Wenheims styre

Wenheims styre kan sammanfattas i två ord: Rannvi och brokigt. Det är genom hövdingen och en handfull lojala personer som landet hålls ihop. Även om Rannvi under sina år vid makten försökt bygga upp ett fungerande styrelseskick som ska kunna leva vidare även utan henne så är resultatet i själva verket mycket blandat.

Östra Naroniens fria folk vräkte furst Agnor från Garguls furstetron och valde Gissur som sin ledare. Samtidigt avsade de sig de flesta traditioner och bruk som tidigare varit förhärskande. I officiella sammanhang fördöms allt som kan förknippas med furstar, öde eller Nem.

En demokratisk idé, att en sann östnaronier är fri och följer sin ledare av egen övertygelse, har istället tagit fäste och genomsyrar hur folkets ledare utses. Hövdingen är vald av folket och sitter så länge som hon tjänar folket. I alla fall är det så wenheimaren vill uttrycka det. I praktiken betyder det att hövdingen sitter på livstid och vad som händer sedan vet ingen. Kanske finns ingen som skulle kunna få alla wenheimares stöd på samma sätt som Rannvi fått.

I varje by och stad av någon betydelse har hövdingen försökt ordna så att det finns två ämbetsmän: en som väljs av folket och har titeln råd och en som utses av hövdingen och har titeln knekt. I byarna kallas dessa byråd och byknekt. I de stora städerna kallas de borgråd och borgknekt. Byknektarna svarar först inför hövdingen och sedan inför den närmaste placerade borgknekten.

Rådet ska sköta allmänna saker som administration, tullar, vägar och mycket annat. Knekten ska ansvara för försvar och säkerhet. I praktiken skiftar uppgifterna och fördelningen av dem. I norra Wenheim har knektarna på flera platser blivit så populära att de samtidigt valts till råd. Det gör att den lokala makten samlats i en karismatisk ledarhand. I södra Wenheim har istället rikare jordägare och handelsmän skaffat sig kontrollen över rådsposterna, antingen genom att själva sätta sig där eller genom att köpa innehavarens lojalitet.

I små orter kan valen till råd ofta ske genom att alla män och kvinnor samlas på torget och väljer någon med handuppräckning. På stora orter är det oftare en komplicerad och delikat process där skrån, rika jordägare och kyrkan förhandlar och röstar om vem som ska bli råd. Ett undantag är Arnak där det varje år den första i havating är omröstning på torget om den ettåriga borgrådsposten, öppet för alla stadens borgare.

Många gånger har borgråden också möjlighet att påverka vem hövdingen utser till borgknekt. I idealbilden ska borgråd och borgknekt vara oberoende av varandra men samtidigt alltid ha ett nära samarbete för det gemensamma bästa. Verkligheten kan ligga långt därifrån. Wenheim har fyra borgråd och fyra borgknektar. De finns i Gargul, Ravindal, Arnak och Fakaz. Garguls borgknekt är härens främste befälhavare under hövdingen.

En annan maktfaktor i styret är den Höges kyrka. Rannvis bakgrund som Odens främsta danserska gör att hon har goda relationer till kyrkan och hon uppmuntrar dess inflytande över landet. Redan innan kyrkan lämnade Borgevid efter furst Keis förändringar hade kyrkan investerat stort i tempelbyggnader och i att utbilda präster i Wenheim. Efter det har många präster valt att korsa gränsen mot öster och med prästerna har också en del av rikedomarna från de stängda templen i exempelvis Borgevid och Triti kommit. Särskilt stort inflytande på styret har kyrkan i städer där man har blotare, som i Fakaz, Ravindal, Arnak och Gargul. Om kyrkan har ett uttalat mål så är det att bidra till stabiliteten i landet och motverka inflytande från furst Keis Naronien.

Lagväsendet i Wenheim har byggts upp från grunden sedan befrielsen. Särskilt kyrkan har varit oerhört betydelsefull i att inrätta lagmän och domkretsar genom hela riket. Fram till slutet av 620-talet sade man att ”Lagen läser landets hövding. Rannvis rätt på tinget råder”, men numera är det en variant på Nars lag som gäller i landet. Den har anpassats vad gäller konungabalken och en del annat som rör styret av riket men en aralanthier känner igen sig i mycket.

Wenheim har inget egentligt frälse men ett par hedersriddare har dubbats av hövdingen. Mestadels rör det sig om personer som deltog i befrielsekampen eller i försvarandet av det unga riket mot exempelvis Gyllenskölds uppror. Dessa har i vissa fall även fått gods och gård men har inget annat inflytande i riket.

Hären

Den wenheimska hären bygger i princip på folkuppbådet. När budkavlen om att bygden hotas går kommer kvinnor och män att gripa till vapen och ledas av sin lokala byknekt. Byknektars hopar samlas under en av de fyra borgknektarna. Det wenheimska försvaret är alltså ordnat i fyra regioner och de fyra uppbåden är tänkta att i första hand operera i det egna området. Trots det simpla upplägget ska detta system inte underskattas. Wenheimska styrkor har genomfört både belägringar och deltagit i stora fältslag med god disciplin och stor framgång. I strid utmärker wenheimarna sig ofta som målmedvetna och uppslagsrika. Befrielsekampens lärdomar lever än och gör dem mycket anpassliga till fienden och terrängen.

I fredstid finns det en stående kärna av hären som alltid är rustad. Det har sedan Gyllensköldsupprorets dagar visat sig vara klokt att ha en styrka som ständigt är redo att slå ned oroligheter och är beredd att skydda rikets gränser. Särskilt när lokedyrkarna i Njarka utgjorde ett hot byggdes omfattande försvarsanläggningar upp i Fakaz. Idag finns en oro för furst Keis Naronien och det anspråk som fursten gjort på Garguls tron genom att utse sonen Grimar till furste av Östra Naronien.

Varje borgknekt och byknektarna i större orter har en mindre trupp som är till för traktens skydd och som ständigt står rustad. Den betalas från borgrådets eller byrådets kassa. Utöver det finns det omkring 800 kämpar, både människor och vättar, som lyder direkt under hövding Rannvi.