Fredsvåren 643

Våren har varit mycket hård för dem som överlevde kriget. Många är de som förlorat nära och kära, många är de som fått gården bränd och djuren dödade, och många är de som svälter. Särskilt svårt har det varit i de områden som varit ockuperade av Njarka. En av prins Keis viktigaste uppgifter under våren har varit att se till att förnödenheter transporterats från de något mer välmående södra delarna av landet till de svältdrabbade nordliga delarna. Men trots alla ansträngningar har många fått sätta livet till.

Landsbygden plågas dessutom av kringdrivande njarkiska rövarband (och sannolik även ett och annat naronskt sådant, även om alla föredrar att skylla på njarkier) och vättegrupper. Prins Kei har avdelat soldater för att rensa upp, men det har visat sig ta längre tid än man kunnat tro. Det stora antalet inhemska flyktingar som driver omkring, eller i bästa fall är på väg hemåt, gör det svårt att veta vem som är fiende och vem som är vän.

Ett stort antal njarkier blev kvar i Naronien efter slaget. Naronien har valt att inte ta några krigsfångar, utan njarkierna har alla varit fria att gå. En del har återvänt till Njarka, trots att det är uppenbart att där inte finns någon mat och att svält kommer att drabba dem, och en del har valt att stanna kvar för att mot löften om mat hjälpa till med att bygga upp landet, och kanske främst Borgevid, igen.

De asapräster som drevs på flykten under kriget har börjat återvända, men de flesta tempel står fortfarande tomma. I Borgevid ligger översteprästen döende efter att ha skadats under slaget.

Trots den misär som råder finns ändå en stark framtidstro hos folket, och prins Keis återkomst och seger har ingjutit hopp i befolkningen.

Efter att ha väntat ut snöstormar och oväder har prins Kei begivit sig norrut för att avsluta det som påbörjats i Borgevid och en gång för alla besegra lokes fäste i Njarka. I slutet av förstesådd tågade han norrut tillsammans med sin son prins Almar och en mindre trupp för att inta Njarka stad, och med tanke på att så gott som varenda människa som var stark nog att hålla ett vapen hade tvångsvärvats till den här som skingrades efter slaget om Borgevid förväntas inget hårdare motstånd.