Midsommar 641

Av Cecilia de-Mander Florin.

Gyllene hjortens värdshus, Aralantha, 641.

Den första biten beskriver händelserna som utspelade sig på midsommarlajvet. Ordensmötet ägde inte rum på själva lajvet, utan sköttes mailledes efteråt.

Det var dagen efter midsommarnatten, solen bröt igenom molnen och torkade de regnvåta tälten som stod uppställda på ängen. Prins Almars röda tält utmärkte sig, både med sin färg och storlek men kanske allra mest med björkallén utanför. Borta vid Zaardras eldstad började frukosten tillagas men vid värdshusfolkets utomhuskök stod grytorna ännu övergivna och odiskade sedan gårdagskvällens bankett. Några enstaka knott letade över men de flesta byten hade gömt sig i sina tält.

Mjöd och musik flödade då Prins Almar tackade Gyllene Hjortens orden med tre dagars midsommarfirande vid Gyllene Hjortens värdshus och både ängen och värdshuset bar spår efter de senaste dagarnas festligheter. På Freajs dag hade Zaardras och Daga folket inbjudit till lekar, lövsal och ljuvlig mat och på lögardagen hade Jorund visat sin vapenbroder Alrik att gammal är äldst vid stångfejdstävlingarna. Alltihopa övervakat av prins Almars utsände friherre Ormklyve.

Under Lögardagen grävdes även en kista med brev från inbördeskrigets Aralantha upp, där Grimvald i Tors Ljus med en kvinnlig medhjälpare nämndes som lönnmördare i Mornams tjänst, och förräderiet mot de Edarintrogna i Stupavad pekade mot Örnen i Meldar. Ännu mer obehaglig var överraskningen när Rimdis avslöjades egentligen heta Alba Höghäll och ha tillhört Mornams sida under inbördeskriget och blivit landsförvisad men brutit mot förvisningen. Rimdis blev benådad av den närvarande Jarl Dana och midsommarfirandet kunde fortsätta.

På kvällen hade prinsen själv bjudit till bankett, tillagad av Siris kompetenta personal. Prinsen hade dubbat Hartass till riddare, utnämnt riddar Ulver till Fylgiavettnas befriare och tackat de ur Gyllene Hjortens orden som hittade honom hos Slaghök. Skaldetävlingen hade vunnits av barderna men prinsen hade delat ut ett tröstpris till Eimer som framförde en kärleksdikt till en rodnande Ylva. Blotet hölls av de tre chelmarriddare som fanns på plats, Jorund, Lärka och den unge Alrik Höghäll. Sent under midsommarkvällen hade Hartass och Cedric lurat den mörka älvasystern på Nars medaljong och därmed befriat den ljusa systern ur hennes våld.

Dagarna hade bjudit på både goda och dåliga nyheter från ordensfränder. Fendra, Rimdis och Eimer berättade att de befriat riddar Rafner från ett fångläger och att han nu medtagen, men vid liv, var på väg till sin hemby Trennevid för att läka sina sår. Samma hjältar beskrev hur de slagit ned en Njarkisk trupp som förföljt dem och de fått reda på att Njarkas befälhavare Blodstand utfäst ett pris på ordensmedlemmars huvuden och det fanns vissa ledtrådar till att någon som hade med branden i Borgevid att göra var på Lokes sida.

Lärka hade berättat om hur han avslöjat att Humleodlaren i Aahren stulit brev från Mäster Alfrida på Skolan för skalder och lekare, brev från Ylva Lärd som talade om Gyllene Hjortens orden. Humleodlaren hade varit i Lokes tjänst och tog sitt liv innan han hann avslöja mer.

Under midsommarfirandet hade Prins Almar låtit delar av sin här slå en ring runt värdshuset men Siri hade varit orolig för vad som ksulle hända när beskyddet var borta. Därför hade Zaardraskvinnorna och Tili lovat Siri att de skulle stanna en till två veckor efter midsommar och göra upp flyktvägar för värdshusfolket ifall anfallare skulle komma. Detta så att Siri kunde vara trygg med att värdshusfolket hade en säker väg att rymma och ta sig tillbaka till civilisationen på.

På morgonen efter dagen efter midsommarnatten träffade de av riddarna som var närvarande vid Gyllene Hjortens värdshus, Jorund, Bard och som av en lycklig slump även Rana, krönikören Ylva, och diskuterade vad som behövde göras innan alla skiljdes åt ännu en gång.

- Vi borde nog ha ett möte, tyckte Ylva, om inte annat så för att alla i orden som är här ska få höra de här konstiga profetiorna vi har fått. De andra höll med, och strax efter frukost var alla i orden som firat midsommar med prins Almar samlade i prinsens röda tält igen, som fortfarande bar spår efter kvällens festande. I ett hörn låg spelemännen och sov, men det var ingen som trodde att det fanns någon risk att de skulle vakna under mötet. De hade varit uppe alldeles för sent för det. Även vissa av ordensmedlemmarna var lite bleka om nosen, men alla var i alla fall närvarande.

- Jag skulle vilja läsa upp profetiorna, inledde Ylva. Det verkar finnas tre stycken, och de stämmer överrens med varandra på ett otäckt sätt. Men först kanske jag ska läsa det här brevet, som Chelmarriddarna hittade i Motvi efter att staden hade länsats. Det är ett skrämmande innehåll, men det kan vara bra att alla vet vad vår fiende vill säga oss. Med en rysning lade Ylva ned brevet när hon läst klart. Jorund var askgrå i ansiktet. Efter det dystra brevet var stämningen dämpad bland alla närvarande.

- Vi kanske ska fortsätta, föreslog Rana, och Ylva letade bland sina papper efter profetiorna hon ville läsa upp.

- Nej, nej stopp nu, bröt Ulver in som bara hört på med ett halvt öra. Gårdagskvällen visade tydliga spår i frisyr och hållning.

- Fanns det inget mer detaljer kring det där? Hur hittades brevet, var och av vem. Det är ju inte underskrivet, men jag antar att vi borde kunna lista ut lite mer om vi visste mer detaljer. Vem vet något? Då ingen svarade började Ylva med att skicka runt avskrifterna till dem som kunde läsa, och läste sedan upp en profetia i taget.

- Den första fick vi höra redan i midvintras, den Hartass hade hört från ödesprästinnan i Tere.

Församlingen hörde tyst på när Ylva för andra gången läste upp de dystra orden. Rana mindes hur Hartass hade brutit ut i tårar när hon läst upp sista versen i den för ett halvår sedan. Den här gången höll sig den nyslagne riddaren uttryckslös. När Ylva läst klart plockade hon genast fram ett nytt papper.

- Den andra hörde alltså våra vänner i norr, Garm, Vanja, Fafne och Nora, av en kvinna som hade flytt undan Njarka. Tydligen hade en väldigt vacker, eller var det en väldigt ful, Rana? Jag minns inte riktigt?

- Det var en riktigt ful prästinna, som visst gjorde kvinnan som hörde spådomen nästan galen, fyllde Rana i. Det var vad Vanja och de andra sade som träffat henne. Den galna kvinnan alltså, inte Lokesprästinnan...

- I alla fall var det en mäktig Lokeprästinna som uttalade den, förtydligade Ylva innan hon började läsa.

Den andra profetian var i vissa formuleringar otäckt lik den första. Innan någon hann fundera djupare på saken gick dock Ylva vidare till den tredje skriften. Hennes röst började nu, efter tre texter och en lång midsommarnatt, få en hes klang.

- Och den sista är nästan konstigast av allt, fortsatte Ylva. Det är en text som dök upp igår, vid halsbandet på min lilla hund som en Lokepräst tänkte slå ihjäl uppe i Njarka. Den senaste veckan har det dykt upp ett konstigt märke på hans rygg, som en O-runa, och igår kom han springande med den här texten runt halsen. Men sedan försvann han, och fastän jag letade nästan hela natten efter honom, så är han borta. Här är i alla fall texten han hade med sig innan han försvann. Efter profetiorna lästs upp lade sig en tryckt stämning över församlingen.

- Så, fortsatte Ylva till sist, vad tror ni?

Ulver som satt med tre avskrifter framför sig och jämförde och läste tittade upp och sade:

- Jag tror vi skall ta oss i akt. Det finns stora likheter i ordvändningarna här. Tillsammans med deras väldigt olika ursprung tror jag vi kan utgå från att det är en äkta profetsia.

Han fortsatte:

- Men dom är ju inte lika i detaljerna, så vi får nog koncentrera oss på huvuddragen. Det jag uttolkar är att Borgevid är i fara. ”Ormen ersätter nycklarna”, Nemevid omnämns på flera ställen. Jag tror det är en profetsia om stadens fall. Men hur och när är svårare att se.

Vid Ulvers ord drog flera av de församlade häftigt efter andan. Borgevids fall?

- Troligen rör det sig om ”den långväge vandraren”, vem nu det är? Fortsatte Ulver. Och det behöver inte heller vara en, det kan vara flera ”se upp för dem som överträtt porten”. Vad mer kan vi gissa?

- Nog låter det som att Borgevid är i fara, instämde Rana. Det stämmer också med meddelandet vi kom över från ett av Lokedyrkarnas befäl. Och orsaken till att jag dök så oväntat upp här igår. Läs upp det för de andra Ylva!

Ylva letade återigen bland sina papper innan hon läste upp det korta brevet.

Så snart Ylva tystnat fyllde Rana i:

- Så snart vi förstod att Nems stad måste avse Borgevid, reste jag och Vanja för att varna Derion Dahl. Hon kastade ett snabbt ögonkast på riddar Jorund:

- Och sedan drog jag mig till minnes att Jorund talat om en magisk port i Borgevids katakomber som mynnade ut i Njarka. Vi gick dit igår... eller vad som känns som igår, Rana tvekade lite men fortsatte sedan, i vart fall fanns det ännu ingen invasionshär och vi hittade inget särskilt förrän jag kom ifrån de andra och plötsligt var här...

Diskussionerna om vad profetiorna egentligen betydde, hur stor vikt som kunde läggas vid dem och vad Gyllene Hjortens orden egentligen borde göra härnäst tog vid. Men om det var på grund av gårdagskvällens sena festligheter eller något annat gick samtalet trögt och inga banbrytande slutsatser drogs. Till slut reste sig Rana upp och tog ordet igen:

- Fränder, det tycks som att vi inte kommer längre med det här idag och jag vet att många av oss har andra viktiga åtaganden.

- Att stoppa lokes inflytande i Ahralantha, Rana kastar en blick på Lärka och Rimdis.

- Att fortsätta hjälpa vår prins hålla stånd mot Njarkas trupper, blicken går till Ulver och Ylva.

- Att finna ut hur vi kan använda Seendets ting på ett bättre sätt, hon tittar på Hartass och Cedric.

- Vi behöver göra allt detta och mer därtill, men jag vill ändå inte att vi glömmer bort profetiorna så försök att fundera på dem så kanske vi har kommit närmare lösningen nästa gång vi ses här på midvinter. Må gudarna vara med er!

Brevet från Motvi

Den sista i förstesådd 641, Motvi

När jag skriver det här gör jag det till ångestfyllda skrik av smärta från de av era präster som ännu lever, och till de suckande andetagen för de som är lyckliga nog att redan få dö. Det spelar dock föga roll, de kommer alla vara döda snart, och deras blod kommer att spillas över våra bloteldar i under natten. Först ska mitt folk få roa sig med dem dock, i natt kommer deras varje begär att släckas av svaga asadyrkares kroppar.

Du som finner det här kan omöjligen förstå vad som händer här i natt till den trettonde gudens ära, men sänd en hälsning från mig till er överstepräst och hans son att skriken här i natt tyvärr inte är lika tillfredsställande som de som utstöttes av deras sköka och mor när vi tappade hennes blod och brukade det i våra syften.

Berätta också för prins Almar att vi är besvikna på honom. Vi erbjöd honom inget utom gästfrihet, men han förkastade oss. För det får hans folk lida i natt, och mina kämpar har beordrats att inte lämna några barn som inte kan vara av användning för oss i gruvorna vid liv. De små slängs direkt på eldarna, olyckligtvis dör deras späda skrin bort mycket fort när lågorna förtär dem. Säg honom, att hade han bara stannat hos oss hade det inte behövt hända.

Ni må tro att det ännu finns hopp för er och era svaga gudar, men för er väntar ingen gryning. Vår mörke herres skugga lägger sig obönhörligen över världen, och snart skall natt vara dag, och all er kamp förgäves. Snart lämnar Nagelfar sin hamn och ulven sliter sina bojor.

Vår mörke fader är dock full av nåd, lägg ner era vapen och ta honom till er i era hjärtan, och ni skall få en plats vid hans sida när de svekfulla asarna drivits ur träder. Flera av de era, flera som ni tror er kunna lite på, har redan valt denna sanna väg och kommer att skonas följ dem innan de är för sent.

Loke vare lovad!

Det stulna brevet

Bästa syster!

Vi kan ha funnit en väg in! Mina utsända har lyckats få tag i några mycket spännande skrifter från slutet av 200-talet efter sveket. Det ena är en dagbok där författaren skriver om att med hjälp av Vishteea finna vägen ut. Det står vidare att "En dag skall värden veta att jag fann den egentliga sanningen genom just Loke, även om det måste bli med hjälp av den välgjorda inrättningen som påbörjades av Nem. Då skall de ruttna maskarna till självgoda präster i Aahren förstå vad deras föregångare ställt till med " Jag tror detta kan vara vägen vi söker.

Greshnod är kanske inte helt galen ändå. Ge honom det stöd han behöver. Nems portar kan öppna hans stad igen.

Profetiorna

De tre profetiorna finns att läsa [[:erborigien:naronien:historia:kriget_mot_njarka:profetiorna|här]].