Den randerska hären

Den randerska hären är landets stolthet, sociala ryggrad och nationella samlingspunkt. Som inspiration kan du tänka ett mellanting av rohirrims härmönstringar, mongolernas ryttare och Karl XII:s kavalleri. Randerska hären har under 600 år injagat fruktan hos sina fiender genom sin snabbhet och krigarnas dödsföraktande djärvhet. Särskilt i Östra Naronien under den långa onda ödestiden var rädslan stor. Än idag kan man höra hur wenheimare skrämmer sina barn med att randersmarkarna kommer om barnet inte sköter sig.

När hären är fullt samlad uppgår den till 36 000 ryttare. Tjänstgöringen är i stort sett ett frivilligt folkförsvar, som de flesta unga män vill delta i eftersom det är det bästa sättet att vinna heder och ära och därigenom ett lyckosamt giftermål. Även kvinnor söker sig dit, men i mindre utsträckning. De kvinnor som söker sig till hären är främst yngre systrar som inte kan räkna med arv, utan måste finna levebröd på annat vis.

Randersmarks här är uppdelad i fem fylkingar. Varje fjärding mönstrar varsin fylking medan konungen mönstrar en femte bestående av de allra främsta ryttarna och krigarna. Att rida i kungligt märke anses finare men också hårdare, för här finner man eliten av landets kämpar. Att ha ridit med konungens fylking i sin ungdom anses vara mer hedervärt, ärofyllt och meriterande när befäl ska väljas och giftermål planeras. Fylkingarna har sina egna mönstringsplatser i fjärdingarna respektive Randersborg dit de hugade ungdomarna söker sig på våren på utsett datum. Härklädnad och häst bekostas av ätten eller klanen och går ofta i arv mellan årskullarna.

Vanligen deltar en yngling i mönstringen fem år i följd. Där testas deltagarna i både strid och ryttarskicklighet innan de antas i någon rote. Ofta har olika rotar olika status beroende på dess rykte och dess rotemästares status. En yngling som antas i en framstående rote kommer självklart att få del av detta rykte. Av dessa skäl kan det ta sin goda tid innan alla rotar blivit fulltaliga och alla ynglingar fått veta om de får plats någonstans eller lomörat måste resa hem.

Den som blivit uttagen vid mönstringen förbinder sig att fram till nästa mönstring sluta upp om krigsbudkavlen sänds. De två första gångerna man antas resulterar detta bara i en statushöjning och man kan resa hem med förrättat värv efter någon eller några veckor. Den tredje gången blir man istället uttagen till ett helt års tjänstgöring vid gränsen eller på någon annan plats enligt konungens order. Det finns ingen bortre gräns för antalet gånger man kan mönstra, men fem är av hävd normalt.

Hären består av olika delar. Den största delen är huvudstyrkan av rytteriet. Spjutspetsen är den kungliga fylkingens kungliga fana och främst bland dessa är Sleipnirryttarna, två märken tungt bepansrade och hårdföra ryttare som kan jämföras med aralanthiska riddare. I den kungliga fanan är annars Nerods märke det mest prestigefyllda, där de främsta ädlingarna rider tillsammans med konungen. Den minsta, men rörligaste delen av hären består av härens spejare och kurirer. Ett hundratal av dem tjänstgör som kurirer på heltid i fredstid. Dessutom bidrar ibland zaardras med en fana utomordentliga bågskyttar till hären.

Sorgens garde är en fristående grupp som ändå ingår i hären i krig. Det är en form av orden bestående av klanlösa som söker upprättelse. De är obrottsligt lojala till konungen som har gett dem denna chans att återupprätta sitt namn och sin heder. Det sker genom att den klanlöse dör i strid för sitt land. I fredstid så vaktar de gränsen norrut vid Sorgens flod.

Indelning

Befordran

När en rote behöver en ny ledare väljs denne av kvarvarande ryttare i roten. Det är rotemästarens ansvar att anta nya ryttare till roten. Märkesryttaren väljs ofta av kvarvarande rotemästare i märket, med faneryttarens goda minne. Faneryttaren/-riddaren utses av fylkesriddaren och bekräftas av fanans märkesryttare. Fylkesriddaren väljs på fjärdingens klanmöte och godkänns av kungen.