Att välja en hövding

Wenheims tradition av val går tillbaka till att Gissur en gång valdes till hövding av kämparna på slagfältet efter att folkupproret besegrat ödesfursten. Det var folket som hade rest sig och befriat landet, och därför var det också de som hadde rätten till det – och den rätten inkluderade att välja vem som styr det. Så gick resonemanget.

I samma anda har val hållits till byråd och borgråd i byar och städer. Något enhetligt system för hur detta går till har aldrig funnits, utan olika lokala sedvänjor har utvecklats. I mindre byar når man ofta konsesus bland de som anses kloka och inflytelserika, och något egentligt val hålls inte. I andra samlas man på en öppen äng någonstanns och de olika aspiranterna får tala för sin sak från varsitt hörn av änven. Folket går sedan till den person de stödjer, och den person som vunnit störst folksamling får upphöja sitt val till byråd. Dessa affärer är ofta livaktiga, med vild kohandel och desperata försök att i sista minuten värva anhängare. I större städer är det dock vanligare med olika komplicerade system med flera steg, där ett råd till slut väljs av en samling av framträdande personer i olika skrån och andra sammanslutningar. Ett undantag är Arnak, där alla trängs på torget och väljer sitt borgråd med handuppräckning.

Något val till hövding har aldrig ägt rum i Wenheim sedan Gissur valdes. Rannvi tog över makten efter Gissurs död med brett folkligt stöd på ett sätt som alla accepterade då, även om något val aldrig ägde rum.

Under åren var hon dock tydlig med att makten över Wenheim till syvende och sist var det Wenheimska folkets. Det spekulerades ändå i att hon skulle finna en ny partner och så småningom börja en ny dynasti. Då åren gick och man såg hur starkt Rannvi framhärdade i att låta folket välja sina byråd och borgråd, även då de var olämpliga eller motarbetade hövdingen, började man tänka annorlunda. Kanske menade hon allvar i att låta någon av folket ta över när den dagen kommer. Nu har Rannvi infriat sina ord, och utlyst hövdingaval redan nu trots att hövdingatiteln normalt är något man bör tills döden.

En ny hövding ska väljas. På alla platser där det finns ett byråd ska en vis företrädare ur folket väljas under året. I de större order som har borgråd ska fem väljas. Detta förväntas ske på samma sätt som man lokalt väljer byråd och borgråd. Dessa valda ska sedan på höstdagjämningen samlas i Gargul för att överlägga och välja en ny hövding, att styra riket på livstid.

De som väljs av folket kommer nog ofta att deklarera vem de vill se som hövding, eller åtminstonde om de stödjer furst Grimar eller inte. Men det lär bli en förhandling i Gargul, och lokala representanter väljs nog för att de anses kloka och förnuftiga, och inte för att de stödjer en viss person. Ingen av dem kommer vara formellt bunden av annat än sin egen heder.

Så vilka vill då bli Wenheims nästa hövding?

Den tydligaste kandidaten är förstås furst Grimar. Tanken på en furste som ny hövding får dock blodet att isas i ådrorna på många Wenheimare.

Wendela Silverhöök är ung men mycket framgånsrik i affärer. Från att ha varit en simpel hantverkare i Ravindal har hon på några år gjort sig en ansenlig förmögenhet på handel över Lamben. Hon har också gjort sig ett namn på att inte visa någon rädsla inför Näven – hon har förolämpat flera av dess högdjur framför dem. En del säger dock att hon är för ung, just 30 år fyllda, och dessutom inte har ögon för annat än pengar. De säger också att hon börjat bete sig alltför Aralanthiskt, speciellt i sitt val av kläder och hattar, och att hennes efternamn minsann egentligen är Vävare och inte Silverhöök.

På den tiden Varghuvud inspirerade upproret mot furstarna var hennes bror aktiv i kampen. Han fungerade tidvis som företrädare och uttolkare åt sin mer gäckande syster. Efter kriget drog han sig tillbaka och föll i glömska hos de flesta, men det finns de som kommer i håg honom. En grupp i Gargul har tagit på sig att söka upp brodern och övertyga honom att han än en gång behöver tjäna sitt land. Enligt ryktet sköter han om getter någonstanns i de norra delarna av landet, men ingen vet om det är sant.

Så finns Edna Myntmästare, som troget skött hövding Rannvis skattkista i flera år och översett byknektarna runt om i landet. Det är visserligen få som har sådan insikt i rikets styre som hon har, men det är få som vet hurdan hon egentligen är. Hon har väl bara suttit på slottet och räknat silver, muttrar en del.

I de sydvästra delarna av landet, kring Brantvik och Ravindal, har fokus legat på turerna till Veiras ledung. Ledungen är ett folkuppbåd, en spontant uppsprungen här, som samlats utanför Ravindal till rikets försvar. Efter en inte så lyckad skärmytsling med Näven, som var nära att eskalera till regelrätta stridigheter, tog Brantviks byknekt Heine Hildemarsson befäl över ledungen. En av dess grundare, gårdsblotaren Boda vägrade dock acceptera detta. Två ledungar finns nu, en under Heine och en under Bodas befäl. Båda två har dessutom bestämt sig för att prova lyckan i hövdingavalet. Boda har skapat uppmärksamhet genom att hävda att hon ska bannlysa Näven den dag hon sitter på tronen i Gargul. De ska fördrivas ur landet eller kastas i fängelse, hävdar hon. Ett recept för krig hävdar andra, däribland Heine.

Fler kandidater finns också. Faktum är att få - med Grimar som undantag - är kända över hela riket. Valet verkar snarare bli en samling lokala affärer, där någon form av kompromiss eller uppgörelse kommer krävas i höst. Spekulationerna frodas med andra ord. Det är först i Gargul som det slutgiltiga beslutet kommer att fattas, och det står de församlade (de som kommer fram alltså, och inte råkar ut för en olycka på vägen) fritt att välja vem de vill, även någon vars namn aldrig nämnts i samma mening som ”hövding” tidigare.