Tillståndet i världen 645

Naronien

Under det gångna året har Naronien slickat sina sår ytterligare. Fler och fler delar av landet har fått känna på Furst Keis behov av makt, även om detta främst skedde i början av hans tid som furste, för att statuera exempel och gentemot mäktiga personer som inte frivilligt svär honom sin trohet offentligt. Detta att gå över från asadyrkan till ödestro har också påverkat en del - i synnerhet de som är närmast hans makt och de som råkat ut för bestraffning då de blotat till asagudarna offentligt. Detta har lett till en viss ström av flyktingar av olika slag. Det har även lett till en del mindre omflyttningar inom landet då en del söker lyckan i Nemevid och vill bli bland de främste bland ödestrons tjänare. De flesta är fortfarande nöjda med den nya ordning som råder och att Fursten har en kvinna vid sin sida.

Kei har även utmanat Zaardras genom att skicka dem ett påbud om att allt högvilt i Björkskogen ska tillfalla fursten. Än så länge har Zaardras givetvis ignorerat denna propå.

Furst Grimars mer välartade medlemmar ur Nemrals näve har gjort en hel del välvilligt sinnande utflykter till Wenheim, se nedan. En hel del sånger har också börjat florera på värdshusen och i gränstrakterna mot Wenheim. Det är antingen nidvisor eller hyllningssånger baserade på huvudpersonerna Rannvi, Grimar och Kei. Några av dessa framfördes vid Midvinter, då ett fint följe från Kei gav sig av mot Gargul för att fria från Grimar till Rannvi, varvid de stötte på wenheimare av den stoltare och oräddare kalibern.

Grimar roar sig även med att se till att hans bror har det så kärvt som möjligt. Hans far tar ju inte ens ordet Birest eller Almar i sin mun – han anser dem vara bortsuddade från ödets väv. Grimar däremot ser till att stadens tillfartsvägar är oroligare än normalt. Detta är något som än så länge kan hanteras av Almar, som får hjälp från lite olika håll. Utöver kyrkans stöd så har herr Ormklyve återvänt från en tid i fängelsehålorna i Nemevid och åter blivit en god rådgivare till Almar. Genom dennes förtjänst får Almar även stöd av en del äventyrliga ädlingar från Aralantha.

Under hösten blev drottning Nanna dödad under oklara omständigheter i gränslandet mellan Birest och Ledeby. Furst Kei har inte missat ett tillfälle att vinna en propagandaseger. Samtidigt som han offentligt uttryckte sin sorg och lät furst Grimar eskortera liktåget till den aralanthiska gränsen har han sett till att rykten florerar om att Birest eller kanske Wenheim har någon koppling till dådet. Nannas död är inget som vanligt folk bekymrar sig särskilt mycket om. Det som oroar dem är snarare hur hon dog, då det går många rykten – det ena värre än det andra. Vad är det för någon otäck person, eller varelse, som är upphovet till hennes död och var den nu är undrar man.

Tere, Triti och Njarka stärks alltmer. Njarka har i hög grad börjat nyttja de fria handelsavtalen och satsar en hel del på handelsvägen ner mot Lamben. De utnyttjar nu sina naturtillgångar i en högre grad än tidigare.

Wenheim

Wenheim har präglats av orolighet inför framtiden. Naronien framstår som hotfullt, furst Keis intyganden om motsatsen till trots, och avsaknaden av någon tydlig efterträdare till hövding Rannvi fortsätter att ge upphov till vilda spekulationer.

Med start under början av året har Nemrals näve lagt alla sina resurser på att stärka sin position i Wenheim och skapa goda relationer med folket i syfte att stärka furst Grimars anspråk på tronen. I likhet med verksamheten i Naronien har man hjälpt till att resa lador och bygga broar, varvat med propaganda om Grimars förträfflighet. I enlighet med tidigare löften har man börjat bredda forsen i Brantvik för att göra den farbar, och på en del håll har man lagt sig i rättsskipningen genom att utfästa belöningar till de som fångar ökända kriminella. Än så länge har Näven inte varit inblandade i några större våldsamheter, men en del fruktar att det bara är en tidsfråga innan det händer.

Nävens verksamhet har splittrat det wenheimska folket. En del anser att den förrädiska rörelsen borde förbjudas och kastas ut, medan andra är tacksamma för all hjälp de kan få och inte skådar given häst i mun. Näven har fokuserat sin verksamhet i de västra delarna nära gränsen, medan man har haft svårare att få fäste norrut och längre in i landet. Det är framför allt på landsbygden som de återfinns, även om de har viss närvaro i städerna. Gargul har man dock än så länge hållit sig borta från i rädsla för att det skulle kunna provocera fram en motreaktion från hövding Rannvi.

Klintjebergen har alltid varit kända för sina underliga företeelser. Vid Midvinter skedde återigen något väldigt underligt vid en raststuga som kallas Ekero. Många resande hade stannat till just denna natt, så rykten sprider sig nu åt alla hörn om detta. Det sägs att ett träd åt upp en hel familj och att detta träd inte är någon annan än Midir, det sedan länge, under jorden, fängslade mäktiga väsen som är hövding i Midirdalen i närheten av Ekero.

Randersmark

Det gångna årets största händelse i Randersmark är utan tvekan den avsatta drottning Nannas död i Naronien under hösten. Omständigheterna kring hennes frånfälle är inte kända hos folket i gemen, men en mängd rykten sprids hos folket och uppfattningarna hos den vanlige randersmarkaren varierar från att en ädel dam mött ett ovärdigt slut till att det var rätt åt den aralanthiska häxan. Kung Vidar uppges vara förtvivlad och framstår inte direkt som den starke ledare han en gång var, vilket ännu en gång lyfter frågan om ifall klanerna borde välja en ny kung.

Även randersmarkarna tycks påverkade av vad som sker i Naronien och Wenheim och det har setts spejare från Randersmark på gränsen mellan Naronien och Wenheim.

Aralantha

I Aralantha råder fred och välstånd, och hållningen mot norr präglas av vaksamhet och försiktighet. All form av konflikt med Naronien har hittills undvikits, även om drottningsmoderns död nu riskerar att förskjuta balansen. Även om furst Kei uppges sörja drottning Nanna som sin egen syster och hans egen son Grimar följde hennes bår hela vägen fram till aralanthiska gränsen så är det många i söder som ser det som rökridåer och ett hån mot drottning Svava snarare än en gest av vänskap.

Många av de mer hetlevrade ädlingarna i söder skulle inget hellre än att dra i krig för att hämnas det de ser som en förolämpning mot Nars ätt, men drottningen har hittills upprätthållit lugn och ordning bland folket.

Kyrkan

Till skillnad från den officiella hållningen i Aralantha tar kyrkan starkt ställning mot furst Keis Naronien och de försök som där börjat göras för att hindra folket från att blota till gudarna. Än så länge rör det sig inte om regelrätta förföljelser, men asapräster uppges ha försvunnit spårlöst efter att ha hållit större blot och gudatroende flyktingar har börjat dyka upp både i Wenheim och i Aralantha.

Snarare än att direkt vända sig mot furst Kei har kyrkan valt att stödja Birest och prins Almar, dels genom att sända asapräster som kan leda blot och hålla moralen uppe hos folket, och dels genom att bidra till stadens försörjning med mat och andra förnödenheter via Wenheim.

Gyllene Hjortens orden

Under året har Ordens fokus varit på furst Kei och utvecklingen i Naronien, samt på att stödja prins Almar och Birest med underrättelser och beskydd.

Drottning Nannas död kom som en chock för många i Orden. Vad gemene man inte vet är att Nanna dödades av draugen Bodvar när hon själv försökte sända draugen till Hel. Nanna, som bland annat eskorterades av ordensbrodern Lärka, hade återtagit Vishetens svärd från alverna för att med det dräpa draugen. Varför försöket misslyckades och hur draugen ska kunna dödas är frågor som nu måste besvaras.

Bodvar har övervakats av Orden både före och efter dådet. Han tros ha slutit någon form av förbund med furst Kei, och har oroväckande nog setts i prins Almars närhet i Birest. Under hösten sågs han anlita några naronska soldater för att lönnmörda Almars beskyddare mäster Grimla, men de misslyckades som tur var.

Några nya medlemmar har inte svurits in.