Alver

Erborgiens alver är till utseendet lika andra klassiska fantasyalver, som Tolkiens skapelser och de som gestaltas i Dungeons & Dragons. Skillnaden ligger i att de erborigiska alverna i högre grad befinner sig utanför världens göranden och låtanden än andra sagors alver. Detta beror på att alverna i Erborigien uppfattar andra aspekter av världen än vad människor och dvärgar gör.

Det är mycket sällsynt att träffa alver i något av människornas länder. För de flesta är de något som tillhör sägnerna och det är inte säkert att en människa som stöter på en alv förstår vad det är han ser. Den människa som däremot blir vän med en alv har skaffat sig en bundsförvant för livet. Alven har en förmåga att visa sig just när man som bäst behöver en vän, trots att man inte mötts på många år.

Alver är lika långa som människor men oftast mer finlemmade och ljusare i hyn. De blir mångdubbelt äldre än människorna men drar sig tillbaka från världen efter 700-900 år. Skäggväxt är ovanligt men manliga alver som uppnått en ålder kring 500 år kan ha det. Deras tidsuppfattning skiljer sig från människors, vilket är naturligt då alverna lever så långa liv. De är lugna till sinnet och stolta. Kläderna har ofta harmoniska färger och är ofta utsmyckade med sidentrådar, snirkliga broderier och fint arbetade spännen.

Det första kända mötet mellan människor och alver var när alverna kom och överlämnade en gåva, Vishetens svärd, till Nar. Varifrån de då kom var okänt men de första utvandrarna från Naronien fick kontakt med alver i trakterna runt Feodras. Under en period levde alverna nära människorna. Ett Väktaravtal utformades, ett avtal mellan Nars ätt och alvernas drottning Lomelen vars innehåll än idag är okänt för de flesta.

Alverna försvann plötsligt från Feodras. En expedition fann endast ruiner och ett stort hål rätt in urberget. Man fann inga spår av kroppar eller stridigheter och huvudteorin var att det inträffat en jordbävning som förstörde alvernas boningar. De alver som finns i Erborgien idag lever bortanför Väktarbergen. Däremot har enstaka alver gjort sig kända bland människor, såsom prins Gil-lome som var med och grundade Gyllene hjortens orden.

Alverna har bara vid ett tillfälle de senaste åren, i samband med prins Edarins intagande av Aralond under inbördeskriget, blandat sig i människornas göromål i ett större antal då deras skepp bistod Nars ätt.

Att gestalta alver

När du gestaltar en alv så tänk på att alver lever med en annan världsuppfattning än människor. De ser betydelser i sådant som människor inte kan tolka. De skyndar sällan, rör sig på ett sätt som kan påminna om skridande och talar ibland på ett gåtfullt sätt. Alver går aldrig i Lokes i tjänst utan är svurna fiender till ondskan. Det betyder dock inte att människor alltid uppfattar alver som snälla och filantropiska.