Ode till Tingsvattnet

När vinden sig har lagt till ro
Och Sol sig sänkt bak bergen
När fågeln letat upp sitt bo
Och himlen ändrat färg
Till höstlöv, ljungblom och viol
Som målar dammens spegel
På avstånd hörs en svag fiol
Där bortom bröders teg

Då vet jag att jag hemma är
I Wenheims stolta rike
Där aldrig någon är mig fjär
Där alla är mig lik
Och uti Wenheims sköna land
Det finns en plats jag aktar
Där klippor spetsar himlens rand
Och det är Tangbergs trakt

En stenig, ogästvänlig mark
För den som inte fattar
Men du som kommer härdad, stark
Har funnit här din skatt
Och i den skatten finns en sten
Av allra ädlast’ märke
I Tingsvattnet ges lindring len
För längtans dunkla värk

Och uti Wenheims sköna land
Det finns en plats jag aktar
Där klippor spetsar himlens rand
Och det är Tangbergs trakt