Naronien i yolatid 644

Vad har hänt?

Efter Furst Keis storstilade återkomst för två år sedan, följt av hans nya programförklaring på våren 643, har Naronien huvudsakligen varit ett land under konsolidering. Att få ordning och reda i landet har varit furstens primära mål, och det har märkts i en rad åtgärder för att få fart på jordbruket och handeln (subventionerat utsäde för utsatta grupper, lägre tullar på vissa nyckelvaror...).

Lag och ordning har också varit ett primärt mål för fursten. De sista kringstrykande resterna av Njarkas armé har successivt fångats in och ... avförts. Armén har slickat såren och försiktigt börjat bygga upp sin kapacitet igen. Brist på såväl folk som ekonomiska resurser (mycket på grund av satsningar på andra områden) har dock gjort att upprustningen gått långsamt, och hären står fortfarande långt från sin fulla potential. Ett undantag är vapen- och rustningsindustrin som går för full fart och lagren av brynjor och svärd växer stadigt. Dessa satsningar inom metallindustrin har bidragit till att börja få snurr på ekonomin, men det är ännu långt från goda tider.

De fyra lydfurstarna har alla etablerat sig i sina furstendömen och i sina nya roller. Keral i Tere har haft den lättaste omställningen och inte mycket i det dagliga livet har påverkats av omställningen i Nemevid. De yttre hoten upplevs för stunden som mindre än tidigare. Frånvaron av omedelbara yttre hot har lämnat utrymme för interna dragkamper men också för den dekadens och allmänna skörlevnad som - i vissas mening - präglar Naroniens västra utpost.

Karg i Njarka har den socioekonomiskt största utmaningen. Folket är utarmat och gårdar har legat i träda. Att få plogarna i marken och skördarna bärgade har varit något av det viktigaste för den nygamle fursten, som dock snabbt accepterats av det tåliga folket i norr. Trots knappa resurser håller Karg Norrskenströskeln under noggrann bevakning.

Maris i Triti har haft andra utmaningar. Den landsända som klarat sig bäst från inbördeskrigets härjningar har inte haft samma behov av återuppbyggnad, men Maris har å andra sidan fått kämpa mer för att bli en etablerad och accepterad ledare. Genom att samla ett namnkunnigt följe omkring sig och satsa på kultur och vetenskap har han dock börjat skapa sig ett namn som en man med visioner och den inledande tveksamheten hos en del inflytelserika borgare och storgodsägare klingar nu gradvis av.

Grimar har varit synnerligen aktiv med att driva igång sin egna ungdomsrörelse Nemrals Näve. Någon större organisatör har han inte varit, men med målande beskrivningar, inspirerande tal och våghalsiga utmaningar har han snabbt samlat en skara beundrande och hängivna följare. Utflykten in på Wenheimskt territorium sommaren 644 - när Grimar och Nemrals Näve levde rövare på värdshusen i Brantvik - är fortfarande en snackis i Nemevid.

Furst Kei har tillbringat största tiden i Nemevid, men också gjort utflykter i landet. Varje furste har under 644 fått ett officiellt besök på hemmaplan då Kei förhört sig om framstegen i furstedömet, men också fört enskilda samtal med var och en mellan fyra ögon. Furstarna har också avlagt visit i Nemevid, men aldrig förut har alla setts samtidigt. Den största förändringen runt Kei är annars den wenheimska kvinna som börjat synas vid hans sida. Hon för sig med stor självklarhet i Nemevids hov och han syns alltmer sällan utan henne.

Vad händer nu?

När Kei bjöd in - eller snarare kallade - till överläggningar med samtliga furstar i anslutning till midvinterfirandet i Nemevid kom det inte som någon stor överraskning för furstarna. Kei hade berört behovet av en intern samordning och överläggningar om framtiden vid de enskilda samtal som han fört med dem under året.

Kallelsen var visserligen ganska fåordig, men det stod utom allt tvivel att mötet skulle vara av den största vikt. Det skulle dessutom vara kort. Så långt visste man när furstarna en efter en red in genom Nemevids portar en bitande kall dag i Yolatid 644. Ankomstdagen följdes av en dag med sociala aktiviteter, folkets hyllningar och en bankett om kvällen (där inget utrymme för intimare samtal lämnades och Kei visserligen hälsade artigt och välkomnande på alla furstarna men sedan knappt visade dem någon uppmärksamhet och avvisade kort alla trevare...).

Och så den tredje dagen som är vikt åt Mötet. Det kommer att ske bakom lyckta dörrar. Var och en är begränsad till en handfull rådgivare och hovfolk av det allra mest betrodda slaget. Inga tunga vapen får medföras av andra än furstarna själva. Frågor skall diskuteras som kräver fullständig diskretion.

Möjligen oroar det furstarna något att Kei under hösten visat sig ovanligt nyckfull och hastig i sina domar över än det ena, än det andra. Det ryktas om att mer än en person i prinsens direkta närhet fått sätta livet till när något inte fallit ut som fursten önskat. Somliga viskar att den där wenheimska kvinnan utövar ett inflytande på honom som inte är helt sunt, och att det är förklaringen till hans oförutsägbarhet. Trots diskreta efterforskningar har dock ingen av furstarna kommit närmare någon klarhet kring ryktena eller kvinnan.

När dörrarna öppnas till furst Keis sal öppnas också porten till Naroniens kommande dagar. Hur skall landet som så länge lidit under inbördeskrigets ok resa sig och komma på fötter? Och - ännu viktigare - vad händer sedan...? Var ligger Naroniens framtid, och hur ser den ut...? Ikväll skall vägen stakas ut!