Erborigiska tidscykler

Idag säger vi att stormidsommar firas vart 25:e år och att då läggs sex dagar till almanackan. Med de vanliga tre midsommardagarna blir dessa nio tillsammans. Exakt tolv och ett halvt år efter stormidsommar firas stormidvinter. På Nars tid räknade man litet annorlunda för att hålla reda på cyklerna: man räknade först tretton midsomrar och sedan tretton midvintrar:

”… och därför skall vi under de tre längsta dagarna varje sommar fira Oden, Tor och Frej; och varje vinter skall vi under den längsta natten fira solens återkomst. Men så skall det också vara, att vi under somrarnas tid firar tolv midsomrar som vanligt medan den trettonde skall vara stormidsommar; och då läggs tre dagar och sedan ytterligare tre till tiden, och dessa är inga månadsdagar, utan i nio dagar kan nu gudarna firas. Men efter stormidsommar kommer vintrarnas tid, och då firar vi tolv midvintrar som vanligt men den trettonde skall vara stormidvinter; och detta skall vara tecknet på att somrarnas tid åter börjar.”

- Nars bok

Hur kommer det sig då att stormidvinter infaller så jämnt i nutida tideräkning? Utvandringen skedde egentligen stegvis under några år men under ett särskilt år ledde Arned själv den största vågen:

”Mitt folk, vårt värv här är förverkat. Men låt oss till tecken på en ny tid i ett nytt land, nå detta så att så att stormidsommar kan firas där!”

Att flytta på ett helt folk kräver ändå några års planering, så naturligtvis bestämde sig Arned för att se till att nå det nya landet det år då man firade stormidsommar. Påföljande år blev således år 1 e.u. och så vidare.

Den tvåhundraåriga cykeln - Yggdrasils dag

Utanpå tjugofemårscyklerna finns ytterligare en, mindre känd och näst intill bortglömd tvåhundraårig cykel. Var åttonde stormidvinter skall nämligen ytterligare en dag läggas till för att tideräkningen skall stämma med solens resa över himlavalvet. Många gånger har det varit så, att endast högre präster och skriftlärde vetat att minnas denna dag. Och då den skulle inträffa så utgick bud från översteprästen till gudamän och läromän att upplysa folket, så att de kunde fira solens återkomst på rätt dag. Denna extra dag är inte en månadsdag och läggs före midvinterdagen. För en dag som inträffar så sällan finns knappast några traditioner bland vanligt folk, men bland präster är det vanligt att man denna dag försöker ta till åminnelse något om världens höga ålder och mystiker antar att de kraftlinjer som verkar i världsträdet står extra mycket i fas denna dag.