Regioner och städer

Här beskrivs sex wenheimska regioner. Det är inte några administrativa eller politiska regioner - några sådana har Wenheim inte. Istället ska de tolkas som informella geografiska och kulturella uppdelningar.

Grå Bergen

Wenheims mest mytomspunna region är Grå Bergen med Hernevi som centralort. Det var i Grå bergen som Varghuvuds frihetsrörelse började. Längst bort från furst Agnors makt kunde hoppet spira. Här lever traditionerna och myterna om Varghuvud som starkast. Folket är sturskt och stolt över sin historia och sin hävdvunna frihet. Norra Wenheim är samtidigt det fattigaste området, bondgårdarna är små och jakt är många gånger helt avgörande för överlevnad. Fårskötsel är också vanligt.

Områdets största stad Hernevi utgör med sina 800 invånare en handelsplats, framför allt på vårarna innan snön helt har smält när jägarna kommer ned från bergen med sina vinterbyten. Talby är en otillgänglig gruvort. Norr om Talby bodde den berömde Rimsmeden Valnir, vars kväden sägs ha varit en viktig orsak till upprorets framgång och Varghuvuds seger. Söder om Talby finns det gott om vättebosättningar som gör Grå bergen till en av de vätterikaste trakterna i Wenheim.

Vägen mellan Gargul och Hernevi är i tämligen gott skick men i övrigt är det sämre ställt med farbara vägar. Vill man ta sig fram snabbt i den här regionen är det klokast att resa vintertid när snön ligger djup och isarna bär.

Från Hernevi går det i nordvästlig riktning en urgammal led utmärkt med rösen som sägs gå till dvärgarnas boning Städets stad. Då och då kan man se en vandrare på leden men man gör bäst i att packa väl om man vill ge sig av på den riskfyllda färden.

Nordöstra Wenheim

Nordöstra Wenheim består av det vidsträckta, glest bebyggda området längs med Sorgernas flod. Det har präglats av närheten till den inte alltid så stillsamma grannen i öster och otaliga gånger har man här fått stå ut med härjande randersmarkare. Den genomresande noterar också snart de många stora och små befästningarna, särskilt där terrängen erbjuder naturliga fördelar. Det var på dessa ställen som randerska härjningståg skulle hejdas.

Arnak är regionens största stad med ett par tusen invånare. Pälshandel är den dominerade näringen och staden gynnas av att den ligger vid den sista farbara sträckan på Sorgens flod. Arnak har en låg men bastant stenmur. De flesta husen i staden är av trä, med undantag för borgknektens fäste. Norr om Arnak ligger Källflödesskogen, en skog rik på både vilda djur och vättar. Längst upp i Källflödesskogen ligger den mytomspunna Källflödesborgen vars ursprung är höljd i dunkel.

Stafa är en mindre stad med några hundra invånare som ligger rakt väster om Arnak. Stafaborna är framför allt kända för sin musttillverkning. Den starkast befästa staden är Larki som ligger i en åkrök och skyddar både Arnak och Gargul från den randerska marschvägen. Staden och dess tusen invånare skyddas av sexton stora torn och en borg.

Öster om Arnak råder inte längre Rannvis lagar, här blir människorna allt mer sällsynta och landet övergår i karga och kalla slätter.

Centrala Wenheim

Centrala Wenheim domineras av de bördiga trakterna kring sjön Ymne, känd för sina stora fiskfångster, och Ymne älv. Här finns Wenheims rikaste skördar samtidigt som huvudstaden Gargul ligger centralt i området. Det är i det här området som Rannvis riksbygge kommit längst. Här har hövdingen god kontroll över byknektar och byråd och skatteuppbörden är stadig och rättssäker.

Staden Gargul är Wenheims största med 25 000 invånare. Förutom handel, administration och hantverk är Gargul känt för sina vapensmedjor. Smedjorna är en av de kvarvarande resterna från furst Agnors styre och än i dag anses ett Ymnesvärd vara ett gott smide med rykte om sig i grannländerna. Gargul stad är uråldrig och började byggas långt före utvandringen. Idag består den av två delar, en ny och en gammal. Den gamla har en kraftig ringmur som i norr löpte ihop med fursteborgen som raserades av Varghuvud under upproret. En ny mur har nu ersatt den gamla, raserade borgen. Hövding Rannvi som ville symbolisera en ny tid lät bygga den nya borgen, bland annat med hjälp av dvärgar från Städets stad, strax söder om stadsmurarna. Intill borgen började templet snart att byggas med hjälp av kyrkliga byggmästare från Aahren och dvärgar. Efter tjugo år står nu templet klart och runt templet och borgen har en ny stadsdel börjat resa sig. Där finns hus som tillhör viktiga personer från andra delar av landet men även invandrare från Aralantha och flyktingar från Naronien som är knutna till kyrkan eller till hövdingens administration. Hövding Rannvi har nu börjat bygga en ny ringmur som ska skydda även den nya staden.

Av Garguls värdshus måste Tången och hammaren omnämnas. Det var här som Varghuvud planlade attacken mot Agnors borg. Värdshuset är idag ett ställe där man kan stöta på många av rikets främsta under avslappnade former. Hit går blotaren, borgrådet, borgknekten och tillresta dignitärer. Till och med självaste hövding Rannvi kan ibland ses sitta framför elden och dricka en bägare vin och äta av krogens pajer. Det är inte ovanligt att vanligt folk med ärenden till hövdingen försöker få en pratstund med henne här.

Staden Dolth är en välmående liten landsortsstad som också är en omlastningshamn, för härifrån går det att åka båt till Ravindal.

Södra Wenheim

Södra Wenheim har historiskt haft mest kontakt med omvärlden, tack vare närheten till Lamben. Genom sjöfarande lomber har man i Ravindal och Brantvik kunnat få salt och andra lyxvaror från Aralantha. Sjöfararna har haft med sig berättelser om fjärran länder och prakt och därmed satt en lite annorlunda prägel på området.

Tangbergens östra dalgångar är sedan gammalt rika på gruvor med koppar, järn och guld. Efter frigörelsen är det denna region som har utvecklats mest ekonomiskt.

Ravindal har blivit en blomstrande handels- och lärdomstad med sextusen invånare. Staden har en nybyggd mur och en utbyggd hamn för att kunna fungera som omlastningsplats. I staden finns också ett stort tempel tillägnat Njord och en tempelskola där handelsmanna- och sjöfararkunskaper lärs ut. Medlen till skolan donerades av den rike handelsmannen Aldor Irrfärdur.

Staden Flaudi är en landsortsstad som jämte Larki utgjorde Ödesnaroniens viktigaste befästningar mot Randersmark. Flaudi kommer från det fornnaronska ordet ”floden kröker sig” och ligger vid en viktig fyrvägskorsning. Stadens fyra stadsportar är imponerande i sin styrka och är prydda av påmålade eldsprutande drakar för att skrämma angripare.

Brantvik ligger liksom Ravindal vid Lamben men är betydligt mindre med ett par tusen invånare. Handeln är långt ifrån lika omfattande och expansionen har inte skett lika fort som i Ravindal. Lombarerna har alltid handlat med staden och nyttjar då den sjöled som går från staden till Fyldiavettna och Nemevid. Det nya läget i Naronien gör dock staden mer utsatt och hövdingen har beordrat byknekten och byrådet att anlägga nya befästningsvärn.

Sydvästra inlandet

Det sydvästra inlandet i Wenheim är en vidsträckt högplatå, där boskapsskötsel är en viktig näring. Det finns ingen naturlig gräns mot Naronien här i området mellan Klintjebergen och Björkskogen, vilket gör att staden Yabons byknekt har fått rejält mycket huvudbry.

Yabon med sina 1500 invånare har förstärkts med trupper direkt underställda hövdingen för att bättra på skyddet av staden. Yabon lever annars på sina boskapsmarknader, hantverk och sitt läge på vägen mellan Gargul och Aahren.

Lika stor som Yabon är Rimsir som ligger längre inåt landet, i närheten av träskmarkerna som dominerar centrala södra Wenheim. Vägarna mellan Fakaz, Gargul, Ravindal, Dolth och Brantvik korsar varandra här, vilket gör staden till en mötesplats för många.

Klintjebergen

Klintjebergen väster om Gargul är en ogästvänlig trakt som präglas av gränsen mot furst Keis Naronien. I de mer låglänta delarna finns den enda större staden i trakten – Fakaz. Tidigare var det oro för en uppmarsch från Njarka som gjorde att staden Fakaz rustades och fick högre status med borgknekt, borgråd och blotare. Nu är Fakaz det fria Naroniens livlina till staden Birest. Delvis därför är Fakaz är smältdegel av lycksökare, jägare, bergsmän, vättar och många andra som dragit sig upp till kullarna för att söka framgång och lycka eller att dra sig undan av helt andra anledningar. Fakaz befästningar har rustats i omgångar, ett arbete som fortgår alltjämt. Förutom gruvor är fårskötsel och jakt det som människorna lever av.

I de mest avlägsna bergstrakterna högre upp i bergen finns det gott om isolerade byar som sällan nås av nyheter från omvärlden och där är det ibland oklart vad som egentligen hör till Naronien och vad som hör till Wenheim.