Midvinter i Noedren

Inbjudan

I början av starrfrost anlände inbjudningar till Noedrens alla friherrar att fira midvinter i Noedren. Jarlen bjöd till stort firande av midvinter med banketter, blot och möjlighet att knyta nya och fördjupa gamla kontakter.

Vilka skulle hörsamma inbjudan?

Midvinter

Linn stod i sitt sovrum och såg på sig själv i spegeln. Så mycket hade hänt på så kort tid. Var hon beredd att ta det steg som nu skulle tas? Hon lät handen långsamt glida över den lite lätt rundade magen. Tänk att Donar inte märkt något. Blinda karl! Hon log när hon tänkte på sin riddare och älskare. En erfaren riddare, dubbad till Riddare av Aralantha, riddare av Noedren, landriddare av Vane i friherredömet Noedren, en soldat som stridit med hennes bror under inbördeskriget och som nu var hennes Förste Härförare av Noedren. Morbror till hennes kammarjungfru Åsa och gammal vän till Niliana Silverlind, landriddaredotter från Noedren och Jorund Morgongåvas föreståndare i friherredömet Adaltun, Chelmar.

Linns kusin Jorund (tänk att de visat sig vara släkt på hennes mors sida!) och Niliana hade anlänt från Adaltun med ett litet sällskap för knappt två veckor sedan. Det hade glatt henne mycket att de kunde komma och ville stanna längre än bara över firandet. De hade haft flera trivsamma kvällar med mycket vin och skratt. Linn och Jorund hade också haft flera allvarliga kvällar i enskildhet. Mycket oro rörde sig i världen...

Hon undrade så över vad som egentligen pågick mellan Jorund och Niliana. När hon träffat dom senast under torneringen Heimdalls Horn i Adaltun hade hon inte sett något annat än Arbetsgivare och Förvaltare, men nu tyckte hon sig ana något nytt i Jorunds blick. Och varför ville han låna Linns privata skräddare? Hennes kära kusin var inte alltid lätt att förstå sig på men ibland var han rent ut sagt förvirrande. Dessutom fanns det de som viskade om att Niliana ville vända hem till Noedren igen. Och visst hade Donar tyckt sig se något i blickarna mellan Friherre Hjalte Silverskog av Jarne och Niliana under någon av festkvällarna. Donar borde ju ändå veta, han som kände Niliana så väl. Linn rynkade lite på pannan. Det kanske var bäst att ta reda på vad som egentligen pågick.

Det knackade på dörren och Linn väcktes bryskt från sina vandrande tankar.

- Kom in!

Åsa Stenesdotter, Linns kammarjungfru och nära betrodda, klev in genom dörren.

- Dags att klä om kanske? Åsa såg på sin jarl och vän som stod i bara det tunna linnet framför spegeln. Donar har inte förstått än, eller hur?

- Nej, inte än. Men ikväll kommer han inte kunna göra något annat. Linn log brett. Åsa skrattade lite åt sin morbror. Hon hade den största respekt för hans kunskaper om krigsföring men när det gällde Linn var han ibland lite väl blind. Ända sedan Linn och Donar blev ett, om än inofficiellt, par i början av sommaren hade hon förundrats över hur hennes gamle morbror levt upp. Plötsligt hade den trötta blicken, fylld av sorg och krigets fasor, mjuknat och fått liv igen. Tänk att kärlek kan göra så stor skillnad i en människas liv...

Åsa lyfte upp den vita särken i tunnaste linne från Linns bädd. Det var dags att bli Jarl. När de en timme senare var färdig stod Jarlen framför henne.

Underklänningen i gnistrande vitt sidan, beströdd med glas- och silverpärlor tittade fram i urringningen på den himmelsblå sidenklänning med invävda blomslingor. Silverband, de svepande långa blå ärmarna, broderier, pärlor... Tillsammans med Jarl Linns stolta hållning skapade de en gnistrande vintrig Jarl redo för ett mäktigt blot.

Vid blotplatsen var det trångt om plats och många ädlingar. Noedrens alla friherrar sånär som på Eskar Tjurblänke av Tarnam fanns på plats. Detta hade höjt många ögonbryn. Hans syster Serena fanns dock där som representant. Det ryktades om att Eskar lämnat Noedren och rest norröver med ett märkligt ressällskap av riddare från Tarnam, präster, en danserska från Borgevids tempel och tempelvakter. Vad var det egentligen som pågick i Tarnam? Det viskades i leden... När Jarlen skred in på blotplatsen i templet tillsammans med Donar Gaut och i deras sällskap Blotaren av Noedren lägrade sig så tystnaden.

Det var dags för Midvinterblot.

De många anledningarnas bankett

En timme senare var så blotet slut. Blotgåvor skänkts till gudarna, önskningar framställts och tack sänts. Stämningen började så smått bli uppsluppen när alla blotat men Blotaren höjde än en gång sin stämma.

- Vi har en ceremoni kvar. En ceremoni som kräver vittnen.

Blotaren vände sig mot Jarlen och Donar. De reste sig från sina platser och steg fram till elden.

- Ni önskar ingå äktenskap med varandra?

- Ja! Linn och Donar svarade med en mun.

- Gott, Blotaren öppnade sin skinninbundna bok och bröllopscermonin började.

Runt elden stod en stor samling mycket förvånade gäster. Ingen hade anat att Jarlen tänkt gifta sig och de var alla tacksamma att de tackat ja till inbjudan om midvinterfirande i Noedren.

Många var de vittnen som klev fram på både jarlens och hennes riddares sida. Cermonin var lång och omständlig som den ska vara när en av rikets jarlar gifter sig, men tillslut var det dags att återvända till borgen och den stora midvinterbanketten.

I den stora bankettsalen var dukat med den prakt som sig bör när en nygift Jarl firar midvinter. Gästerna strömmade in under muntra samtal och skratt. Platser hittades och när Jarlen satt sig tillrätta med sin Jarle på hennes vänstra sida vid högsätet kunde festligheterna börja. Vid Jarlens högra sida satt Jorund Morgongåva med Niliana Silverlind som sin dam och alla friherrarna med sina respektive damer och herrar fanns på båda sidorna om Jarlen. Serena i egenskap av Tarnams representant fanns även hon vid högsätet. Vem av friherrarna som satt närmast Jarlen hade slumpats fram, men det behövde ju inte friherrarna veta.

Mat serverades i mängder. Musiker underhöll det månghövdade sällskapet och vinet och mjödet flödade. Skålar till Gudarna, Prinsessan Svava, Jarlen och många andra höjdes snart. Men festen hade inte mer än börjat när härolden återigen gjorde sig hörd med dånande stämma.

- Lyss upp! Jarlen önskar kalla till sig Serena Tjurblänke av Tarnam.

Jarlen reste sig från sin plats och vände sig mot Serena som steg fram till henne. När Serena nått jarlen föll hon på knä och räckte fram sitt svärd.

- Ers Nåd, mina vapen är från och med nu Era.

Jarl Linn tog emot svärdet och lade friherredömet Tarnams baner över det och räckte det sedan tillbaka med fästet först.

- Jag ger dig land i Tarnam att styra i mitt namn. Jag ålägger dig att svära mig trohet. Jarl Linns röst var mycket rak och bestämd.

- Jag svär att styra med visdom, rättvisa och styrka. Jag svär att tjäna min Jarl. Sirenas röst svarade med övertygelse.

- Res er, Friherre Serena Tjurblänke av Tarnam! Jarlen omfamnade den nyblivna friherren. Jarl Linn såg in i Serenas ögon och sade sedan så lågt att bara Serena kunde höra.

- Jag hoppas att ätten Tjurblänkes namn skall kunna lyftas till erkännanden som din bror inte lyckades med. Det är en ny tid för Tarnam.

Serena nickade tyst och visade att hon förstått varför Eskar fått lämna sin plats och vad som förväntades av henne. Linn vände sig mot resten av salen och höjde sitt glas.

- En skål för Noedrens nye friherre, Serena Tjurblänke av Tarnam!

Festen tog ny fart och nya rätter bars in. Många pratade om det som just hänt. Om Serena dubbats till friherre innebar det att Eskar just blivit ersatt med sin syster! Han hade blivit avsatt av Jarlen. Nu var det dags att ta reda på vad som egentligen hänt i Tarnam. Många var det som genast började göra sig ärenden till Serena för att lyckönska och fråga om hennes kära bror...

Timme lades till timme och Linn började känna sig väldigt trött. Hon lutade sig mot sin nyblivne äkta man.

- Donar?

Han vred på huvudet och såg på sin fru och Jarl.

- Hur är det? Du ser så trött ut. Orkar du inte med en riktig fest? Han log spefullt.

- Det är inte jag som börjar tröttna. Det är någon annan som ber om lugn och ro.

Donar såg mycket förbryllat på henne.

- Vad menar du?

Linn log sitt ljuvaste leende och släppte sedan nyheten som han borde upptäckt för åtminstone någon vecka sedan.

- Din son eller dotter önskar be sin mor att gå till vila.

Donar såg först mycket fundersam ut. Sen bleknade han markant. Sen blev han högröd och studsade upp från sin plats med ett illvrål.

- JAG SKA BLI FAR!!! VI SKA HA BARN!!! Salen tystnade och förvånade blickar vändes mot högsätet och Noedrens Jarle. När gästerna insåg vad han just sagt utbröt ett öronbedövande jubel.

Donar grep tag om Linn, lyfte henne från stolen och snurrade runt med henne i sin famn. Skålar till de lyckliga blivande föräldrarna höjdes utan ordning eller etikett. Ätten Marke-Hammarvall skulle leva vidare. Noedren skulle få en tronarvinge.

Vinterfarväl

Det var tidig morgon två veckor efter midvinter. Jarl Linn hade just satt sig i sin skrivkammare trots att gryningen ännu inte vaknat. Hon hade väckts av hunger och längtan efter husmors nybakade anisbröd.

Vid hennes sida på skrivbordet stod ett stort glas äppelsaft och rykande färskt anisbröd. Hon läste långsamt ett bud från templet i Borgevid som anlänt under den gångna natten samtidigt som hon knaprade på lite bröd. Så Eskar hade anlänt till templet med sina tjugo riddare. Gott. Då kanske han också skulle stanna de tio år som kyrkan krävde av honom i botgörelse.

En tyst knackning hördes på kammardörren.

- Ja.

En tjänare klev in följd av Jorund.

- Jorund! Är du redan vaken? Kom in, slå dig ner.

Jorund gick fram till sin kusin och satte sig i en av stolarna vid Linns bord.

- God morgon, kära kusin. När jag fick höra att du redan var vaken så ville jag byta några ord med er.

- Vad har du på hjärtat så tidigt? Linn tog en stor klunk äppelsaft. Lite bröd och saft? Hon visade på tillbringaren och det ångande brödet. Så mycket mer har jag inte att bjuda på när du kommer så här dags på besök.

Jorund log mot den uppenbarligen välmående och gravida jarlen.

- Tack, jag har fått lite frukost redan. Dessutom skulle jag aldrig komma på tanken att ta maten från en gravid Jarl.

Linn skrattade högt.

- Det är nog sunt. Man kan aldrig veta vad som kan hända då. Vad är det nu du vill?

- Jag ger mig av straxt. Jorunds ansikte fylldes av allvar.

- Redan? Utan förvarning? Vadan denna brådska? Linn såg oroligt på sin ordensbroder och kusin som blivit en vän.

- Jag måste ge mig av mot templet Aahren snarast. Jag pratade med Niliana igår kväll och hon ger sig av mot Adaltun om någon dag eller två. Hon skulle tala med dig idag så fort hon vaknat och fått morgonmål.

Linn såg in i Jorunds ögon och höll hans blick stadigt.

- Om det finns något jag kan göra för dig så vet att du var jag finns. Du har hjälpt mig.

Jorund såg tillbaka med lika stadig blick.

- Det enda jag vill be om nu är att du inte berättar för någon att jag reser till templet. Inte ens för Niliana. Ett ljud bakom dom gjorde att de båda tystnade och vände sig mot dörren till Linns privata våning. I dörröppningen stod en uppenbarligen nyvaken och halvklädd Donar som inte räknat med att finna Linn med besökare.

- Ursäkta mig, jag trodde inte du hade besök. Jag ska inte störa. God morgon Jorund. Han nickade mot mannen han så smått börjat lära känna under torneringen och de fem veckor Jorund och Niliana besökt Noedren.

- God morgon Donar. Jag är ändå färdig. Jorund reste sig och Linn likaså.

De båda kusiner omfamnade varandra i en varm kram.

- Jag måste bara få fråga dig en sista sak Jorund. Varför har du inte berättat för Niliana att den vackra klänningen hon fick till midvinter var från dig? Hon tackade mig senaste igår ännu en gång och kunde inte förstå varför hon fått den. Jag kunde inte göra annat än le och hoppas på att hon trodde att Donar låg bakom det.

Jorund log ett snett och lite sorgset leende.

- Det får hon veta så småningom...

Donar gick fram till dem och räckte Jorund sin hand.

- Det har varit ett sant nöje att få ha dig och Niliana på besök. Jag hoppas att vi snart kan ses igen. Donar såg uppriktigt på Jorund.

Jorund tryckte hans hand i ett fast handslag och besvarade hans uppriktighet.

- Jag är glad att du och Linn funnit varandra. Tillsammans kommer ni kunna lyfta Noedren till oanade höjder.

Linn såg på de båda männen och visste att en spirande vänskap fanns emellan de två riddarna. Hon gav Jorunds hand en sista tryckning.

- Jag hoppas att kärleken snart kommer in i ditt liv, käre kusin. Även den mest härdade riddare mår gott av den.

Jorund log sorgset mot de lyckliga jarlaparet och gick mot dörren. I dörröppningen vände han sig om mot dem.

- Den kanske kommer snarare än man tror...

- Den brukar göra det, svarade Donar med ett brett leende med armen om sin Jarl.

Linns klingande skratt följde Jorund ut i korridoren.

- Kom och lägg dig igen, Linn. Donar tryckte en kyss mot hennes panna. Du behöver inte vara uppe redan. Linn fnissade lite och kände sig som en förälskad flicka för en kort stund.

- Bara jag slipper sova så...

Dörren till skrivkammaren hade inte mer än slagit igen förrän den öppnades på nytt. Donar gick raskt fram till skrivbordet och hämtade kannan med äppelsaft och brödet.

- Glöm inte brödet!

Donar ruskade på huvudet. Nej, hur skulle han kunna det. Det var ju det som hans Jarl ville ha varje morgon numera.