Musik, dans, spel och lekar
Musik
Spelmän och musik är starkt förknippat med värdshus. Det finns barder som större delen av sina liv drar från värdshus till värdshus, stannar ett par dagar, spelar för sitt uppehälle och förnöjer folket med sitt spel och sällskap. Sedan drar de vidare till nästa värdshus eller adelshov.
Musiken som spelas på värdshusen är oftast trallvänliga visor som barder sjunger och där de övriga gästerna sjunger med i omkväden. Ibland spelar barderna även utan sång för att underhålla till mat och samtal, ibland sjunger de längre berättande ballader och gästerna lyssnar. Instrumenten de använder är både det ena och det andra: flöjter, säckpipor, lutor eller vevliror. Oftare är det folkmusikens instrument snarare än den klassiska musikens som vi återfinner i Erborigien. Styrande är som alltid om instrumentet är fränt eller inte: en gitarr må ha hur gamla anor som helst, men skulle inte uppfattas som frän av särskilt många.
Under årens lopp har många hundra sånger skapats av deltagare på föreningen Gyllene Hjortens arrangemang. Några etablerade musikgrupper som sorkar.se|Sorkar & Strängar och www.ravspel.com|Rävspel & Kråksång har gett ut cd-skivor helt eller delvis med erborigisk musik och Hedningarna har gjort en version av visan Drafur & Gildur.
Det gör att det finns en tydlig musikstil som kan sägas vara ”värdshuserborigisk”. Några typiska drag är trallvänlighet, inte sällan humoristiska sångtexter med mycket energi i.
En samling erborigiska sånger finns här.
Dans
I vissa trakter är det även brukligt att dansa på värdshusen, på andra ställen hör detta mer bylivet till och dansar gör man på fester i gårdarna snarare än med vägfarande gäster. Om somrarna när det finns större svängrum utomhus är ringdanser vanligt förekommande.
De danser som brukar dansas är olika typer av ringdanser (i Erborigien kallat svänge) eller uppställningsdanser (exempelvis engelska countrydanser). Till ringdanserna förekommer det att dansarna sjunger, som i färöiska balladdanser.
Dans förekommer även vid hoven. Dessa är då mer tekniskt förfinade och kräver viss träning för att få att se bra ut. Exempel är pavaner och andra processionsdanser.
Inom kyrkan förekommer också dans. Dels stillsammare danser med suggestiv musik där man hyllar gudarna, dels hetsigare danser som används av danserskorna för att komma i extas. De stillsammare danserna påminner om medeltida pilgrimsdanser medan de extatiska har mer österländsk prägel med inslag av exempelvis dervisher och magdans.
Några typiska danser är: * Branles simple (Enkel svänge) * Branles double (Dubbel svänge) * Branle de Bourgogne (Svänge från Bokfur) * Sellinger's round och andra tidiga countrydanser.
Spel och lekar
Alla kvällar är inte lika glada och lekfulla. Då kan ett spel med bordsgrannen vara ett sätt att fördriva tiden. Vanligast över hela världen är bräde men även kvarnspel, kungsbord (hnefatafl) och andra brädspel samt tärningsspel i olika lokala varianter är väldigt populära. I Aahren och Nemevid börjar även kortspel (främst olika varianter av kille) att vinna i popularitet.
Spel om pengar förekommer ofta men det rör sig sällan om stora summor. Vanligen kan det vara så att vinnaren kan betala sina kostnader för kvällen med vinsten. Vissa värdshus, men mer vanligt städernas krogar, är kända för att spelare som vill sätta stora summor på spel kan finna likasinnade. Den som är skicklig i spel blir ofta omtalad för det och lockar andra att pröva sin förmåga mot denne.
Sommartid kan gäster roa sig även med utomhuslekar. Inte sällan dukar värdshuset upp på någon äng när sommarnatten gör det för varmt att vara inomhus. Blindbock är en populär lek i alla länder, som brukar leda till mycket skratt och att unga junkrar och jungfrur får en anledning att ta på varandra. Lekar som går ut på att visa styrka, smidighet och balans är självklart alltid populära, särskilt i folkligare sammanhang. Från Aralantha kommer stångfejden, som prövar både tanke, balans och styrka. Två lag tävlar om att komma först över till motståndarsidans mjödkanna. Spelbrädet är plankor och det kan spelas med sex, nio eller tolv lagspelare i varje lag. Det är lagkaptenerna som bestämmer hur lagets spelare ska flyttas på plankorna. Varje planka får bara innehålla en spelare och när det finns två uppstår en kamp med stav för att få motståndaren att falla av.