprustningsarbete som pågått under kriget i Naronien har fortsatt, och speciellt Yabon och Brantvik förstärks.

Situationen kompliceras ytterligare av att Rannvi, som inte längre är ung, saknar en självklar efterträdare. Vem som ska ta över efter henne är något det viskas om i Gargul, men ingen verkar ha något svar på frågan.

Naronien

Prins Keis oväntade återkomst vid årsskiftet ledde till seger över Njarkas styrkor, men det var inte förrän på senvåren som lugnet började lägga sig i Naronien. Lokes prästerskaps desperata försök att störta världen i Ragnarök misslyckades, och Keis ledning över landet tog en ny vändning. Kyrkans makt tonades ned, Borgevid fick tillbaka sitt gamla Nemevid, hans trogna överbefälhavare Silverlans avrättades för förräderi och Kei själv övergick från att vara prins till furste. Furst Karg installerades som ny(gammal) furste av Njarka, Maris Tre Nätter av Triti fick bestiga furstetronen i Triti och Keral Kloskarpe var snabb att se vart vinden blåste och fick Keis förtroende att behålla makten i Tere. Prins Almar, som i Keis frånvaro lett försvaret av Det Fria Naronien, bröt med sin far medan Grimar stannade vid Keis sida.

När Grimar utropades till furste av Gargul i början av hösten uppfattades det som en öppen provokation av Wenheim, men inga åtgärder i den riktningen har vidtagits öppet.

Landet har under hösten präglats av en period av ökad stabilitet och en del av Keis visioner om en nyordning och ett rättssamhälle med ökad trygghet för den enskilde tycks ge snabba resultat. Generellt är folket avvaktande positiva.

Kyrkan

Överstepräst Derion Dahl avled under våren efter en skada han ådragit sig i slaget vid Borgevid/Nemevid och genom hans död förseglades templet. Flertalet präster och tempeltjänare lämnade under året Naronien och Argachtons råd sammanträdde i Odels, där Estrid, tidigare Odens storpräst, utnämndes till ny överstepräst.

Gyllene Hjortens Orden

Orden har haft sitt mest omtumlande år någonsin; från de smärtsamma triumferna under våren till det nesliga upplösandet av orden på hösten. I Björkskogen bistod flera ordensmedlemmar i den desperata kampen för att förhindra Lokesprästinnornas försök att framkalla Ragnarök; en kamp som till slut lyckades. När Kei visade sitt nya ansikte strax därefter valde två av ordens medlemmar och en vän – riddare Rana, Garm och Isa – att försöka mörda honom. De fångades dock in och fick plikta med sina liv. Rana dubbade strax innan detta Vanja Köldgrip till riddare av orden; en dubbning som Bard och Jorund bekräftade vid ett senare tillfälle.

Vid ett ordensmöte i en glänta i en skog om hösten visade det sig att orden var avslöjad och på väg att infiltreras. Riddarna Bard och Jorund upplöste orden; ett beslut som de tre riddarna fattat tidigare under hösten vid ett hemligt möte. I kaos och förtvivlan lämnade alla gläntan och gick åt varsitt håll.

Strax före yolatid började små meddelanden dyka upp på olika ställen och en ny kallelse spreds i största hemlighet…