Bröllop i Naronien

622 befriades Ödesnaronien, och ödesprästernas välde bröts. Asatro infördes i alla de delar som prins Kei haft kontroll över, ödestempel revs, asatempel byggdes upp och präster byttes ut.

Trosbytet har påverkat livet på många sätt, inte minst vad gäller högtider och ceremonier. Bröllop i dagens Naronien är präglade både av arvet från ödestron och av den nya tron på gudarna.

Bröllopet

Festligheterna börjar med lekar och upptåg, där alla som kan deltar. Traditionella lekar är veckovisan och blindbock. (detaljerade beskrivningar om dessa lekar och danser kommer finnas på föreningens hemsida inom kort.) Bröllopsparet är iklädda ceremoniella vita underkläder, och efter lekarna skiljs de åt. Alla kvinnliga gäster hjälps åt med att klä på bruden hennes kläder i ett rum, och de manliga gästerna gör det samma med brudgummen. Under tiden förväntas var och en ge brud och brudgum ett gott råd på vägen.

När brud och brudgum är iklädda bröllopskläderna är det dags för vigseln. Efter ceremonin sätter man sig till bords och äter av festens många rätter. Åtminstone någon av rätterna brukar innehålla mycket lök, då det antas ge brudparet ett lyckligt äktenskap. Under måltiden skänker båda släkternas överhuvud varsina gåvor till brudparet. Måltiden avslutas med att brudparet ensamma dansar en ceremoniell bröllopsdans, vilket följs av att alla dansar tillsammans. Dansandet pågår tills dansare eller musiker tröttnar, och i åtminstone de första danserna deltar alla som kan stå upp. Det hela övergår sedan i valfritt festande, och innan den sista gästen somnat följs brudparet till sovrummet. Därefter festar man natten igenom eller tills vinet tar slut.

Traditioner

Var och en av gästerna har enligt god naronsk sed tagit med sig en småkaka eller sötsak till bröllopsfesten. Dessa läggs under dagen i två korgar, en för männens kakor och en för kvinnornas.

Var och en ska sedan äta en kaka, och bara en, från den korg man inte lade sin egen kaka i. Vidskepelse säger att ens öde kommer sammanlänkas med den vars kaka man äter. Vid festen finns också en liten väv som satts upp, där bröllopsgästerna kan väva in en tråd- eller tygbit, en gammal naronsk sed som numera fallit ur bruk i Borgevid. Väven blir till ett minne från bröllopet för brudparet. Den som önskar brudparet olycka i livet kan väva in enkvistellernågotannatotrevligt i väven.

Ceremonien

När brud och brudgum blivit påklädda av gästerna samlas alla gäster i ett av rummen i väntan på brudparet. När dessa stiger in, börjar ceremonin.

Prästinnan eller prästen börjar med att blota till gudarna för brudparets välgång. Gästerna ger blotar gåvor till brudparet, som läggs i en skål. Gåvorna kan bestå av pengar, smycken eller andra dyrbarheter, och ges till brudparet som en slags grundplåt inför deras liv tillsammans.

Prästinnan dansar en religiös dans till trumma. Under blotet läses en text på fornnaronska för brudparet. Sedan uppmanas brudparet att ”Ge varandra kraft!”, och ger varandra att dricka ur ett mjödhorn som sedan får gå runt bland gästerna. Med uppmaningen ”Ge varandra mod!” bestryker brudparet varandras ansikten med blod och med uppmaningen ”Ge varandra eld!” tänder brudparet varsitt ljus och byter ljus med varandra. Bröllopsceremonins avlutande del är bindningen, då brudparet förenas med ett band runt händerna. När detta väl är gjort, och brudparet vänder upp mot de församlade, är bröllopsceremonin fullbordad och de unga tu gifta. Detta mottages av gästerna med ett öronbedövande jubel, hurrarop och stor glädje, för nu skall det hela firas!