Om Bard & pipan

En sommardag i Björkskogen,
straxt efter kvällens vard,
unge Faron frågade sin vän:
- När smakar din pipa som bäst, broder Bard?
- Om aftonen när solens sista strålar silar in,
i gläntan där, med fridfullt sinn,
jag vilar då smakar den gott, pipan min!
:/: - Om aftonen när solens sista strålar silar in,
i gläntan där, med fridfullt sinn,
jag vilar då smakar den gott, pipan min! :/:

I vargatimmens gråa ljus
när natten går mot dag,
hela skogen sover, björn och mus,
blott en liten glödande prick lyser svag.
Där sitter Bard med ben i kors och tovad hatt på sné.
Han kan ej låta bli att le;
det smakar med pipa på morgonen med!
:/: Där sitter Bard med ben i kors och tovad hatt på sné.
Han kan ej låta bli att le;
det smakar med pipa på morgonen med! :/:

När frukost ätits, dagen grytt,
drar Zardraas ut på jakt.
Men i skogen rör sig fula knytt,
med fjädrar i bröstet de stupar i takt.
När Vätteskaran slagen är tar Bard sin pipa opp.
Ett välbehag sprids i hans kropp;
han har aldrig smakat ett godare stopp!
:/: När Vätteskaran slagen är tar Bard sin pipa opp.
Ett välbehag sprids i hans kropp;
han har aldrig smakat ett godare stopp! :/: