Naroniens styre under prins Kei

Sedan befrielsen styrs Naronien av prins Kei och hans ättlingar, vars ättelinje är sammankopplad med Nars. Någon kung finns inte, då Kei svor att inte kalla sig för kung förrän hela Naronien var befriat från ödesfurstarnas ok.

Till sin hjälp har prinsen ett råd, vars medlemmar han själv utser. Detta råd består av 20-30 friherrar, experter på olika områden och andra förtrogna till prinsen.

Prins Kei försökte bygga upp ett feodalt system av aralanthisk modell, men lyckades aldrig riktigt. Ett antal friherrar finns, speciellt i de norra gränstrakterna. Dessa får beskatta sin egen befolkning mot att de bistår med trupper till rikets här. Där det inte finns friherrar har prinsen istället utsett fogdar, som har betydligt färre befogenheter. Några jarlar har inte utsetts.

I de större städerna finns borgmästare och rådsförsamlingar med representanter från olika skrån.

Att regera över ett land som lidit av sexhundra års vanstyre är inte lätt. Det har funnits få förtrogna som prinsen har kunnat lita på, och Kei blev till och med tvungen att ge makt och inflytande åt många potentater från ödestiden för att dessa inte skulle göra öppet motstånd mot honom.

En stadig och viktig allierad har varit kyrkan, som åter flyttade sitt högsäte till Stortemplet i Borgevid efter befrielsen. Kyrkans gamla och stabila struktur har givit stöd åt Naroniens unga och skakiga.

Välkommen hjälp har också kommit från den våg av aralanthiska ädlingar och andra lycksökare som givit sig av norrut för att vara med i återuppbyggnaden av det nybefriade urhemmet.