Tillståndet i världen 644

Naronien

Det har varit en tid av konsolidering i Naronien. Det krigshärjade landet börjar långsamt återhämta sig och resa sig ur spillrorna, men mycket återstår innan det står stadigt på egna ben. Furst Kei har med följe besökt de tre övriga furstendömena i Naronien (Östra Naronien ej medräknat) och vid dessa möten avhandlat deras behov och möjligheter. Med sig har han haft en wenheimsk kvinna – Eoanna Örnkrona – som under året etablerats ”vid furstens sida”.

Furst Grimar har etablerat Nemrals näve som sin personliga stödorganisation, främst riktad till ungdomar. De har gjort sig ett namn som särskilt hängivna, och väckte uppståndelse när de – anförda av Grimar själv – röjde runt på värdshusen i Brantvik (på wenheimsk mark) under en varm sommarvecka.

Tere, som undkommit krigets härjningar, är starkt för tillfället, och furst Kerals ställning är relativ självständig i förhållande till de andra furstarna. I Njarka försöker furst Karg att locka till sig så många nybyggare som möjligt för att kompensera för befolkningsförlusterna under kriget. Såväl frivillig som mindre frivillig inflyttning förekommer. De värsta ärren från kriget har röjts undan i Nemevid, men staden är fortfarande långt ifrån sin forna glans. Ett nytillskott, som kompenserar för den intellektuella förlust templets stängning var, är Nems skola, där allt från hantverk till magi ska läras ut. Även i Triti sker viss återuppbyggnad efter kriget och en betydande rustning av hären har inletts.

Vid midvinter kallade Kei till ett furstemöte för att avgöra landets framtida planer. Resultatet blev att Östra Naronien ska införlivas med riket inom två år, men att det ska ske genom list och propaganda i stället för öppen konflikt. Fursten av Njarka fick också förtroendet att inneha den nyinrättade posten som rikshushållare.

I och med fustemötet har tätare kontakter knutits mellan de olika furstendömena, främst genom nya handelsavtal som genom kraftigt sänkta genomfartstullar och en ny handelsstation vid Lamben ska öka handeln både inom och utom landet. Nemrals näve har blivit en allt vanligare syn på landsbygden i både Triti och Nemevid. Folket har gradvis fått det något bättre och Keis nyordning omfamnas av de flesta.

Prins Almar har tagit sin tillflykt till Birest, som är den enda del av Naronien som inte erkänner Keis överhöghet. Tack vare förbindelser med Wenheim över Grå bergen har denna lilla enklav av frihet kunnat bestå.

Wenheim

Oron över utvecklingen i Naronien är påtaglig. Naturligtvis har Keis utnämnande av sonen Grimar till furste av Gargul, vilket skedde redan hösten 643, uppfattats som en offensiv handling, och sonens med följe härjande i den fredliga hamn- och handelsstaden Brantvik gav upphov till en hel del intern oro. Hövding Rannvi gör vad hon kan för att förstärka landets försvar, men samtidigt brottas hon med bekymret att inte alla hennes undersåtar ser utvecklingen i Naronien som hotfull. Framför allt i gränstrakterna och runt Lambesjön finns spridda röster som ser vinster i ett enande av riket och som anser att Kei leder en positiv utveckling i Naronien. Det är främst bland handelsmän men även hos knektar och underbefäl som liknande åsikter yppas emellanåt. Samtidigt har en del handelsmän, främst utlänningar, lämnat landet av rädsla för en naronsk invasion.

I yolatid blev det känt att vaktchefen i Yabon självmant skrivit till Kei och erbjudit denne fri lejd in i staden. Rannvi förstärkte genast staden med pålitlig trupp. Vaktchefen är i skrivande stund häktad i väntan på rättegång.

Randersmark

I Randersmark har inte mycket hänt under året. Kung Vidar fick utstå intern kritik för att medverkan i befrielsen av Borgevid/Nemevid inte ledde till några mer direkta fördelar för riket, och han har även kritiserats för att alltför passivt se på den framväxande makten i nordväst. Dysterkvistar har redan tagit för givet att Randersmark kommer att ha direkt gräns mot Keis rike inom ett par år, då Wenheim antas ha införlivats på ett eller annat sätt, ”...och vad händer sedan?!”

Aralantha

Den nyblivna drottningen har setts resa runt i sitt väldiga rike under året; ofta i mindre följen och tämligen oanmäld har hon visat sig bland folket till stor glädje och inspiration för undersåtarna.

Emot den nya regimen i norr har man intagit en kylig men avvaktande hållning. Febril aktivitet har dock rått i Odels, där jarl Meiron Solkulle börjat rusta upp längs gränsen. Den omstridda Björkudden och borgen vid Rakendri, som båda nu är i Odels ägo, riskerar att bli föremål för konflikter.

I övrigt är läget i Aralantha tämligen oförändrat och opåverkat av skeendena i norr, möjligen undantaget Noldria och i någon mån Noedren där man håller ett vakande öga norrut.

Kyrkan

Kyrkan håller på att finna sig tillrätta i sitt nygamla säte i Aahren, men överstepräst Estrid har en svår uppgift framför sig - till förlusten av Naronien och Borgevid läggs det stora antal präster som omkom under det naronska kriget.

Orden

Sedan Orden upplöstes under tumultartade former hösten 643 – då riddarna funnit att den blivit för öppen, infiltrerad och helt tappat sitt syfte – skedde i största hemlighet en återstart under ledning av dvärgakonungen Dvalin. Dvalin – på tillfälligt och ytterst väl förborgat besök från expeditionen på andra sidan Norrskenströskeln – oroades över tingens utveckling i Naronien och över sin forna vän Kei. Han bekräftade riddarnas beslut att upplösa orden i hans frånvaro, men valde att återinstifta den med en mycket strängare urvalsprincip, hårda prövningar och krav på absolut sekretess. I framtiden kommer ordensmedlemmarna att tvingas till mycket större lojalitet mot saken och Orden än tidigare.

Under året har Orden fokuserat på att samla information om läget i Naronien för att kunna underminera Keis styre. Nars tre svärd har återigen väckt Ordens intresse, då styrkans svärd tros ha fallit i Keis händer.