Ordstäv från Erborigien

Bäste äventyrare,

På konungs Vidars uppdrag samlar jag, Thorgeir Boklärd i Lärke, på ordstäv från Erborgiens alla hörn. Hittills har ni, Tappra Äventyrare, som rest i när och fjärran bidragit med en del alster. Jag vill tacka min landsman Arnur Kem för följande; En bonde i Tunmar sår på samma sätt som en bonde i Utby. Från diverse källor har följande inkommit.

"Hon har så vita händer", sa bondpojken om fröken från Aahren, gifte sig med granndottern.
- Ordstäv från Noldria

"Gris som gris", sa bondmoran och åt opp bonden.
- Gammalt ordspråk från Njarkatrakten

Vätte som vätte, Sprätte som sprätte.
- Vidklyfte

De enda man kan lita till fullo på är släkten. Förutom om det gäller ett arv.
- Ordtäv från Tere

Ett finger går väl an men ett ben, då faller man.
- Soldatordspårk om skador

Vänskap kommer och går men släktskap för alltid består.
- från Njarka

Lura mig en gång förbannad vare du. Lura mig två gånger förbannad vare jag.
- från Njarka

Fagert tal fäller sällan byten.
- Zaardras

Från okänd källa i Noedren har jag fått det här ordstävet; När göken gal på bar kvist, sälj kon, köp korn.

I vårt grannland Wenheim är folket mån om en bards väl och ve. Följande exempel har inkommit från de södra delarna av landet; Ett stop före sången. Wenheimarna är ett gammalt folk i en ung nations skepnad. Det nya landet har skapat många nya ordstäv, varav följande är präglat av den nya nationalkaraktären; Hjälp en resande i backen, icke när han hunnit över.

Slutligen vill jag bidra med ett eget ordstäv från mina hemtrakter kring Bratesjön; Ingen eld är som egen eld. Fortsätt att skicka in era bidrag. För att kunna göra en sammanställning av nationalkaraktärerna behövs många fler ordstäv.

De bästa av hälsningar

Thorgeir Boklärd i Lärke, Mäster i historia