Teres och Tritis furstar

Bakgrund

Av tradition har Naroniens starkaste furstar varit de av Nemevid och de av Triti. Det är i detta område som det bott flest människor, det är här som jordbruket varit mest framstående och det är här som handeln varit livligast. Mycket av Nemevidsfurstarnas och Tritihärskarnas intriger under det Onda Naroniens dagar handlade om att skaffa sig ett övertag gentemot den andre. Nemevidsfursten var den överordnade, i alla fall rent formellt, men det hindrade inte Tritifurstarna från att intrigera. Detta gjorde man genom allianser med olika ätter och andra furstehus. Ofta var maktkampen oblodig, men vid några tillfällen gick det så långt som till stridigheter mellan framför allt Triti och Nemevid.

Gargulfurstens makt i förhållande till de övriga var svag. Hans uppmärksamhet var riktad mot Randersmark och det var sällan som Östfursten hade tid eller möjligheter att blanda sig i de realpolitiska maktlekar som Ödesnaroniens hänsynslösa herrar ägnade sig åt. Östfursten betraktades inte sällan enbart som en general som kunde tillsättas och avsättas beroende på den politiska utvecklingen i det övriga landet.

I norr fanns Njarka, ett kargt furstendöme, men med hårda krigare. Ibland stod Njarka på Tritis sida, men oftast var Njarka knutet till Nemevid, och var den furstens rygg. Desto mer komplicerat var förhållandet för Tere. Ensamt var kanske Tere det svagaste furstendömet, med flera jämnstarka adelsätter och furstendömet var utan vilja att dominera de andra. Men som allierad till Nemevid eller till Triti var Teres betydelse enorm.

Eftersom det oftast var en allians med Tere som fick ödets våg att tippa över var både Nemevid och Triti angelägna om att ha goda relationer med Västfursten, och med tiden kom det att utveckla sig som så att vissa ätter i Tere kom att stå Nemevid närmare, medan andra hade goda relationer med Triti.

Triti & Tere genom tiderna

Furstendömet Triti har i all evinnerlig tid (sedan utvandringen) styrts av ätten Tre Nätter (av Triti). Det konststycket har ätten klarat av genom en osedvanlig stark lojalitet inom ätten, både från infödda och ingifta. Ättens överhuvud, den regerande fursten har kunnat lita på de sinas lojalitet, och ätten har en god tradition av att gifta sig till goda allianser, vilket byggt på stabiliteten.

I Tere har furstemakten växlat mellan sex olika adelsätter, de s k drakarna, men oavsett ätt har Terefursten varit i en priviligerad ställning. Väl medveten om sin strategiska och psykologiska roll har en klok furste kunnat spela ut de andra furstarna mot varandra för Teres bästa. Trots det har vissa band uppstått mellan furstar i olika furstendömen.

Tre Nätter av Triti har en lång tradition av att försöka skapa sig goda relationer med Tere. Under långa perioder har släktbanden och vänskapsbanden varit starka mellan furstehusen, särskilt under Kloskarpes första period (120-127 e.u.), Bergsstolts andra och tredje period (åren 199-200 och 205-243 e.u.) och Järvhiertas fjärde, femte, sjunde och åttonde perioder (261-265, 268-270, 301-339, 415-430 e.u.) och Rovhiertas tolfte period (520-551 e.u.). Det är inte så konstigt att Tritis storhetstid anses ha inträffats under 200-talet och början av 300-talet när man upprätthöll så goda förbindelser med Tere.

Triti & Tere idag

Relationen mellan de två furstendömena var långt ifrån god under Ödesnaroniens sista årtionden. Misstron mellan furstarna var utbredd, och det finns de som hävdar att det var en anledning till att Ödesnaronien dukade under. Under de två krigen som slutade med Nemevids fall lyckades aldrig furstarna av Tere och Triti koordinera sitt försvar. Furstarnas härar agerade först som en motvillig enhet när en befälhavare från Nemevid kom och tog kommandot, men då var mycket redan förlorat. Efter de förödande nederlagen i fält belägrades Triti.

Furstehuset Kloskarpe gav inte bistånd till Tre Nätter under någon del av belägringen. Under vissa stunder skulle en här från Tere kunnat svepa undan belägrarna utan större problem. Istället var det genom förrädare i den wenheimska hären som Triti kunde hålla ut under fyra långa år.

Att Terefursten inte undsatte sin furstebroder och räddade Ödesnaroniens sak berodde på en långdragen och blodig fejd i Tere. Ätterna Rovhierta och Kloskarpe hade under en lång tid fört en hård kamp om makten där flera ättmedlemmar undanröjts. Under en period runt år 605 e.u. gick det knappast en vecka utan att det hittades en ädling med halsen avskuren i mörk gränd. Efter att Rovhiertas äldste dränkts i ett dass verkade det som om situationen lugnat ned sig. Men med bistånd av Tre Nätter av Triti smidde Rovhierta sin hämnd. Det tog flera år att planlägga hämnden, men när den kom liknade den inget Tere upplevt. När furst Kilian av Tere reste till Nemevid passade Rovhierta på. Med sina förbundna grep man makten i staden. Alla av ätten Kloskarpe som kunde påträffas mördades. Furst Kilians fru, åtta av hans barn och sex av barnbarnen slaktades under vad som kom att kallas de långa nätterna. Illgärningen blev för svår för de andra ätterna att smälta. De reste sig som en man, till och med Bergsstolt som var ingift i Tritis furstefamilj deltog.

Rovhierta förlorade snart kontrollen och furst Kilian kunde återvända med hämnd i sinnet. I en beryktad rättegång dömdes draken Rovhierta och tre förbundna ätter att för alltid släckas. Alla medlemmar avrättades, spädbarn och gamlingar såväl som kvinnor och män. Furst Kilian var efter det en bruten man, men han svor att det hädanefter rådde evig fiendeskap mellan Kloskarparna och Tre Nätter. Furst Kilian kunde inte komma åt Tritifursten eller hans släkt, men istället infördes dyra extraskatter för varor från Triti. Visserligen hade Tre Nätters inblandning inte varit värre än vad som var gängse, men man hade missbedömt Rovhiertas hat. Tritifursten reagerade med att slänga ut alla köpmän från Tere som befann sig i staden. Medling från de andra furstarna mildrade det ekonomiska bråket, men det tog inte bort fiendeskapen. Det fanns de som hoppades på en mer försonande linje när furst Karel av Tere tog tronen i besittning år 615. Karel var Kilians kusinbarn, men vid sin installering svor han att upprätthålla sin företrädares eder. Det gjorde att när Ödesnaronien drog ut i krig några år senare var det med en splittrad sydflank.

Efter Tritis fall har förbindelserna fortsatt att vara kyliga mellan Kloskarpe och de ättlingar från Tre Nätter som befunnit sig i exil på olika håll i världen. Ingen av ätten Tre Nätter har sökt skydd i Tere, och någon fristad har aldrig erbjudits. Trots att den främste tronpretendenten, furstesonen Maris, haft goda relationer med både Njarka och Agnors anhängare i Östnaronien har relationerna med Tere inte kunnat tina. Det enda sättet att förändra Teres inställning är om furst Karel dog och en annan furste, från en annan drake, intog furstetronen. Men furst Karel verkar ha en god hälsa, så det lär dröja. Och tills dess fortsätter den bittra fiendeskapen som varit till en sådan välsignelse för aralanthier, wenheimare och prins Kei av Borgevid.