Till Guldådern

Vår Ubbe, vår Ubbe han hankar sig fram
På sätt som väl ingen kan gissa
Ibland vill vår Byknekt, så from som ett lamm,
Om laglydighet sig förvissa!

Vår Hilda, vår herde hon sköter sin hjord
I Tangbergens milsvida skogar
Hon mjölkar och ystar, ja sanna mitt ord:
Tror ingen här hårdare knogar!

Omkväde:
Till Guldådern går man för kost och logi
Där Asgeir bland grytorna slita
Om börsen från koppar och silver är fri
Man äter och dricker på krita!

Vår Malte, han glatt mellan tjärnarna går
Med metspö och krok och så kniven
Varhelst han har suttit han lämnar ett spår
Som snidare är han ju given!

Vår Tuva, vår Tuva hon ränner omkring
Tillsammans med El, hennes broder
De blåbären plockar, har fiskebeting
Tar öringen hem till sin moder

Omkväde:
Till Guldådern går man för kost och logi…

Vår Gereon, klädd i en jägares plagg
Var skicklig med snara och båge
Till byn drog han älg med knappt dussinet tagg
En festmiddag blev det med råge

Vår Arent, vår Arent, han milar sin kol
Och bränner i dalen sin tjära
Vid Tingsvattnets dammar, klädd endast i tvål
Han tillresta gäster förfära!

Omkväde:
Till Guldådern går man för kost och logi…

Vår Inga, vår Inga hon far vitt och brett
Och handlar med höga och låga
Hon driver sin handel med osvikligt vett
Det är ju en särskild förmåga

Vår Ino, vår Ino med krokhatten på
han Röstravarbarnen syns tjäna
hur han får ihop det kan ingen förstå
nog måste han trolla med knäna?!

Omkväde:
Till Guldådern går man för kost och logi…

Vår Edel, hon vandra´ för allt hon var värd
På jakt efter syster Selina
I Aahren hon lärde sig uppskatta flärd
Men uttalet fick folk att grina!

Vår Knut sydde skor i en rasande takt
Men slarvade inte med nålen
Den gladaste mannen i hela vår trakt
För honom vi utbringar skålen

Omkväde:
Till Guldådern går man för kost och logi…